Belöning

I går gjorde jag en sak som jag inte vågar, en sak som jag faktiskt dragit på så länge att jag inte ens vågar tala om hur länge. Jag opererade bort en visdomstand!! En som för länge sedan slutat göra någon nytta och som bara plågat mig. Jag är som ni kanske förstått tandvårdsrädd (fånig ord) men med en rejäl dos lugnande och en tandläkare som var specialist på krångliga visdomständer och dessutom trevlig så gick det alltså vägen.

Redan innan besöket så belönade jag mig med lite garn, vad annars!

Garn som ska bli en av de koftor som ”alla” stickar på just nu Surry Hills cardigan av Maria Magnusson. En supersöt kofta som jag bara vill göra nu, ännu mer lockande med en KAL på Facebook där man kan följa andra.

Så i morgon när det förhoppningsvis värker lite mindre i munnen så tänkte jag börja…

Shopping

Jag har ju sagt att jag ska hålla igen på garnshoppandet och det går väl hyfsat tycker jag. Men när fina arbetsgivaren la en personalkonferens i Uppsala så var det ju förstås helt omöjligt att inte gå in på Yll & Tyll och då komma ut därifrån med en liten påse smått och gott 🙂

Väldigt fina saker om jag får säga det själv. Malabrigo lace i två av mina favoritfärger som troligen ska blir muddar, tror mina leder skulle uppskatta om jag använde muddar oftare. De gråa nystanen med Du store alpakka Baby silk ska bli en mössa tillsammans med de två nystan blåa som jag fick av min fina hemlisvän. Pompom har jag ju läst så mycket om så jag var bara tvungen och köpa den och jag blev inte besviken. Häftet med barnmönster är ju bara så fin, vill gärna försöka prova på att förstora något till vuxenstorlek – om jag nu kan det.

Jag hoppas på att nästa personalkonferens också blir på ett garnvänligt ställe:)

Margret

Mönstret Margret med garn fick följa med mig hem från Huskrokens stickcafé som jag var på för en vecka sedan. Perfekt ”varvanedstickning” visade det sig, repetitivt mönster i finaste ekologiska bomullsgarnet ger visst lugn. Ser redan framför mig att jag ska ha den på mig när solen och värmen kommer så det är bäst jag fortsätter och håller takten för snart är det väl dags för vår och sommarkläder. Eller hur?

Margret, som gjort mönstret är dessutom en vän till mig och det känns på något vis extra bra att sticka ett mönster som en vän gjort 🙂

Arkivariekofta

Jag skrev ju för ett tag sedan att jag skulle köpa mig garn och mönster till en kofta om/när jag fick ett nytt jobb och allra helst om jag fick önskejobbet. Nu har jag fått önskejobbet, 31 mars börjar jag jobba på Riksarkivet med det som jag tycker bäst om att göra (mer om vad det är det kommer säkert en annan dag .)).

Så i veckan så hittade jag mitt drömprojekt, koftan som för mig kommer att bli ”Arkivariekoftan”. Den får bli symbolen för övergången till det nya, jo jag känner mig lite så högtravande i behov av en tydlig avgränsning mellan det gamla och nya efter en väldigt jobbig period arbetsmässigt. Kommer bokstavligen att kasta ut/bort en del saker som hängt med länge (för länge) och plocka in lite nytt.

Koftan då? Ja den kommer förstås från tant Kofta, Lotta som alltid inspirerar mig med sina tankar och idéer om färg, garn m.m. och som denna vinter ovetandes inspirerat mig mer än så. Så till den milda grad faktiskt att jag åkte tidigt till Syfestivalen med goda vännen U för att komma först (nåja) till Tant Koftas monter, vilket vi också nästan gjorde (återkommer till det också senare). Koftan var det, Lotta la upp en bild på Instagram i veckan och då visste jag att den måste jag bara ha, trots att jag egentligen är fullt nöjd med att njuta av de garner jag har. Jag mailade Lotta och fick följande bild som förslag:

Det känns helt rätt, det blir marinblåa åsar  och färgerna till höger i dalarna tillsammans med den vetevita. Den ska jag sticka på under de veckor i slutet på mars som jag är ledig innan det är dags för nya jobbet. Kanske blir det sittandes framför kakelugnen på landet. Vem vet.

Mäh!

Mäh!

Jag skulle/ska ju inte köpa garn på länge, så det har gått en dryg månad och jag har inte känt mig ett dugg frestad. Faktiskt inte! Och så i dag så envisas expertkommentatorn i Vinterstudion med att ha en väldigt snygg kofta på sig och så får en veta på FB att den går att sticka alldeles på egenhand.

Mäh!

Hur ska jag nu kunna låta bli denna vackra skapelse?

Bilden lånad från Kaki.

Då tänker jag som så här att om jag det blir som jag vill med jobb och så, så kommer jag nog att slå till. För då måste jag ju fira ordentligt :).

Eller hur? Visst!

Sen julklapp!

