En vinnare utsedd

Så kul det var att ha en utlottning på bloggen!! Kul med alla kommentarer både från er som brukar skriva och från er som inte lämnat synliga avtryck förut, ett par nya bloggar har jag hittat och det är alltid kul! Det här ska jag definitivt göra om snart.

Men vem vann då?

I brist på lottdragningshund så ställde storasyster snällt upp:

 22 lappar numrerades som motsvarar den kommentarnummer var och en har. Alltihop las i lottdragningsmössan:

 Och vinnare blev nummer 14, Britt-Marie, som snart får ett paket söderifrån med ett rosa garnnystan (vi hörs om adress via mejlen).

I helgen har jag trotsat min elaka tands efterdyningar och varit på ett fantastikst 50-års kalas på Julita herrgård. Jag har i en fantastiskt fin miljö fått umgås med många trevliga människor ( de flesta med slöjd som hobby eller yrke), äta god mat (lite svårt dock med tanke på tanden) och faktiskt fått åka i väg med KM utan barn för första gången på ett år (gången innan det flera år tidigare).  Tack Storasyster, storebror och lille V för att ni höll sams hemma så vi kunde åka i väg. Så härligt:

   

Dessa bilder och några till samt alla trevliga samtal tar jag med mig, i minnet, in i den nya arbetsveckan som börjar snart.

Jag överlevde!!

Jag överlevde udragningen av visdomstanden. Jag är odrägligt stolt över mig själv samtidigt som jag tycker synd om mig för att det gör så ont – förmodligen en odräglig och enligt Jante otillåten samling av känslor. Jag besparar er alla detaljer men kan väl säga så mycket som att min tand envisades med att sitta fast med tre rötter mot normala två. Nu ligger den i något sopkärl och det är rätt åt den.

En stickbild får ni också:

En lösärm från Ninas nya bok Sticka Accessoarer, stickad i två nyanser avColinettes Jitterbug. En stickning som gjord för en tandvärkande Saltflinga (och andra också). Nu är tanden som sagt borta och jag ska som belöning börja på minst en ny stickning.

Trevlig Helg!

Firardags – en utlottning

Någon gång tidigt i dag så passerade räknevärket på bloggen 20000 besök – superkul tycker jag. I början av december 2007 flyttade jag min blogg hit så det är några som hittat hit sedan dess. Nu är det inte bara mängden besök som glädjer mig utan egentligen mer alla kontakter och vänner jag fått genom bloggen men oavsett så tänkte jag fira passeringen av 20000 besök med att lotta ut en garnhärva:

En härva av Marias härliga egenfärgade sjalgarn (jag ”råkar” ha två nästintill identiska i min garnsamling) är det någon av er kan vinna. Skriv en kommentar senast lördag 27/9 klockan 24:00 så drar jag en vinnare bland de som lämnat en kommentar till detta inlägg så fort jag återhämtat mig från visdomstandsdragningen (om 48 timmar är den borta…)

Ynklig Saltflinga stickar färdigt

Det är synd om mig –  tycker jag i alla fall. Jag som är så vansinnigt rädd för tandläkare (jag vägrar kalla det för tandvårdsrädsla för det är tandläkare och tandhygienister som framkallar min rädsla) har hål i en visdomstand som nu dessutom är ordentligt inflammerad. Hela förra veckan gjorde det ont och i helgen än mer ont men jag har envist försökt negligera det onda och intalat mig att det ska gå över. Men i morse efter en eländesnatt så gick det bara inte längre utan med darriga ben tog jag mig till tandläkaren och det blir en kur med penicillin och på fredag ska tanden bort. Dyrt är det också att ha trasiga tänder 330 kronor i dag för sisådär 7 minuers jobb och 1850 kronor på fredag.

Det enda goda med detta tandelände är att jag inte orkat så mycket annat än att sticka (och knappt det) så nu är jag färdig mer sjalen som jag började på i juni:

 

Den behöver en hel del blockning men kommer efter det att bli riktigt fin tror jag. Mönstret är Marias och garnet är Malabrigo Lace men mer info kommer när blockningen är klar.

Nu ska jag ladda för en kväll i soffan med en massa TV-tittande och lite stickande dessvärre kommer jag nog att gnälla en del också för det gör ont.

Mer om guldstjärnor

Det i särklass mest lästa inlägget på min blogg är det jag skrev i mellandagarna förra året om guldstjärnor och belöningssytem. Eftersom såpass många söker sig hit för att läsa om just det så tar jag upp tråden igen. Ni som bara vill läsa om stickning kan hoppa över dagens inlägg.

Jag och lille V har jobbat med belöningssystem sedan han gick i trean, i två år ungefär. När jag började visste jag inte vad belöningssystem var och inte att lille V hade ADD heller. Men det hjälpte att sätta upp mål och belöna i alla fall ibland, en massa gånger har det stjälpt eller bara runnit ut i sanden istället.

