Saknar ni mig?

image

Jag vill gärna tro att ni är några som saknar mig och mitt bloggande. Jag  saknar i alla fall er och mitt bloggande men får inte till det riktigt med nytt jobb med allt vad det innebär.

image

Men vet ni, jag har börjat på ett ruskigt trevligt jobb. Man får beskåda vackra böcker med sigill, gå hur mycket som helst, klättra på stegar och använda väldigt många hjärnceller. Därtill är kollegorna trevliga och snälla.

image

Jag stickar faktiskt en hel del och det händer lite annat trevligt (och mindre trevligt men det struntar vi i i dag).
Planen min är nu att jag ska blogga mer typ på torsdag om min fina Hemlis och lite annat.
Vi syns!

Nytt jobb!

Ingen av er som läser här någorlunda regelbundet har väl missat att jag fått ett nytt jobb? Nu har jag också börjat där, första dagen var i går. Det är lite som att vara förälskad, allt är bra och det som jag egentligen vet kanske inte är sånt som jag uppskattar låtsas jag som det inte finns. När man är arkivarie och känner så blir man alldeles salig av detta:

IMG-20140331-WA0000

En av en massa gångar i en av de sju depåer jag har att lära mig att hitta i, alldeles fulla av de mest fantastiska arkivhandlingar. Historiens vingslag går att uppfatta rätt så lätt om man är uppmärksam och det är jag. För mig räcker det som här med en lång rad arkivkartonger för andra behövs kanske en inbunden bok från 1700-talet eller en karta från 1600-talet, på mitt jobb finns det alltihopa och mycket mera :). Ni kan räkna med fler inlägg och bilder framöver.

Sa jag att man får motion på köpet! Och en massa sticktid på vägen till och/eller från jobbet!

Otacksamt!

I dag, dagen efter jag jobbat min sista dag, på ett jobb, som så när kostat mig hälsan för all framtid, läser jag den här artikeln ”Ingen tackar dig när du blir sjukskriven” och att läsa den är som att både ge mig själv en rejäl örfil och att smörja mig med kylbalsam på bränd hud.

Den beskriver i mångt och mycket den väg jag vandrat med oförmågan att sova, koncentrera mig, sluta göra den som jag vet att jag tycker om, svårigheten att stava som nu när jag skriver detta, oförutsägbarheten i stresskänsligheten, vissa dagar funkar allt (nästan) andra dagar nästan ingenting. Och så den sorg som beskrivs i artikeln över att ha förlorat den man en gång var. Det är nog nästan det svåraste. Allt det där är som en rejäl eller snarare flera örfilar.

Men så läser jag raderna om den instängdhet som utbrändheten skapar. Att man blir fast i den miljö som gjort en sjuk, att man är körd på arbetsmarknaden för ingen vill ha en när man har så mycket sjukfrånvaro. Först tänker jag att precis så har jag alltid tänkt och känt och så är det nog i många fall.  Och att den tanken så länge ens hindrat mig från att försöka göra något åt min situation.

Men sedan tänker jag på den resa jag gjort nu, sedan augusti förra året, då när jag kom tillbaka efter sista (jag jag skriver sista inte senaste) sjukskrivningsperioden på grund av utmattning. Tänker att nu står jag här och vet att jag är attraktiv på arbetsmarknaden,  vet att jag  till och med kunde välja och vraka bland flera jobb. Trots att jag berättade valda delar om att jag varit sjuk längre än en förkylning varar på den arbetsplats jag nu ska börja. Att en av mina referenser genom att berätta om den omöjliga situation jag har befunnit mig i skapade en förståelse för mig som person dit jag ska.

Jo jag tror att jag är väldigt privilegierad i detta. Allt för många måste stanna kvar i det som gjort dem sjuka. Jag är väldigt tacksam för möjligheten att få börja om. Det är så oändligt svårt att få acceptans när man förändras på ett jobb där man redan är, där, där folk vet att jag kan så mycket, har så stor arbetskapacitet, är den som alltid ställer upp. Förväntanstrycket blir enormt och svårt att bryta.

I går när jag blev avtackad fick jag också kvitto på att ingen (dvs arbetsgivaren) tackar en för att man blir sjukskriven och inte heller för allt det jobb jag faktiskt lagt ned. Det beröm jag fick för mina arbetsinsatser, det som man väl vanligen får när man slutar, lyckades min nu fd chef skickligt vända till något fel, dåligt och något som inte borde ha gjorts av mig. Men tänk då kunde jag tänka att jag är fri från detta nu och jag skiter fullständigt i vad du står och säger, istället för att bli ledsen, få ont i magen eller huvudet som förut. Den frihetskänslan är obetalbar!

Nu går jag vidare och på mitt nya jobb så tror och hoppas jag att jag ska vara mer lagom, duktig på det jag gör och hitta min nisch men inte ständigt sträva efter mer och bättre. Lämna jobbet på jobbet när jag går hem. Och framförallt njuta mer! Jag har ett fantastiskt yrke som jag älskar!

