En ovanlig men vanlig måndag

En alldeles vanlig måndag men ovanlig för att jag tagit hand om mig själv först därefter brytt mig om vad arbetsgivaren kan tänkas vilja. Blev en väldigt bra dag!

Dator

Dagen kan börja

Fönster

Sträcker på mig och tittar ut, tänker att jag faktiskt köpa den där blomman jag tänkt mig att handla så länge. Kommer bli fint!

Vilrummet

Vilrummet, slappnar av i 20 minuter och stretchar efteråt. Så skönt! Förstår inte varför jag inte gjort det förut.

Stickning

Stickar en stund innan eftermiddagens jobb tar vid, tar ut min lunchrast hela!

The

En koppt thé efter lunchen piggar upp.

Frukt

Jag tog mig tid att passa på när fruktkorgen kom! Det har nog aldrig hänt! Gott var det 🙂

Lag

Läser intressanta saker, jo faktiskt!

Pendeltåg

På väg hem, gläds åt SL:s glada gubbar och än mer åt att jag har en packad träningsväska med mig för att gå och träna.

Med på bild kom inte den goda matlådan, det trevliga och tramsiga samtalet vid fikabordet på jobbet och inte heller träningspasset. Nu gäller det att hålla i allt det braiga och hoppas på att det minskar migränen också.

 

Den 18 december

Den 18 december beräknas jag vara fullt arbetsför enligt det senaste läkarintyget från min nya läkare. Så det så! Passar så klar bra eftersom det är FK krav också, annars stundar andra bullar enligt dagens möte.  I morgon börjar jag officiellt jobba 25 % efter att ha varit helt sjukskriven sedan 22 april, en beräknad upptrappning finns sedan för 50 %, 75 % och så 100 %. Om jag räknar rätt så har jag 112 dagar på mig att gå från 0 till full fart. En utmaning konstaterar jag bara, en utmaning som jag tänker klara av. Är innerligt trött på den här karusellen så är det. Jag har lärt mig mycket dessa månader och gjort många saker för att må bättre sedan april, jag tar det med mig och tar det löjligt försiktigt.

Läkaren frågade mig i dag om jag är härdad? Nä det är jag inte och tänker inte bli, det låter hårt och otrevligt. Jag är flygfärdig tänker jag istället!

29 juli mfl 028

Önska mig gärna lycka till (du som tänker skriva att jag är bortskämd, lat utnyttjar systemet edyl låt bli det hjälper inte någon på något sätt)!

Brasa

image

Regn ute och brasa inne. Svensk sommar ;). Stickning och the därtill så blir det en  bra sista kväll på landet.
I morgon blir det resa till storstan för att göra en massa måsten och lite kul. Så husmorssemestern är slut för denna gång,  lite vemodigt men det har varit skönt och lärorikt.  Skulle velat ha längre tid dock.

Husmorssemester

Under åren 1946-1979 fanns det en organsierad verksamhet för att ge utarbetade kvinnor möjlighet till ledighet och då åka bort och vila upp sig. Hem kom då en hemsyster för att ta hand om hem och barn. Otroligt synd att detta togs bort. Jo man kan tycka att vi i ett förhållande ska ”turas om” att ta hand om hem och barn och att det därmed är onödigt. Men jag tror att såväl kvinnor som män, barn och samhället skulle tjäna på att detta fanns kvar i någon form. För länge sedan skrev jag min D-uppsats i historia om detta, och jag har säkert skrivit om det förut på bloggen.

Nu är jag på en modern form av husmorssemester, man skulle också kunna säga att jag åkt till landet, bytt miljö, gett mig egentid eller likande. Jag tycker husmorssemester passar bra, jag åker bort, lämnar man och barn i stan i syfte att vila upp mig. Bli frisk någon gång som KM sa i går (vänligt men lite desperat sagt).

Så nu är jag i vår stuga ute i skogen på det småländska höglandet (nej det är ingen idé att åka hem och göra inbrott för där finns resten av familjen). Ovant att vara ensam, men det känns väldigt skönt. Det är tyst, fågelkvitter, flugsurr och bilar på håll är de ljud som ljuder. Det är grönt i alla nyanser. Det är nära att gå ut i solen, plocka en bukett blommor, rensa lite ogräs eller bara sitta ned i allt det gröna.

Kapellet Blommor

Här tänker jag stanna ett bra tag, ibland med familjen som sällskap i bland ensam. Här ska jag finna ro i kropp och själ. Följa sommarens gång från försommar till sensommar. Utflykter blir det förstås längre och kortare men basen blir här.