 Det belöningssystem som jag så här efter två år och många försök är mest nöjd med är nog det första som kom till på vårterminen i trean när lille V gång på gång kom hem och var ledsen eller arg för att han inte hade klarat av veckans 10 ord (rättstavning). Mina försök att öva på orden dagarna innan slutade alltid med bråk och/eller tårar. Men efter en del funderande och en stor portion ingivelse så sa jag till lille V att om du har alla rätt på nästa veckans ord så får du bjuda hela familjen på fika (jag stod för fikat förstås men hans presation gav ”rätt” till fikat). Han nappade direkt och var supernöjd med att vara den som lyckats och som fick bjuda alla på fika. Syskonen bidrog till att göra det lyckat genom att bara vara glada för att få fika.

 

Efter ett par gånger med alla rätt på veckans ord så satte vi tillsammans upp ett större mål och det var att om lille V hade rätt på veckans ord 10 gånger på raken så skulle han få bjuda hela familjen på tårta – och tårta blev det förstås.

 Att jag är mest nöjd med detta belöningssystem beror framförallt att lille V själv blev så glad och stolt över sig själv. Varje gång han satt vid köksbordet och bjöd på fika så lös det av självförtroende. Det han gjorde innebar att han fick ”bjuda” andra på något positivt istället för att vara den i familjen som fick skäll och annan negativ uppmärksamhet. Såsmåningom började även syskonen kräva belöningar för sina skolinsatser och det blev en himla massa fika ett tag  – men det var och är det värt.

I dag har vi ett belöningssystem i gång och det rör också skolarbetet. Lille V får samla guldstjärnor för varje läxa han gör (den ska göras utan bråk och tjafs och i rätt tid), de ämnen i skolan som han har mest motvilja mot ger fler guldstjärnor än de som han gillar. Så ger tex en engelskaläxa tre guldstjärnor, matte en och SO två. Att ta med sig alla läxor, veckobrev etc under en vecka ger en stjärna. Nu är han så stor så han kan samla ihop till något större som ett playstationspel, men ibland väljer han en läsk eller glass också. Även detta system fungerar bra efter en del inledande vurpor.

Att jobba med belöningssystem är krävande för den som är vuxen men numera tycker jag att det är värt det. Det som är svårt att veta är vad man behöver jobba med just då, det finns ju ofta många saker som behöver struktur och att hitta rätt i hur man lägger upp belöningssystemet. Men övning ger faktiskt färdighet (och trötthet, ilska och frustration).

Man kan ju alltid shoppa lite

Det blir inte så mycket stickat just nu – tyvärr. Jag längtar efter att bli färdig med något men är mest trött och skjuter upp det sista som fattas för att något av alla projekt ska bli klara. Men shoppa kan man ju alltid göra. Uppe i Dalarna köpte jag denna härliga väska:

 

Den är gjord av gamla kaffepåsar, som viks och sedan flätas och sedan blir det så otroligt läckert och dessutom miljövänligt.  Min dotter köpte en i brunt, vitt och guld. Är någon sugen på en läcker väska så förmedlar jag gärna kontakten.

Lite garninköp piggar alltid upp. I går var jag förbi Nysta för att spana in de nya böckerna – jag gillar båda, tyvärr så är det dåligt med småbarn i min närhet just nu så jag nöjde mig med accessoarer – å den kan jag njuta av länge.

Lite Colinettegarn fick också följa med hem och det kommer såsmåningom att bli något från boken av det.

Farväl

Vi har varit uppe i Rättvik och tagit farväl av Svärfar (pappa, farfar och morfar). En speciell svärfar hade jag och jag saknar både honom och svärmor (som gick bort för ett drygt år sedan). Svärfar hade två favorituttryck som nog väl speglade honom som person; Lev väl var det ena och visar för mig hans stora omsorg om alla runt omkring honom, det andra var Det är inte så nådigt  som han ofta sa varpå mitt dotter alltid svarade Det är visst nådigt. En oro och omsorg låg bakom det uttrycket tror jag.  Men nu hoppas jag att vi ”slipper” fler begravningar på länge länge, jag och KM har förlorat tre av våra föräldrar på tre år och det är faktiskt bara för mycket.

På vandrahemmet där vi bodde kryllade det av ”vävtanter” som lille V snabbt döpte alla kvinnor som var på Vävmässan i Leksand. Det verkar ha varit ett trevligt evenemang som jag gärna hade gått på istället. En liten tur på Sätergläntan hann jag med, lika mysigt som alltid men jag köpte ingenting. Däremot har jag köpt en helt fantastisk väska gjord av gamla kaffepåsar – bild kommer nästa gång.

Till sist vill jag bara säga att det inte är jag som diktat den fantastiska visan i mitt förra inlägg utan den är en låt från ett program i P3 tror jag det var som heter Framåt fredag.

Nu ska jag försöka landa lite och hitta lite ork till en ny arbetsvecka där min stora önskan är att det ska hända så lite som möjligt, i vart fall inget oväntat tack.

