Ni får ursäkta om jag är odrägligt tjatig och överdrivet nöjd men här kommer en bild till på min Gotlandströja. Den är nu levererad till Klara och enligt uppgift är hon glad och nöjd med den och sa att ”den är som Gotland”. Jag hoppas den kommer att värma svala mornar och kvällar i sommar.
Till Klara – jag stickar gärna till dig igen! Det har varit hur kul som helst!
Så är jag hemma igen efter fyra intensiva dagar i Skåne. Tröttare än vad jag räknat med men ändå nöjd. Med på resan har jag haft gotländskt garn och en ljudbok som utspelar sig på Gotland. Kanske på gränsen till nördigt?? Men mycket trevligt. I hörlurarna har jag haft Svinhugg av Marianne Cedervall och på stickorna:
Svårt med bilder så här års. Men det blåa underst är en bilvande tröja med garn och mönster från Huskroken. Färgen heter sammetsblå – och den är verkligen det – det är en njutning att titta på (och sticka med). Korven ovanpå är en blivande benvärmare också här är både garn och mönster från huskroken. Mönstrerslingan är björklöv.
Äntligen är jag igång med att sticka med mina garner från Huskroken, de har fått värma garnskåpet alldeles för länge. Jag har en tendens att göra så med garnet jag gillar (undrar varför).
Hemma fick en annan trevlig stickning stanna trots att den är nästan klar:
Tant koftas axelvärmare stickade i ett garn som heter Noblesse från Atelier Zitron. En härlig stickning den med men den började jag med så fort garnet och mönstret landade i brevlådan.
Ett enda nystan köpte jag på Gotland men då inte vilket nystan som helst:
150 g tottspunnet garn från Lillys skinn och garn inköpt på Kvinnfolki. Det låg lite gömt bakom en massa andra härvor och väntade på just mig, väntade med sina vackra färgskiftningar. Jag kan inte så mycket om tottspunnet garn, vet vad jag kan läsa innantill, att det är gjort av ull som inte är kardat innan det spinns. Hur som helst är det mycket vackert.
Jag försökte också gå på hemslöjden i Visby men affären var enligt uppgift stängd och man skulle enligt samma källa sälja det som man haft i sin butik i butiken på länsmuséet. Dit gick jag men ska man gå på det som fanns där så skulle kunna tro att Gotland inte har någon får, ull, garn eller likande. Jag hittade ett garnpaket på rea annars inget. Tråkigt tycker jag.
En höstvecka på Gotland kan sammanfattas med sten, vatten och får, i alla fall om man tittar på de bilder vi tagit.
Den kan också sammanfattas med lugn, närhet, vila, sömn, stickning, läsning, playstationspelande, thédrickande, promenader mm mm. Åka hem ville jag inte, vill inte alls tillbaka till vardagen men jag har en härlig vecka att plocka fram ur minnet. Det är något speciellt med Gotland!
Som den stick- och ullgalning jag är så är ju Gotland härligt på alla sätt och vis. Bara det att det går omkring en otrolig massa ullproducenter (även om merparten säkert blir mat och kanske också fårskinn) fick mig att gå igång. Första dagarnas promenad så blev det mest rumpor när vi skulle fota:
Lammen tvärvände när vi kom och vi kände oss lite som vi störde hemma hos dem (vilket vi ju också gjorde även om det var ett naturreservat). Men så sista kvällen så var vi på sydvästra sidan och där måste fåren vara av en annan karaktär för där vände de och rusade mot oss:
Då blev vi faktiskt lite smårädda (kolla bara min avvaktande hållning på bilden till höger). Vad vill en mängd lamm/får när de kommer rusande så där? Käka på KM:s kläder uppenbarligen – men annars. Jag kanske kan få en kurs Karin när vi ses nästa vecka?
Men jag inser mer och mer att jag vill veta mer och lära mig mer om det som kommer före själva stickandet dvs om får, att spinna, karda mm. Det är härligt med en hobby där det ständigt finns mer att upptäcka och lära.
Smekmånad var vi aldrig på för två år sedan när vi gifte oss, KM gick och jobbade dagen därpå istället och vi funderade aldrig på något annat då heller. Nu har jag och KM varit på Gotland några dagar bara vi två och igår på färjan hem så kom tanken att denna resa mycket väl skulle kunna vara vår smekmånad. Vi som så sällan är bara vi två några längre stunder har nu varit på tu man hand sedan i tisdags och det är underbart skönt.
Vi har dessutom hittat vårt sommarparadis på Gotland och det är inte Furillen (dit kultureliten mfl åker/bor) utan sydöstra Gotland och närmare bestämt Ronehamn men även Hemse,, Alva, Rone, Hablingbo mfl ställen ger oss mersmak. Till Ronehamn kommer vi att åka nästa sommar och nästa och… tror jag. Huskroken ligger mycket riktigt i Ronehamn och det var fantastiskt kul att komma dit:
Jag har ju besökt deras monter på Symässan så många gånger men detta var ju något helt annat. Men även bortsett från Huskroken så är Ronehamn ett ställe att trivas på.
Förutom Huskroksbesöket (som tog lååångt tid med KM drack medhavt thé i trädgården och läste deckare) så har vi träffat en massa får (jag återkommer kring det en annan dag), cyklat en lite längre sväng (min kropp tyckte det var helt OK och jag var lycklig), fikat på flera mysiga ställen, ätit crepes, vandrat i flera naturreservat nära havet, handlat hos Laban mm mm. Sista dagen dvs i går var vi i Visby men förutom den goda lunchen och besöktet i Botaniska respektive Fornsalen så kände vi båda två att vi kunde hoppas över det – vi är nog riktiga lantisar innerst inne ;=).
I dag är det sista dagen på semestern och det känns OK eller som KM sa på vägen hem – Tur att vi börjar jobba det hade blvit jobbigt att försöka toppa denna semester.
Saltflingan 