Drömmar

På nätterna drömmer jag mardrömmar och på dagarna, ja då dagdrömmer jag.

I morse vaknade av att jag drömt att lille V skulle vara tvungen att byta skola, till en specialskola, en skola som vi besökte i drömmen och det var så hemskt med elaka tillmälen från de vuxna, en sliten miljö som jag nog plockat från någon dokumentärfilm om gamla mentalsjukhus. Det värsta var nog att när jag vaknade så trodde jag en lång stund att det var sant, det enda jag inte fick ihop var att jag plötsligt låg i sängen. Den totala hopplöshet jag kände i drömmen följde med till det vakna tillståndet, men den kom säkert med i drömmen från det vakna.

På dagarna drömmer jag mig ofta bort, bort till en stuga vid havet så långt ut att det bara är horisonten som begränsar synfältet. Alldeles ensam är jag där, enda sällskapet är mina tankar, stickningen, god mat och böcker som jag länge velat läsa. Ingen mobiltelefon, ingen TV och ingen som pockar på min uppmärksamhet (men med vetskapen om att familjen har de bra där hemma). Lugn och ro som ger läkning.

I väntan på att mitt dagdrömmande ska bli verklighet, en väntan som kanske blir lång så försöker jag göra lite lite av det jag drömmer om här hemma:

img_3384