Så himla glad är jag

Jag har varit så glad hela dagen, bara sådär. Ännu gladare blev jag när jag hämtade ut mitt paket i Stickameras Garn och Thébyte. Att jag kunde ha en sån himla tur trodde jag bara inte. Men jag fick det finaste paketet man kan få. Det andas omtanke lång väg. Så tack snälla Kati för allt fint!!

Allt fint paketerat i en härlig röd låda, goda théer, bland annat mitt favoritthé, kalkstensdrömmar, fantastiska garner i färger som jag gillar.  De tjockare ska bli ett par vantar är det tänkt, möster finns med. Så nu ska jag faktiskt få till det här med flerfärgsstickning så det så.

Tack än en gång Kati!

Sånt som jag inte gör

Stickning är ju min stora passion (och hobby) och det trivs jag gott med. Att lägga maska till maska och på så sätt skapa något med mina händer ger mig en otrolig tillfredsställelse. Men det finns ju andra hantverk som också ger mig stor tillfredsställelse, men som jag ofta tappar bort. Det är givetvis inget problem, annat än möjligtvis ett lyxproblem men jag skulle gärna vidga min reportoar lite.

Virkning är hantverk som jag gärna skulle vilja ägna mig mer åt. När jag väl virkar så tycker jag ju om det och det är en kul omväxling. Virkandet av två halskanter plus en massa surfande ledde till att jag började virka mormorsrutor i helgen. Så kul! Planer finns för mer…

Stora mormorsrutor i Zauberball i en riktig gladfärg. Ser framför mig något filtlikande att värma mig med i augusti när sommrkvällarna blir svala. Frågan är väl vilken augusti. Kul är det i alla fall.

Brodera är ett annat hanverk som jag också skulle vilja ägna mig mer åt. Jag broderade mycket korsstygn innan stickjävulen tog mig i ett fast grepp men det är rätt många år sedan. Numera sträcker sig mitt broderande mest till att jag då och då köper mig något som jag tänker att jag ska brodera…

Sy kläder och heminredning är det tredje som jag skulle vilja göra mer av. Innan min broderiperiod, dvs för väldigt länge sedan så sydde jag väldigt mycket kläder framförallt till barnen. Symaskinen är bökig att ta fram och jag bor inte så att jag har ett syrum varför det sällan blir av. Synd. Ännu mer synd då jag för ett par år sedan köpte mig en overlock som jag knappt använt.

Förhoppningsvis blir det mer virkat,broderat och sytt framöver. Jag får se till att hitta fler timmar på dygnet helt enkelt :).

 

Nöjd!

Jag är så sjukt nöjd med mitt senaste FO (jante gör sig inte besvär här i dag)! Den blev som jag tänkte mig fast bättre. Så bara därför så kommer fler bilder än den i inlägget senast.

Jag ville med val av mönster och garn fånga önskemålet om hav och vind, tänk Gotland eller Skåne fånga just det. Det känn som jag lyckats. De aviga maskorna skapar en rörelse och färgen ger i alla fall för mig en känsla av hav och just Gotland.

Lite fakta:

Garn: Visjö blå och karamell från Östergörlands Ullspinneri

Mönster: Favorit i repis 803 Barntröja i Östergörlands ull Visjö (Yll & Tyll)

Stickor: 3,5

Nöjdhetsfaktor 10/10.

 

Klar!!

Testar och bloggar från mobilen för första gången.
Tröjan till Klara är klar, så när som på blockningen. Jag är nöjd,hoppas Klara blir det också.

image

Dra åt Hälsingland

Tack alla som kommenterat mitt förra inlägg, det värmer och stärker ska ni veta!

I torsdags tog jag och KM en paus från vardagen och åkte norrut till Hälsingland och Växbo, ett av våra smultronställen. Vi har många gånger paserat där på vägen norrut till Jämtland och ungefär lika många gånger tänkt att vi skulle bo där några nätter för att njuta mer av allt det vackra. Nu blev det äntligen av. Det blev ett par fantastiska dagar där vi fick tid för varandra på alla möjliga sätt. Inte alltid helt lätt men bra i slutändan. Vi hade missat att kolla öppettiderna för krogen, bageriet osv i Växbo vilket var en miss eftersom det öppnar först nästa helg men det gjorde å andra sidan att vi på vägen hem besökte Wij trädgårdar vilket vi nog inte gjort annars. Åk dit säger jag bara det är så vackert, mysigt och helt underbart för en trädgårdsnörd som jag.

