Karins Hitte-På(se)!

Jag är som ni säkert vet en stor fan av Karins Norrgården/ostbiten/Granhammar, åker dit så ofta jag kan (kunde gärna vara oftare) både om det är stickevenemang eller när jag bara har vägarna förbi. Så när det dök upp info/reklam på FB om Karins Hitta-På(se) så funderade jag inte länge, lite längre faktiskt än till att anmäla mig till Karins adventsstickning. I dag komer första Påsen:

Hitte på

I den fina färgen rosa dessutom 🙂

Norrsken

Vackra färger! Jag kan säga så här långt att jag kunde köpt detta bara för beskrivningen skull. För första gången i mitt liv har jag läst hela beskrivningen innan jag började sticka! Och meningar som ”Tänk dig att du ska sticka med två äggulor i händerna […]” eller ”Det är ingen idé att ta en kopp te eller kaffe i detta skede, så Alpackaullen är väldigt förtjust i dessa drycker”. Kan man annat än älska stickbeskrivningar som dessa? Och nä jag är inte sponsrad möjligen bortkollrad men det gör ingenting alls 🙂

Runt runt

Så en bild på en mormorsrutekudde i Expressens handarbetsbilaga och jag var bara tvungen att börja göra en sådan.

Mormorsruta

Runt runt i mina favoritfärger. Gillar idén att man ökar antalet varv med samma färg för varje omgång man gör från 1 till 2 till sedemera 3 det blir fina proportioner så tycker jag. Garnet är Catania en fröjd att virka i.

Runt runt har senaste veckan också gott för mig, första gången sedan jag började jobba och fattade beslutet om att gå min egen väg (utanför sjukförsäkringssystemet) så tvivlar jag på om det var rätt beslut. Migränen har varit en ständig följeslagare i drygt en vecka och jag har dumt nog nochalerat det och inte stannat hemma och vilat förrän i torsdags och då bara en dag. Jag har så förbannat svårt att gå hem direkt när migränen, vill för mycket antar jag 😦

En inspirerande påse

Jag värmde upp inför Köpenhamn med ett besök på den fina garnbutiken i Helsingborg; Tant Thea. Den är verkligen värd ett besök när man är i närheten, både för att där finns inspirerande mönster, garner som inte finns på så många ställen och för att Tant Thea och hennes personal är så trevliga. Denna gång fastnade jag för en påse garn:

Tant Thea tvåTant Thea

Det ska bli en sånhär sjal. Jag har faktiskt en baktanke med att köpa det kittet, jag är väldigt feg och osäker när det kommer till att blanda garner och dessutom har jag en del udda nystan i finfina färger och kvalitéer som kan må fint av att få sällskap av andra sorters garner. Så kanske minskar garnlagret lite och jag utmanar mig själv på ett lagom bekvämt sätt :). Dessutom är själva sjalen fin såklart.

Svart

M tröja

KM satt länge och väl och vilade benen i en skön stol på Sommefuglen men när jag visade boken Grey Days med mönster av Susie Haumann så kom en önskan jag inte kunde motstå. Kunde jag sticka en tröja åt honom utifrån möstret Thursday och det ville jag förstås :). Det är ett mönster tänkt för dam så det blir att klura lite, som tur är, är KM inte så storväxt så det borde gå. Färgvalet blev förstås svart – favoritfärgen. Inte bästa färgen så här på hösten men det får lov att ordna sig.

En svart ”gubbe” fick också följa med oss hem, helt omöjlig att lämn kvar på hyllan:

Gubbe

Egentligen alldeles för fin för att hindra vattnet att rinna ur diskhon, men det blir kanske roligare att diska då 🙂

Om jag handlade till mig – jo självklart, återkommer kring det.

Sommerfuglen

Jag har varit där! På Sommerfuglen alltså 🙂 För mig som är galet förtjust i dansk stickdesign är det ju ett måste att komma dit någon gång, och jag jag blev inte besviken. Kort tog jag inte jag hade helt klart annat att tänka på, så jag fick gå tillbaka och ta en bild utifrån i alla fall efteråt.

Sommerfuglen Skyltfönster

Så mycket fint garn, broderier, knappar, mönster och annat härligt på ett enda ställe! Till att börja med blev jag så där handlingsförlamad som i vart fall jag kan bli om det finns för mycket fint att välja på. Men jag skärpte till mig! Jag hade förälskat migi två nya böcker så med dem i handen så kunde jag fokusera bättre, dessutom fick KM ett ryck och ville ha en tröja (i svart så här till hösten/vintern).  Jag återkommer med bilder på vad jag köpte…

Om ni är i Köpenhamn och ska besöka en enda garnaffär så gå till Sommerfuglen, personalen anpassade till och med danskan till en begriplig nivå för en svenk. Ska ni besöka två butiker gå till Uldstedet också, en mer ”normal” garnbutik om ni förstår vad jag menar men med mycket fint garn mm de också.