Tomten drabbades av beslutsångest när han skulle köpa julklapp(ar) till mig, därtill förstod han inte riktigt köptrycket hos Tant Kofta, så julklappen därifrån blev ”halv”. Tur i oturen så ledde ett besök på Ravelry till att ”tomten” blev väldigt förtjust i en kofta som inte fanns att köpa på annat sätt än att ta sig en utflykt till Norrtäljetrakten (jo via nätet hade gått bra också men inte lika trevligt). Så för att göra en lång historia lite kortare så fick jag ett besök hos Solkustens spinnverkstad i julklapp plus att köpa ”det garn jag ville ha” (”tomten hade lite dåligt samvete av flera skäl).

Jag hade ju kunnat ta en massa fina foton där på plats men jag blev helt uppslukad av visningen av spinneriet och sedan av allt fint garn. Men åk dit ni – det är väldigt fint (man måste boka tid i förväg). En fin bild blev det:

En till fin bild blev det på vägen hem:

Vad jag köpte? Det får bli ett annat inlägg men garn till Clara och Siri blev det, fantastiskt fint gjorda koftor båda två tycker jag.

Så med denna julklapp är jag mer än väl laddad för mitt njuta av min garnsamling under 2014.

 

Nyårslöfte

Nyårslöfte redan nu!? Tja varför inte? Eller det är väl snarare än tanke som mognat fram och som nu känns färdig. Som så många andra stickerskor så känns det som om jag köper för mycket garn, mycket som tröst, vilket är helt begripligt men det gör också att det känns lite som när man äter godis för ofta och för mycket –  det smakar för ”sött” och inte gott. Jag njuter inte så värst länge av det jag har köpt och inte heller ser jag riktigt det jag faktiskt har. Dyrt blir det också faktiskt :(.

Så 2014 eller kanske snarare efter besöktet hos Karin 7 december så blir det inte garnköpsförbud för det klingar så illa utan njutaavdetgarnjagharår. Med de vanliga undantagen om jag måste komplettera eller om allt garn från Östergötlands ullspinneri kommer att försvinna för evigt eller om jag är på speciella evenemang. Åker jag till Danmark så gäller detta inte 🙂

Vad tror ni klarar jag ett år?

November måndads hitta på(se)

En riktig skitdag har det varit i dag! Skitdag som i en dag med kraftig migrän. En sån dag är det trevligt när det dyker upp post som piggar upp och det gjorde det i dag.

Det ska bli något att värma axlarna med denna gång. Beskrivningen är lika härlig som förra gången, garnet och ullen är superfint men sticka på stickor 12 det gör jag inte. Det blir bara ont i händerna av det. Så jag får modifiera lite, göra något med mindre stickor och ”garnera” som tänkt. Hoppas, hoppas att nästa påse blir ett objekt med tunnare stickor.

Nu hoppas jag att migränen ger sig! Jag har faktiskt annat att göra!

November!?

Tittar jag ut genom fönstret så ser det inte ut som november tycker jag, inte heller känns det så när en går ut. Men enligt almanackan så är det 1 november i dag och då är det väl så :).

November kan behöva muntras upp lite tycker jag, speciellt på jobbet så kommer resten av året att bli löjligt intensivt för att inte säga jävligt stressigt. Så det gäller att hitta på så många roliga och/eller trevliga saker på fritiden som möjligt, glada stickningar, mysiga stickträffar och andra möten, gott fika, träning och annat som lyser upp i höstmörkret.

På bloggen ska vi fira lite under november tänker jag; 500:e inlägget kommer snart, likaså kommer bloggen passera 150 000 besökare, både värda att fira. Dessutom har bloggen växt i snabb fart sedan i våras när jag återuppväckte den. Så lite utlottningar tänker jag mig framöver 🙂

De senaste dagarna har jag varit ledig (i alla fall nästan) och som sagt åkt bort. Flera stickningar har fått följa med, hitills har framförallt Sthenlandsvigg från fantastiska boken Varmt & Stickat fått glädja mig

Sjalen har växt rejält sedan bilden togs i förrgår. Så härlig stickning!

 

Lite shopping har Göteborg fått bjuda på, fantastiskt mjukt garn gick bara inte att motstå 🙂

Men nu ska jag ut och njuta av friska vindar och lite lite sol!

Syfestivalen

I dag har jag och rätt många andra besökt Syfestivalen :).

Tur att jag inte lider av torgskräck. Själva mässan var väl ungefär som vanligt, lite nytt men mest vant (kanske lite för vant men ändå är man där varje år).

Bäst är ju människorna man träffar och så fina fynden man har med sig hem förstås. I år blev det inte besök med vanliga sällskapet (synd) men ”vikarierna” var de bästa ;); bästa Ulrika, Linda, Eva och Malin. Fikat mitt i med gott prat gillas skarpt och i år var faktiskt fikat gott också.

Fynden då? Ja man kan väl säga att jag drabbades av äppelfnatt :). Jag skyller allt på tant Kofta som inspirerar så härligt mycket. Fortsätt med det Lotta!

 

Helt plötsligt uppstod ett starkt behov eller kanske snarare en kärlek till att få göra äpplen och äpplestrumpor. Lycka! Köpte ett tyg som också påminner om äpplen tycker jag och så ett tyg med päron på därtill.

Lite annat blev det också:

Tygerna jag köpt kommer från Znok (äppletyget), Gekko (det blommiga) och Sydilla resten av tygerna därifrån kommer också mönstren.

Nöjd med mina inköp vädligt nöjd med sällskapet.