Karins Hitte-På(se)!

Jag är som ni säkert vet en stor fan av Karins Norrgården/ostbiten/Granhammar, åker dit så ofta jag kan (kunde gärna vara oftare) både om det är stickevenemang eller när jag bara har vägarna förbi. Så när det dök upp info/reklam på FB om Karins Hitta-På(se) så funderade jag inte länge, lite längre faktiskt än till att anmäla mig till Karins adventsstickning. I dag komer första Påsen:

Hitte på

I den fina färgen rosa dessutom 🙂

Norrsken

Vackra färger! Jag kan säga så här långt att jag kunde köpt detta bara för beskrivningen skull. För första gången i mitt liv har jag läst hela beskrivningen innan jag började sticka! Och meningar som ”Tänk dig att du ska sticka med två äggulor i händerna […]” eller ”Det är ingen idé att ta en kopp te eller kaffe i detta skede, så Alpackaullen är väldigt förtjust i dessa drycker”. Kan man annat än älska stickbeskrivningar som dessa? Och nä jag är inte sponsrad möjligen bortkollrad men det gör ingenting alls 🙂

Annonser

Lika som bär?

Andra vanten ”Påse” på gång, funderade en stund på om jag skulle försöka matcha färgrandningen på den andra med den första men så blev det inte. Tycker att det blir häftigare så här, de hänger ihop men ändå inte. Muddarna ska vikas dubbla sedan om någon undrar hur det är tänkt. Vantarna blir hur gosiga som helst och snygga tycker jag själv. Undrar bara om det kommer att bli töväder lagom tills de är färdiga?

Piller, planering och påse

Den här dagen blev mer spännande och oväntad än jag tänkt mig. Tar man det i kronologisk ordning så började det med att jag tog fel medicin i morse, istället för mina reumatikermediciner som finns i en blå dosett tog jag min sons ADD-mediciner som finns i en dito röd. Det blev inte bra kan jag säga, milt uttryckt, abstinens av utebliven cortison och en hjärtklappning, frossa mm av sonens medicin. Prova inte det!! Fast detta förstod jag inte förrän nu på eftermiddagen när jag såg att min medicin var orörd, så jag har undrat hela dagen varför jag mått så konstigt, tänkt att det kanske berodde på träningen i går. Nu vet jag i alla fall.

Trots detta har jag ägnat dagen åt att planera vårterminen här hemma, framförallt för V:s del när det gäller skolan men även för äldste sonen. Plus att vi har gjort en förhoppningsvis bra uppdelning av hemmasysslorna mellan mig och KM med uppgifter till barnen också. Överambitiöst? Nä nödvändigt i en familj som vår, nu återstår en del finlir och förstås att se om det fungerar.

Jag känner mig rätt nöjd med denna planering och med de belöningssystem som vi gjort tillsammans! Håll tummen för att den håller!

Påsen då? Det är min vantstickning som är hur rolig som helst och som jag ska ägna resten av kvällen åt efter denna något jobbiga dag:

Utmaning – eller är jag lättlurad?

Det började med att (lille) V:s vantar, som farmor stickat för många år sedan gick sönder och att V ville att jag skulle sticka nya. En oemotståndlig begäran förstås och vi tittade tillsammans i den fantastiska boken Sticka mössor vantar sockor och V valde dessa:

Sidan 50, Tjockhätta, för den som undrar. Garnet är Visjögarn, en tråd vitt och en tråd blått. Snabbt och roligt.

När jag satt i godan ro och stickade på dessa så blev jag utmanad av KM som undrade hur många vantar jag kunde sticka på en vecka. Jag svarade lite surt fem (vi hade varit lite griniga innan) och så var det i gång. Just nu är jag inne på tredje paret och har två dagar kvar men eftersom jag övergett det tjocka garnet och grövre stickorna så kommer jag inte att hinna men det gör inget. Ett intresse för vantar hur de görs är ingång likaså fascinationen över att sticka olika saker med samma garn (jag har hållit mig till Visjögarn och karamellgarn från Östergötlands ullspinneri).

S 52, Tjockluva, också stickad i dubbelt garn, Ombrégarn och svart. Stickade till V:s storebror. Jag gillade att sticka den här typen av tumme.

Tredje paret är stickade i samma garn men inte dubbelt och flerfärgsstickning så nu går det inte lika fort:

S 38, påse, stickad i svart och mörk karamell. Mudden är dubbel och ska sedan vikas (skönt för en reumatiker), på själva vanten är det som prickar vilket är superkul att sticka.

Efter dessa vet jag en massa vantar till som jag vill sticka, det är kul att fokusera på en speciell typ av stickning.