Till Köpenhamn vill jag åka igen och igen eller Danmark överhuvudtaget.

Koftstickning och värk

I det senaste avsnittet av fantastiska stickpodden så pratar Elin och Karin bland mycket annat och koftstickning och mensvärk. Två ämnen som som av olika skäl ligger mig varmt om hjärtat, inte specifikt mensvärk men värk. Jag älksar koftor både att ha på mig och att sticka, värk är något jag ständigt lever med.

I dag har jag fått min tredje behandling  med Botox för min migrän och behandlingen gör mig lite låg, sorgsen över all smärta som finns i min kropp. Tycker då att det är så befriande när Elin och Karin så öppenhjärtligt pratar om sin mensvärk och tycker, precis som jag, att den är något vi kvinnor självklart ska kunna prata om. Jag vill gärna vidga det till att vi ska prata om när vi har ont även av andra skäl än mens, migrän, ledvärk, fibomyalgi eller vad det nu än kan vara. Och att vi så gott vi kan ska våga finnas kvar när någon har ont och lyssna även om det är jobbigt och man ofta känner sig maktlös. Det blir så lätt ensamt och tyst runt en när det gör som mest ont och det finns en förväntan att man ska ”lida i det tysta” när man har ont. Nu menar inte jag att man ska gnälla i tid och otid inte heller att man alltid ska finnas där och lyssna. Men jag tror att det finns gott om utrymme att lyssna lite mer!

I dag är en sådan dag när min omgivning inte orkar finnas nära när jag har ont i kroppen och det svider i själen. Jag vet att smärtan minskar både i kropp och själ men tungt är det. Det blir ju inte lättare det vet jag av att man blir rätt arg, gnällig och/eller ledsen när man har ont.

Då är det oändligt skönt att stickningen finns, som i dag en koftstickning.

Mer Syren

Vackert och fint garn ska det vara förstås ett mönster som flyter på även om koncentrationen inte finns där annat än sporadiskt. Mellan varven kan man också leta nya koftprojekt och där fick jag i dag flera nya tips (och återupptäckte en del gamla) i Stickpodden. Tack Karin och Elin, jag ser fram emot nästa avnsitt!

I morgon åker jag söderut och på lördag är jag i Köptenhamn, gissa om jag tänker köpa garn och möster till fler koftor då 🙂

Autumn Mood

På Facebook finns flera grupper för oss som gillar att sy, Vi sytokiga, Vuxna sytokar och eventet Syjunta Online, den sista har ofta söndagar som ”mötestillfällen”. Hitills har jag mest tittat och drömt, har sytt några mindre lyckade toppar och försökt hitta tillbaka till fingertoppskänslan jag hade på 90-talet när jag sydde mycket (och inte stickade alls). I dag hängde jag på Syjuntan och hade redan i veckan plockat fram ett gäng med tyger som kändes höstfina:

Turkosa tyger

Först ut blev det blommiga tyget till höger, inköpt på Skroten i somras.

Autumn Mood

Mönstret kommer från höstens Ottobre dam och kallas Autumn Mood. En enkel och rak tunika (finns även som tröja) som jag gillar just för sin enkelhet. Jag börjar bli mer sams med min overlock vilket glädjer mig, på minus sidan på tunika är väl fikorna som blev lite knövliga, nästa gång syr jag inte med tvillingsöm så blir det bättre. Allra bäst är att jag sytt något helt färdigt och det på en och samma dag.

Näst ut blir tyget med dalahästarna som blir tröjmodellen av Autumn Mood.

 

En bra lördag!

Det sägs att i dag var sista dagen med sommarvärme, känns ju helt ok med tanke på att det är mitten av september. Jag valde att tillbringa denna sista sommardag med att åka till Uppsala med finaste vännen U. Vi har klappat garn på framförallt  Yll & Tyll, men även Garngalleriet, handlat garn också förstås, fikat gott ute i det fina vädret, tittat på fin keramik och annat och inte minst vandrat runt i ett vackert Uppsala.

Yll & Tyll Viktoria

Vi hade så trevligt att vi lovade varandra att åka dit snart igen :). En bra lördag efter en slitsam vecka, men vet ni nu har jag jobbat tre veckor varav 2  veckor på 80 %!! Då kan man få vara lite trött och sliten. Nästa vecka blir det bara två dagars jobb sedan semester och en höstresa till Köpenhamn bland annat.

 

Budskap

Mugg

Tillbaka på jobbet gäller det att var tydlig, så därför har jag nu en mugg, ståendes väl synlig på mitt skrivbord som tydligt deklarerar min syn på hur jag förväntar mig att bli behandlad ;). Var snäll mot arkivarien annars försvinner du ur historien. Japp så är det!  Har i alla fall fått många att skratta i dag och det är ju inte dumt det. Dessutom har jag fått frågan hur man ska vara mot en arkivarie om man vill bli raderad ur historien. Ännu snällare blev mitt svar.