Nu har jag lite mer energi och lugn i kroppen!

Utsikt från huset vi hyrde.

Besök på Växbo lin, där var vi länge…

En av många stick- och fikastunder.

Wij trädgårdar

Rosenträdgården

KM busar efter att ha köpt Jädrans öl (har en massa bilder där det oväntat finns ölflaskor med, besparar er dem).

Följeslagare

Det senaste året har en ny följeslagare funnits med i mitt liv, ett riktigt otrevligt sällskap som inte bara gör ont utan skapar en massa problem. Ångest är min nya följeslagare, ångesten i sig är en del av den posttraumatiska stress jag drabbades av förra året. Det traumat som utlöste PTSD har i sin tur väckt minnen av tidigare trauma i min barndom till liv. Jag går i behandling, en bra sådan, men som allting annat så tar det tid och en massa tålamod att ta sig ut på andra sidan. Tålamod och tid för både mig och mina närmaste.

I början när ångesten kom var den direkt kopplat till det trauma som var då och den var ändå inte så svår att förstå, men väl att hantera. Jag fick medicin för ett år sedan ungefär som också hjälpte till att ta udden av det hela. Då var också livet såndant att jag ständigt hade fullt upp av akuta saker att hantera och det tror jag också hjälpte till att dämpa ångesten. Sedan efter sommaren så tog det akuta slut som väl var och en annan fas i livet tog över. Då var jag helt helt slut och sjukskrevs påbörjade min behandling och tänkte mig att efter några månader ha lagt allt bakom mig. Så blev det inte kan jag nu konstatera, det dök upp fler minnen, hjärnan är sinnesrikt kostruerad och länkar ihop minnen på ett oändligt komplicerat sät via bilder, kroppsminnen, lukter, hörselintryck mm. Jag går som sagt i terapi och det hjälper mig på ett fantastiskt men ibland väldigt arbetsamt sätt.

Min ångest tar sig oftast uttryck på så sätt att jag blir arg, det kan man kanske inte tro, men så är det. Det är ett av många sätt att hantera ångest, alla är väl mer eller mindre påfrestande för omgivningen eftersom man som anhörig ofta upplever att man bara står maktlös bredvid och inte når fram. dessutom drabbas man som anhörig at en massa bråk som man säkert sällan ser som vettiga. Att gräla för att lindra ångest skapar också ett enormt dåligt samvete hos mig efteråt.

Nu känner jag att jag nått en gräns, och det är nog också därför jag skriver om detta väldigt privata och tabubelagda ämne här, jag vill inte att ångesten ska ha en så framträdande roll i mitt liv. Nu är det ju förstås inte så att jag bara kan välja att det är slut men jag har nu valt att lära mig att använda verktyg och strategier för att hantera ångesten. Inte heller det är lätt men jag ser redan små skillnader och känner det som jag kan gå med rakryggad och lugn genom livet.

Håll gärna tummen för att ångesten helt slutar vara min följeslagare och att jag tills dess den dagen kommer kan använda mina strategier och verktyg på ett bra sätt.

Tradition

En del traditioner förtjänar att man vårdar dem och upprätthåller dem. En sådan tradition är den jag och Linda väl nu kan sägas ha, att åka till Uppsala och Yll & Tyll varje (nästan) vår. Ibland är det bara vi två och ibland är Lindas mamma med.

I går var det dags igen och eftersom Yll & Tyll hade öppet speciellt för medlemmar med förfriskningar och lockande priser så kändes det lite extra bra.

Efter allt shoppande var vi förstås tvugna att fika och sitta och stika en stund. Vi hamnade på Broströms café, gott och trevligt!

Jag var tydligen för upptagen med fikandet för jag tog bara denna bild. Fler bilder finns dock hos Linda.

Vad jag köpte får ni veta en annan dag…