Belöning

I går gjorde jag en sak som jag inte vågar, en sak som jag faktiskt dragit på så länge att jag inte ens vågar tala om hur länge. Jag opererade bort en visdomstand!! En som för länge sedan slutat göra någon nytta och som bara plågat mig. Jag är som ni kanske förstått tandvårdsrädd (fånig ord) men med en rejäl dos lugnande och en tandläkare som var specialist på krångliga visdomständer och dessutom trevlig så gick det alltså vägen.

Redan innan besöket så belönade jag mig med lite garn, vad annars!

20140603_160303

Garn som ska bli en av de koftor som ”alla” stickar på just nu Surry Hills cardigan av Maria Magnusson. En supersöt kofta som jag bara vill göra nu, ännu mer lockande med en KAL på Facebook där man kan följa andra.

Så i morgon när det förhoppningsvis värker lite mindre i munnen så tänkte jag börja…

Annonser

Shopping

Jag har ju sagt att jag ska hålla igen på garnshoppandet och det går väl hyfsat tycker jag. Men när fina arbetsgivaren la en personalkonferens i Uppsala så var det ju förstås helt omöjligt att inte gå in på Yll & Tyll och då komma ut därifrån med en liten påse smått och gott 🙂

20140511_192005

Väldigt fina saker om jag får säga det själv. Malabrigo lace i två av mina favoritfärger som troligen ska blir muddar, tror mina leder skulle uppskatta om jag använde muddar oftare. De gråa nystanen med Du store alpakka Baby silk ska bli en mössa tillsammans med de två nystan blåa som jag fick av min fina hemlisvän. Pompom har jag ju läst så mycket om så jag var bara tvungen och köpa den och jag blev inte besviken. Häftet med barnmönster är ju bara så fin, vill gärna försöka prova på att förstora något till vuxenstorlek – om jag nu kan det.

Jag hoppas på att nästa personalkonferens också blir på ett garnvänligt ställe:)

Margret

20140325_172847

Mönstret Margret med garn fick följa med mig hem från Huskrokens stickcafé som jag var på för en vecka sedan. Perfekt ”varvanedstickning” visade det sig, repetitivt mönster i finaste ekologiska bomullsgarnet ger visst lugn. Ser redan framför mig att jag ska ha den på mig när solen och värmen kommer så det är bäst jag fortsätter och håller takten för snart är det väl dags för vår och sommarkläder. Eller hur?

Margret, som gjort mönstret är dessutom en vän till mig och det känns på något vis extra bra att sticka ett mönster som en vän gjort 🙂

Arkivariekofta

Jag skrev ju för ett tag sedan att jag skulle köpa mig garn och mönster till en kofta om/när jag fick ett nytt jobb och allra helst om jag fick önskejobbet. Nu har jag fått önskejobbet, 31 mars börjar jag jobba på Riksarkivet med det som jag tycker bäst om att göra (mer om vad det är det kommer säkert en annan dag .)).

Så i veckan så hittade jag mitt drömprojekt, koftan som för mig kommer att bli ”Arkivariekoftan”. Den får bli symbolen för övergången till det nya, jo jag känner mig lite så högtravande i behov av en tydlig avgränsning mellan det gamla och nya efter en väldigt jobbig period arbetsmässigt. Kommer bokstavligen att kasta ut/bort en del saker som hängt med länge (för länge) och plocka in lite nytt.

Koftan då? Ja den kommer förstås från tant Kofta, Lotta som alltid inspirerar mig med sina tankar och idéer om färg, garn m.m. och som denna vinter ovetandes inspirerat mig mer än så. Så till den milda grad faktiskt att jag åkte tidigt till Syfestivalen med goda vännen U för att komma först (nåja) till Tant Koftas monter, vilket vi också nästan gjorde (återkommer till det också senare). Koftan var det, Lotta la upp en bild på Instagram i veckan och då visste jag att den måste jag bara ha, trots att jag egentligen är fullt nöjd med att njuta av de garner jag har. Jag mailade Lotta och fick följande bild som förslag:

Det känns helt rätt, det blir marinblåa åsar  och färgerna till höger i dalarna tillsammans med den vetevita. Den ska jag sticka på under de veckor i slutet på mars som jag är ledig innan det är dags för nya jobbet. Kanske blir det sittandes framför kakelugnen på landet. Vem vet.

Mäh!

Mäh!

Jag skulle/ska ju inte köpa garn på länge, så det har gått en dryg månad och jag har inte känt mig ett dugg frestad. Faktiskt inte! Och så i dag så envisas expertkommentatorn i Vinterstudion med att ha en väldigt snygg kofta på sig och så får en veta på FB att den går att sticka alldeles på egenhand.

Mäh!

Hur ska jag nu kunna låta bli denna vackra skapelse?

Bilden lånad från Kaki.

Då tänker jag som så här att om jag det blir som jag vill med jobb och så, så kommer jag nog att slå till. För då måste jag ju fira ordentligt :).

Eller hur? Visst!

Sen julklapp!

Tomten drabbades av beslutsångest när han skulle köpa julklapp(ar) till mig, därtill förstod han inte riktigt köptrycket hos Tant Kofta, så julklappen därifrån blev ”halv”. Tur i oturen så ledde ett besök på Ravelry till att ”tomten” blev väldigt förtjust i en kofta som inte fanns att köpa på annat sätt än att ta sig en utflykt till Norrtäljetrakten (jo via nätet hade gått bra också men inte lika trevligt). Så för att göra en lång historia lite kortare så fick jag ett besök hos Solkustens spinnverkstad i julklapp plus att köpa ”det garn jag ville ha” (”tomten hade lite dåligt samvete av flera skäl).

Jag hade ju kunnat ta en massa fina foton där på plats men jag blev helt uppslukad av visningen av spinneriet och sedan av allt fint garn. Men åk dit ni – det är väldigt fint (man måste boka tid i förväg). En fin bild blev det:

20131229_133326 (1)

En till fin bild blev det på vägen hem:

20131229_154803

Vad jag köpte? Det får bli ett annat inlägg men garn till Clara och Siri blev det, fantastiskt fint gjorda koftor båda två tycker jag.

Så med denna julklapp är jag mer än väl laddad för mitt njuta av min garnsamling under 2014.

 

Nyårslöfte

Nyårslöfte redan nu!? Tja varför inte? Eller det är väl snarare än tanke som mognat fram och som nu känns färdig. Som så många andra stickerskor så känns det som om jag köper för mycket garn, mycket som tröst, vilket är helt begripligt men det gör också att det känns lite som när man äter godis för ofta och för mycket –  det smakar för ”sött” och inte gott. Jag njuter inte så värst länge av det jag har köpt och inte heller ser jag riktigt det jag faktiskt har. Dyrt blir det också faktiskt :(.

Så 2014 eller kanske snarare efter besöktet hos Karin 7 december så blir det inte garnköpsförbud för det klingar så illa utan njutaavdetgarnjagharår. Med de vanliga undantagen om jag måste komplettera eller om allt garn från Östergötlands ullspinneri kommer att försvinna för evigt eller om jag är på speciella evenemang. Åker jag till Danmark så gäller detta inte 🙂

Vad tror ni klarar jag ett år?