Bä bä vita lamm

Kom och tänka på barnvisan ”Bä bä vita lamm” av någon anledning när jag skulle börja skriva inlägget men i den får mor en söndagskjol och det får inte jag men väl ett par härligt, vackra och varma vantar i ull då förstås:

IMG_4289

IMG_4286

Vanten ”Fläta” från boken Sticka vantar mössor sockor! Stickad i dubbelt Ombré från Östergötlands ullspinneri, dubbelt Ombré är nästan ännu härligare att sticka i än enkelt. Vantarna är så mjuka och varma att ha på sig återstår att se om de kommer att noppa sig. Nu ska här stickas en mössa och halsduk till och åtminstone halsduken ska ha flätor.

Dags att gå till jobbet!

Tre stickningar och en massa ont

Det forsätter att göra ont, ont och mera ont och jag försöker envist hitta sätt att hantera det på, ibland blir det lite bättre ibland blir det sämre. I morgon är det måndag och då måste jag ta kontakt med läkare igen eftersom en del av smärtan (migränen) kommer av biverkningar av cytostatikan som ska och gör lederna bättre. Just det att den medicin som hjälper mot lederna ger biverkningar i form av migrän är kämpigt för då blir ovissheten större om hur det ska  gå framöver. Jag vill veta, kunna planera, kunna drömma osv.

En sak som faktiskt hjälper när migränen härjar, inte när den är som värst men annars, är att sticka. Jo så är det, fast det gäller att hitta en stickning som kräver precis lagom med koncentration och det är inte alltid så lätt. Men i fredags när den värsta migränen lagt sig för då så började jag med denna:

IMG_4236

Inspirerad av Marie köpte jag mönstret till  sjalen Jeanne och började sticka i mitt alldeles nyinköpta Fleece artistgarn. Det blir så bra tillsammans garnet och mönstret tycker jag, det lite fyrkantiga i mönstret passar med det gråa och det funkade som ”migrändämpande” också. Ser fram emot att få den färdig då jag har en hel del i i garderoben som passar till.

Fast att ha bara en stickning i gång är inget för mig så i veckan har jag inspirerad av Eva börjat med ett par fingervantar också:

IMG_4234 Mönster är basmodell fingervantar i Johanna Wallins härliga Sticka småvarmt. Garnet är Shoppel Wolle Zauerball. Också en lyckad kombo tycker jag. Tänker mig att göra en basker till och försöka hitta lämpligt garn till en passande halsduk också. Sticka fingervantar är riktigt kul, pillrigt och inget för stela reumatikerhänder men det struntar jag i ;=).

Till sist och till slut så har jag avslutat och blockat en av mina koftor. Hurra!

IMG_4238 Min röda kofta stickad på tvären i Heavens hand med mönster från Yll & Tyll är färdigstickad och ligger blockad på dotterns säng!! Bra precis en månad efter start vilket måste vara rekord för min del. Nu återstår att fästa alla trådar vilket jag inte har några problem med att göra och så att sy ihop axelsömmarna. Nu väntar jag bara på att den ska torka och då helst innan dottern kommer hem och vill ha sin säng.

Så ska jag hitta något som är bra med allt det onda är det väl att det ger mycket tid för stickning. När inget annat funkar så går det alltid att sitta i mitt soffhörn och sticka. Ibland blir det till och med för mycket tid där, jag vill gärna välja själv vad jag gör och när men försöker acceptera att det inte är så just nu.

Det bidde en tumme

Tack för alla stödjande och uppmuntrande kommentarer till mitt förra inlägg om Förnedringskassan!! De betyder mycket med era rader. Och ja, jag har överklagat eller rättare sagt jag har begärt omprövning av beslutet vilket är första steget. Jag har också sökt stöd och får det från såväl min arbetsgivare som företagshälsovården. Hur långt det sedan räcker vet jag inte men jag vet att detta har tärt mycket på min ork och mitt humör denna vecka och att det kommer att göra det framöver också. Så mycket stickat har det inte blivit denna vecka, men lite:

img_35031

De röda vantarna på bilden som min dotter fick till nya mössan (se tidigare inlägg) tog ett år att göra sista tummen på men när jag väl började tog det väl bara 30 minuter. Och när den väl var gjord och hon använt dem några dagar så kom en beställning på ett par vantar till, inte från dottern men från pojkvännen. Han valde och köpte garnet själv (med gott stöd av dottern gissar jag). God garnsmak har han för han kom hit med en härva Araucania. Den här gången tog det inte lika lång tid för mig att bli klar, två veckor totalt.

img_0017 img_0019

Jag har beställt en hand i hand bild med vantarna som komplement till dessa blixtbilder. Mönstret är från Yll & Tyll.

Om en vecka sitter jag, KM och killarna i en stuga i Idre, det ser jag fram emot och det ger lite ork för veckan som kommer.