Koftor och kurser

Om jag fick välja skulle jag ägna mycket mer tid än vad jag gör nu på att fundera på koftor jag vill sticka och på stickkurser som jag vill gå och mellan funderandet förstås sticka en massa koftor helst till mig själv och gå på en massa härliga kurser. Men nu får jag inte välja utan ägnar flera av veckans kvällar att gå på föräldramöten i skolan samt lite mer specialgrejor som elvevårdskonferenser och möten på BuP. Jag tänker på Lindas inlägg förra veckan om allt vi föräldrar måste komma i håg och har efter lite letande hittat en sång som jag hörde för ett bra tag sedan som rätt väl ”behandlar ämnet”. Ett litet utdrag kommer här (melodin är Vad har du i fickan Jan?):

Vad har du i väskan barn?

Ingen frågar oss om vi har någon tid

eller om vi har någon lust

och man vill ju vara juste

så därför måste jag så gott som varje dag

fråga med visst obehag

 

Vad har du i väskan barn

ännu en lapp ta mej fan

jag ska visst baka små flarn, virka dukar av garn

till länder som pakistan

vad har du i väskan barn

vad har din fröken för plan

hur ska jag hinna allting, vår skola har blitt inhuman

 

Och skolväskor som innehåller lappar

glöms väldigt enkelt bort, min tid blir därför kort

att ordna allt som krävs, gud jag tror jag krävs

har skolan inget fattat

 

man gör så gott man kan man e ju tvungen

och man gör allt för ungen

som man håller kär

så strax före gonatt

det slår mig plötsligt att

jag glömt och fråga och faller platt

 

vad har du i väskan barn, en lapp om utflykt med bad

sen ska ni plundra nån gran

och din fröken vill veta om de e vegan

vad har du i väskan barn jaha, kvartssamtal endera dan

och en lapp ifrån rektorn som anser dej va huligan.

Men jag stickar en del på mina två koftor som jag har igång också:

 

Till vänster bebiskoftan där alla delarna är klara. Nu ska jag ”bara” sy ihop och sticka på huva och kant. Den bruna högen på bilden till höger är koftan till mig, den kommer att bli så härligt mjuk och skön att ha på sig när den är klar. Sedan finns det flera nya koftmodeller hos Yll & Tyll som jag vill göra och på Ravelry hittar jag flera koftor också…

Kurser finns det flera intressanta också som den stickhelgen utanför Norrtälje som jag redan anmält mig till. Garnverket har flera spännande kurser också som gotländsk stickning, prova på att spinna mm, Helene kommer förhoppningsvis ha en kurs i flerfärgsstickning och sedan kommer det säkert mer kul på olika håll.

Så tänk om jag skulle strunta i alla måsten och bara sticka koftor och gå på kurs? Lite lockande är det men jag vill ju inte vara en dålig mamma så…

OS-stickning och utmärkelser

Min medverkan i OS-stickningen blev kort och fick ett lika abrupt slut som för många svenskar i Peking. I mitt fall berodde det helt på att stickning är en materialsport och att jag hade helt fel stickor ;=). Ett par hala metallstickor i kombination med mina första försök att sticka med flera färger slutade med en katastrof och tårar. Nu, lagom till handikapp-OS är jag i gång igen, denna gång med en uppsättning härliga Harmonystickor:

Och nu går det ju faktiskt att ha kvar stickningen på stickorna, inga maskor som rinner av stickorna än så länge. Så här långt har jag klarat av våffelkanten på mina Rosvantar från Gotland (Huskroken) och så smått börjat på första bladmönstret. Pilligt är det men kul.

Jag har sista tiden fått ett par utmärkelser från Ulricha och Lena, tack båda jag blir jätteglad för dem! Senast fick jag en från Ulricha i går:

loveblogg.jpg

Och som jag förstår det ska jag skicka den vidare till sju bloggare och det är ju jättesvårt för jag gillar många bloggar men här kommer sju: Ulricha får tillbaka förstås – att läsa om fåglar, stickning , livet mm ger mycket inspiration; Lena får också tillbaka (fast det var en annan utmärkelse jag fick av dig) – jag gillar att läsa om Alex, vin och stickning; Linda – inspirerar massor både när det gäller stickning och livet i stort både via bloggen och i verkliga livet; Maria – både bloggen och butiken är beroendeframkallande; Pia – massor av inspiration inte minst när det gäller broderi; Ilsefin – så mycket fint stickat och så många kloka ord om stickning och annat; till sist Ulrika för Stickamerasidan – via stickamera hittar jag vägen till så mycket roligt och inspirerande som jag aldrig hittat annars.

Hoppas att ni alla har en skön helg med mycket tid för stickning

Årets 12:e FO

Så var äntligen juli månads sockar i Stickameras sockklubb klara (bättre sent än aldrig):

  

Bilderna gör inte sockorna rättvisa, kameran är usel och vädret inte det bästa.

Mönster: Pomatomus från Knitty (och Stickameras julimönster).

Garn: Regia Silk (inköpt på en garnbutik i Halmstad i somras).

Stickor: korta bambustickor 2,5.

Bäst med denna stickning: Mönstret och garnet, både var och en för sig och tillsammans. Mönstret är snyggt ochroligt att sticka. Garnet är vackert och trevligt att sticka i. Tillsammans gör de varandra rättvisa tycker jag.

Sämst med denna stickning: Ingenting.

Nu är jag färdig med en stickning och då ”får” jag börja på en ny minst och tur är det för jag har en väldig massa projekt jag vill dra ingång med.