Om inte muggens budskap hjälper så funderar jag på om denna skylt kan vara nästa steg:

Skylt (bilden kommer från SVD och är helr rykt ur sitt sammanhang)

När stressnivån blir för hög tänker jag.

Har jag sagt att jag älskar mitt yrke? Det gör jag verkligen men kanske inte så ofta mitt jobb.

Hur orkar du?

En nyfunnen vän och bloggläsare frågade efter att ha läst mina blogginlägg om barnen, deras handikapp, sjukdomar och mig som förälder:

-Hur orkar du?

En väldigt bra fråga tycker jag. Det givna enkla men intetsägande svaret är:

– För att jag måste, följt av något i stil med när det gäller ens barn så orkar man allt.

Och så är det ju i och för sig, förutom att ingen orkar allt inte ens när det gäller de egna barnen. Jag har som ni vet varit sjukskriven mer än en gång för att jag av olika skäl inte orkar längre.  Men om man tar frågan ett steg till så får min vän, ni andra och även jag själv ett bättre svar som jag hoppas ger mer:

-Hur gör du för att orka det du vill och måste som förälder till barn med neuropsykiatriska handikapp?

Jag ska så långt jag kan försöka undvika floskler, jag minns så väl alla gånger i början, när jag gång på gång fick rådet ”du måste se till att få egentid”. Hur då var mitt svar och det kunde ingen svara på. Det blev bara jobbigare så förutom allt annat så skulle jag få till egentid också.

Det jag gjorde när allt var som jobbigast, när allt bara var kaos och vi inget visste, var att bestämma mig för att orka tre månader till, inte mer inte mindre. På så sätt blev det mer hanterligt, det fanns ett slut. När dessa tre månader var slut, för det blev många tre månaders perioder så bestämde jag mig för att jag skulle orka en period. Nu efteråt kan jag inse att jag på köpet lärde mig att inget varar för evigt.

Prata med andra i samma eller liknande situation gjorde jag inte i början, det var mycket dumt av mig, jag bar det för mig själv. Gör det! Prata med andra med liknande erfarenheter! Det finns nog ingenting som slår känslan av att någon verkligen förstår. I dag pratar jag med några få utvalda och det är lika skönt varje gång.  Och inte skäms jag heller, det gjorde jag då – synd för det är inget att skämmas för (föstås).

Lita på dig själv, gå på magkänslan – här är jag farligt nära floskler jag vet. Men när jag började tro på att jag kände mitt/mina barn bäst och faktiskt visste att det var något ”fel”, att de tankar jag hade om vad barnen behövde var rätt osv så blev det en vändpunkt till det bättre. Som exempel så skulle den då lille V somna själv, det var menade expertisen jätteviktigt, han var ju ändå 9 år. Till en början trodde jag på det och V plågades, likaså hans syskon och vi föräldrar, när jag istället gick på min magkänsla och lät honom somna tillsammans med mig i vår säng så blev livet för oss alla väldigt mycket bättre framförallt för V. Och tänk nu sju år senare så sover han alldeles på egen hand 😉 och har så gjort länge.

Jag tror det underlättar enormt mycket för att orka att ha en ”hobby” eller liknande. Jag stickar ju som ni vet och det har helt klart räddat mig för att bli tokig. Tror att baka, springa, läsa, samla på frimärken eller vad det nu kan vara kan rädda en när orken tryter. Det underlättar förstås om det är något du kan göra hemma och som går att lätt börja på, pausa och avsluta. Att göra något med sina händer är som jag har förstått det väldigt avstressande.

Belöningar! använd belöningar både till ditt barn vilket man också får lära sig när man får redan på att man har barn med ADHD. Men belön också dig själv och familjen. Jösses vad vi har fikat i vår familj genom åren. Nu behöver det förstås inte vara fika. Men för oss började det med att lille V fick ”bjuda” resten av familjen på fika när han klarat av vissa saker han hade svårt för. Gissa om han var stolt då och så fick vi en mysig stund tilllsammans allihopa. Risken man får ta är att de andra barnen vill få göra det samma men det är ju ett ganska trevligt problem 🙂

Välj dina strider!! Välj dem med omsorg både i relationen med ditt barn men också i kontakten med skolan, sjukvård, andra myndighetet och i relationen med den andra föräldern. Vad är verkligen värt att bråka om? Här har vi periodvis struntat i att borsta tänderna, spelat otroligt mycket dataspel, druckit för mycket läsk osv. Jag har istället slagits som en furie för mina barns rättigheter i skolan men struntat i annnat som i skolan som inte är så viktigt.

Till sist men inte minst slösa med beröm. Till dig själv inte minst!! Du gör ett bra jobb är en bra mamma/pappa. Tyvärr får man inte så mycket beröm som förälder till barn med neuropsykiatriska handikapp utan det får man hjälpa sig själv med.

Det var några idéer från mig och som hjälpt mig. Kom gärna med fler tips och idéer ni som läst hela vägen hit. Hur gör ni för att orka?