2092 Formad tröja med fickor & broderade blommor

Så var äntligen alla delar till denna somriga tröja färdigstickade.

Svårt med färgerna en sån här regnig och grå dag men ni får tänka lin och hallon. Garnet är en ny förälskelse för mig Rowan creative linen, hälften bomull hälften lin. En fantastisk struktur, fin lyster och härligt att sticka med (speciellt med tanke på att det är bomull och lin). Jag kommer att sticka i detta garn många fler gånger, håller faktiskt på med en kofta i det redan nu.

Mönstret kommer, håll i er nu, från Yll & Tyll (var annars), 2092 formad tröja med fickor och broderade blommor. Bra mönster men med ett ovanligt, för mig ialla fall, sätt att forma halsringningen med förkortade varv. Inte helt lätt att få snyggt så tröjan har periodvis åkt in i skämshörnet. Hoppas och tror att det kommer att se snyggt ut på.

Nu återstår att fästa trådar, montera och sy blommor och så blocka förstås. För det behöver jag en grövre nål än vad jag har så det blir en liten paus och vi kan behöva vila lite från varandra tröjan och jag så det passar bra.

Men eftersom jag i går blockade en annan kofta (bilder kommer när vädret blir bättre) som nu är helt klar och denna som nu är färdigstickad så känner jag starkt att det i kväll är läge för att börja på något helt nytt…

Inspirerad

En fin kopp som jag köpte förra helgen (till KM) gav inspiration till en sjal.

Koppen är köpt på Öster om ån och gjord av en av mina favoritkeramaiker. Jag gillar såväl formen på koppen som radningen upptill. Nu var det förstås radningen som drog igång inspirationen till en sjal.

Inspirationen till själva sjalen kommer från Sarah, som var med på tvåändsstickningen i Omberg i våras och som hade en fantastiskt fin rosa sjal på sig. Garnet är (förstås) från Östergötlands ullspinneri .

Koppen inspirerar till mer, jag skulle vilja (kunna) utgå från den och göra en tröja eller kofta och då med breda vita fält och smala blågrå ränder i muddar, kanske ok eller både ock. Vi får se.

En annan sorts midsommar

Jag har fått lära mig att det tar ett sorgeår att komma över/igenom ett stort trauma, minst ett år längre tid om man tänker på den stress som kroppen utsatts för och som den ska läka ifrån. Man behöver gå igenom alla dagar som var för att kunna känna att det som man känner är minnen, minnen som ligger bakom en. Nu är jag halvvägs genom den perioden i tid men inne i en period med många starka minnen från vad som hände just precis nu för ett år sedan.

Storhelger är väl i sig en prövning när livet inte ter sig normalt, jag minns såväl första julen sedan mamma gått bort och den oändliga sorg som speglade sig i pappas ögon. För mig var midsommar och veckan innan midsommar förra året en stor prövning. Jag var tvungen att fatta stora och svåra beslut utan att veta tillräckligt mycket för att egentligen kunna fatta dessa beslut. Men besluten togs. Samtidigt med det skulle födelsedag firas, inte min, och midsommar firas. Familjen befann sig på olika håll på grund av ”det” och vi som var på samma ställe fick försöka göra vårt bästa för att försöka hitta vårt sätt i det som var att fira födelsedag och midsommar. Det gick väl sådär, midsommarmat var inte att tänka på, vara med och resa midsommarstång gick bättre. Oändligt ensam var jag när jag uppvaktade födelsedagsbarnet och barnet kände sig säkert lika ensam han.

 

Men mitt i allt det svåra dyker det alltid små guldkorn om man bara är uppmärksam och ser dem. På midsommaraftonskvällen spelade jag för första gången Fifas fotbollsspel på Xbox, första gången jag spelade Xbok överhuvudtaget, och det spelandet bjöd på otroligt många skratt. Jag var otroligt dålig på att spela samtidigt som mina motståndare var bra, kul blev det.

Inte en vanlig midsommar då men vårt sätt att i det som var fira på det sätt vi kunde. I år ser mycket annorlunda ut, fler av familjen är tillsammans igen och god kontakt finns med alla i familjen för mig. Så i år firade vi lite mer ”normal” midsommar med midsommarfirande, traditionell mat och härligt väder. Minnena finns där  men det gör inte riktigt lika ont längre.

Gotlandströjan igen

Ni får ursäkta om jag är odrägligt tjatig och överdrivet nöjd men här kommer en bild till på min Gotlandströja. Den är nu levererad till Klara och enligt uppgift är hon glad och nöjd med den och sa att ”den är som Gotland”. Jag hoppas den kommer att värma svala mornar och kvällar i sommar.

Till Klara – jag stickar gärna till dig igen! Det har varit hur kul som helst!

Redo!?

Symaskinen står på plats, tråden trädd enligt konstens alla regler (jag och overlocken är inte riktigt kompisar än vi känner inte varandra så väl än).

Tygerna har fått komma ut ur skåpet och jag plockar, tittar och funderar…

Jag bläddrar i mönstertidningar och bland mina mönster och funderar och funderar. Snart så kommer jag att sätta saxen i något av alla fina tyger och sedan sy. Lusten finns där, tiden inte riktigt men snart så…

Fotbollsstickning

Nej jag hejar inte på Frankrike, men KM vill ha strumpor i franska färger. Så det är bara att sticka på och heja på Sverige när det är dags.

Lördag

Vet inte vad det är med lördagar, det har aldrig varit min favoritdag även om jag kan tycka att det vore bra om det var det. Det är ju en ledig dag, helgen är fortfarande lång och tiden relativt fri. Men nä, det blir oftast en enda lång rad måsten. Förra inlägget, från förra lördagen så städade jag och vad har jag gjort i dag, jo städat, tvättat och KM har monterat möbler (jo vi har ordning på könsrollerna) och nu är det snart dags och laga middag.

Jag kunde ju ha åkt på Hjälpstickans stickcafé istället men som så ofta så vaknar jag upp och tänker på alla måsten. Denna veckan är fler måsten än vanligt samlade tills lördagen eftersom jag gick upp i arbetstid i måndags till heltid samtidigt som jag gick tillbaka till mitt ordinarie jobb efter en tids tjänstledighet. Med tio timmars mer jobbande så blir det minst tio timmar mindre tid till annat speciellt nu i början. Jag gissar att Anders Borg & co är glada, själv tycker jag att sex timmars arbetsdag är alldeles lagom för min del, men med FK flåsande i nacken och med en hög arbetsbelastning så var valet ”lätt”. Missförstå mig rätt jag gillar verkligen mitt jobb, men kropp och själ är alltjämt märkta av förra årets händelser.

Men i morgon är det i alla fall söndag och söndagar gillar jag bättre. Dessutom kan jag börja nedräkningen till semestern, tre och en halv veckan kvar och då ska jag för första gången i mitt liv ha fem veckors semester på raken.

En regnig lördag

En sån här regnig lördag i juni kan man ju deppa över vädret, att man inte är på stickläger i Rättvik, att lederna krånglar, att det känns väldigt långt till semstern eller så kan man pyssla runt hemma, blanda sådant som behöver göras med sådant som är trevligt. Jag tror att in lördag blev betydligt trevligare av att ägna sig åt det senare.

En sak jag länge tänkt göra är att städa upp i en av hyllorna i min garnhörna, inte garnerna men mönster, böcker och andra tillbehör.

Före- och efterbild hade väl varit på sin plats, men tänkt vädligt rörigt, ovärdigt den arkivarie jag är.

Stryka behövs alltid.

En ny stickning är aldrig fel.

Inte titta på handboll på TV heller.

Titta ut däremot är helt onödigt.