Skuldbelägga

I dag valde en person att lägga en stor portion skuld på mina axlar, en person som jag varit i beroendeförhållande till i många år. Därtill gjorde hen mig oviktig. Maktutövning  med andra ord! Det gör ont även om jag vet att hen har fel MEN och det är viktigt jag kan nu äntligen släppa det och låta det vara något som ingår i en period som snart ligger bakom mig. Inom kort börjar jag om på nytt, på ny kula. Och som en okänd person för de som jag dagligen ska vara med så kan jag börja om och vara den jag är i dag och inte den jag blev för flera år sedan.

Men just nu är det återhämtning som gäller och ni kanske kan förstå att det behövs :). Mycket OS-tittande har det blivit (jo jag har mina tveksamheter till ett OS i Ryssland) men också stickning och faktiskt broderande.

20140209_122713 20140208_154434 20140210_185621

Jag är faktiskt lite tacksam för de bakterier som flyttat in i mig för ett tag, som tvingar mig att inte vara i en miljö jag mår dåligt av och som tillåter mig att i lugn och ro (nåja) pussla ihop de där pusselbitarna som jag känner behövs komma på plats för att bryta med det som varit.

Vet inte om jag helt håller med om texten i titeln till låten What doesn`t kill you make you stronger men just nu lyssnar jag på den på repeat och finner ro och styrka i det.

 

Svarte Petter

Det spelas Svarte Petter på jobbet tror jag i alla fall. Ingen har nämligen förklarat reglerna.  Men jag känner starkt att jag gång på gång får Svarte Petter mest för att någon ändrar spelreglerna hela tiden.
Jag gillar inte att spela såna spel så jag jobbar hårt med att byta spelplan.  Det verkar lovande hittills.
Men oj vad tröttande detta är. Sockstickning i fint självrandande garn lugnar.

Funderingar på söndagskvällen

Hemma igen efter en fantastisk helg i Örebro glad och varm i hjärtat av alla möten med fantastiska människor. Många tankar och fragment av samtal som snurrar, likaså fantastiskt många stickprojekt i huvudet som vill komma igång. Samtidigt samma söndags- inte ångest med olust/bävan/obehagskänsla som så ofta infinner sig hos mig dagen innan det är dags att jobba igen.

Jag har ett yrke som jag älskar – arkivarie. Jag vill egentligen inte jobba som något annat, förutom när det svävar in en masa rosa fluff i huvudet och jag vill ha ett fantastiskt café och/eller garnbutik eller något likande, men det är som sagt trevliga drömmar som kan förbli just det. Men jag är på fel ställe och har varit länge, så länge att jag blivit sjuk flera gånger. Jag är väl som jag skrivit förr inte glad på jobbet och då gör jag också ett sämre jobb.

DSC_0034

Men nu äntligen har jag insett det som borde vara självklart – jag kan söka nytt jobb bara byta jobb – utan att vara ”färdig”. Jag har så länge tänkt att jag måste göra färdigt innan jag kan(får) söka nytt jobb. Helt befängt eftersom man in mitt jobb aldrig blir färdig, ännu mera dumt eftersom förutsättningarna för att göra klart inte ens finns. I dessa tankar är jag tydligen, förstod jag av ett samtal i helgen som kvinnor är mest, vill vill/tror att vi måste göra färdigt innan vi byter jobb. Dumt!!

Visst jag har också arbetskamrater som jag vill fortsätta jobba med och vissa arbetsuppgifter som undervisningen som jag kanske inte får jobba med på ett nytt ställe. Det är också någonstans bekvämt att jobba där man är van, är ”senior”. Men oaktat det så måste jag faktiskt röra på mig, det är hög tid!

Så nu ni söker jag faktiskt jobb, kanske utmanande att skriva om här, men då får det vara det. Jag söker med omsorg, jag ska inte fly utan gå till något som jag är hyfsat övertygad om att jag vill. Håll gärna tummen ni så är ni snälla!

DSC_0063

Garntröst till sjuklingen

I dag tycker jag synd om mig – så att ni vet. Jag skulle ha suttit på ett tåg till Malmö nu, i tjänsten. Väl framme så skulle jag i morgon ha undervisat i offentlighet och sekretess.  Tråkigt kan säkert många tycka men inte jag, jag gillar såväl ämnet som att undervisa.
Men istället sitter/ligger jag hemma i soffan med en jäkligt fånig migrän som yttar sig i yrselattacker.  Svimmade på Ikea igår och senare vid middagsbordet.  Inget bra partytrick kan jag lova :).
Så mellan yrselattackerna tröstar jag mig med mina fina stickningar
image

Sjalen från boken Varmt & Stickat som ska få sin virkade kant så snart jag hittar virknålen,  koftan Paneldebatt från Geilsk och så klappar jag på en härva silke-merino från tant Kofta som ska bli en Bows and Arrows.
Tur att det finns gott om garn hemma att trösta sig med!