Funderingar dagen efter

Tur och retur i går som sagt för att besöka pappa över dagen. Närmare 5 timmars restid med tåg av olika slag och buss och så fyra timmars besök hos pappa. Pappa blev nog glad tror vi, han uttrycker sällan att han är glad eller tacksam för den delen mer frågor om när vi kommer igen och att det var länge sedan vi var där, frågor om varför de som inte är med inte är med och antydningar om att vi väl kan stanna längre nästa gång.

På tåget på vägen hem så omges vi av de som också varit hos sina föräldrar över påsk, det låter så på de spår av konversationer jag hör i alla fall. Påskmat har lagats och ätits, det har umgåtts med släkt och vänner och det har sovits över, kanske i gamla pojk- eller flickrummet eller i ett gästrum.  Så kan vi inte göra längre, de praktiska förutsättningarna för det saknas hos pappa och det var oändligt länge sedan vi kom hem till någon släkting som hade förberett mat, fika eller liknande när vi kommer. det var otroligt länge sedan någon pysslade om oss, praktiskt hjälpte oss, åkte en lång väg bara för att visa att de bryr som om oss.

Det låter kanske som jag är väldigt bitter när man läser det jag skrivit men det är jag faktiskt inte, inte längre i alla fall. Däremot är det en sorg som jag bär med mig, ibland poppar den upp men oftast ligger den långt in, ibäddad och lugn. En sorg som jag burit länge, där ingen släkting kommit för att hjälpa, stötta eller bara finnas när vi har haft det svårt eller bara bjuda på en fika, eller en bit mat. Fått oss att känna oss välkomna att vi ingår i ett släktsammanhang att vi betyder något för någon som vi har blodsband till. Det finns i släktskapet ofta en självkarhet som inte finns i en vänskap och det saknar jag mycket.

Men med tanke på vad gårdagen kostade både i pengar och mående såväl psykiskt som fysiskt så måste jag göra det jag inte vill egentligen. Dra ned ännu mer på besöken till pappa, det får bli när vi har vägarna förbi. Det gör för ont i både kropp och själ annars.

Tur och retur

På dagens program står en resa med tåg tur och retur Stockholm-Örebro ( och ett besök hos pappa).
För det krävs det tycker jag fyra stickningar för att klara resan

image

image

Andra i familjen är mer minimalistiska i sina packningar, en har en bok med sig, en nöjer sig med sin mobil och den tredje både tidning och mobil.
Konstigt nog verkar vi alla lika nöjda 🙂

Jobb, jobb och mera jobb

Precis så har det varit sedan vi kom hem från vår härliga jul- och nyårsfirande – jobb, jobb och mera jobb. Och har jag inte jobbat så har jag tänkt på jobbet eller sovit. Stackars KM :(. Fascinerande hur snabbt det kan gå mellan lugn semesterkänsla i en stuga i Småland till högt tempo i storstan.

Nu är det speciella omständigheter just nu på jobbet som bör lägga sig en del om en vecka sådär. Men det har varit för mycket fokus på jobbet för min del sedan i somras – så jag måste tänka om för jag vill ju inte ha det så här. Numera drömmer jag och vågar så smått stå för,  att det jag vill jobba med huvudsakligen är mitt yrke (arkivarie) och inte som nu mest chef, som det är nu. Vill kunna grotta ned mig i sådant som bara vi arkivarier tycker är kul, arkivredovisning, RA-FS:ar, RA-MS.ar, förtecknande osv osv. Ni som är arkivarier vet vad jag menar…

Underbara Clara skriver om Mål och tankekartor i ett av sina inlägg och det känns som något jag vill göra. Jag sägs av andra som står mig nära vara en särskilt målmedveten sort och visst är det så, det är bara det att jag tappat bort målen och borrat ned huvudet och kört, lite oklart vart. Lite som en trött skidåkare, hånger med huvudet och bara kör. Clara skriver att hon gjort en tankekarta med NEJ i mitten och där hon skrivit ned vad hon inte ska göra, vilka hon inte vill jobba med – en sådan känner jag starkt att jag ska göra, tror det kan vara ett sätt att hitta lusten.  Sedan blir det nog en för jobbet, stickningen och …

Önskar mig själv lycka till :)!

Det bästa man kan

I dag är en dag det jag försöker göra det bästa jag kan för att må bra. Nej jag har inte ont, är inte deppig eller så, livet verkar bara ta ytterligare en vädning som jag inte var beredd på.

en promenad modell snabbare i regnet.

Egna luktärer som sprider en härlig doft, gott thé i finaste koppen och så en stickning i härligaste bomullen från Huskroken.

Fyra veckor

Fyra veckor har jag jobbat heltid nu, en rätt stort steg, om jag får säga det själv, från 50 % i februari till heltid i juni. Inte ens FK ställde kravet på det (men å andra sidan det definitiva kravet på den sista juli). Men med tillbakagången till ”gamla” jobbet så var valet mellan att pressa in heltidsjobb på 75% och inte få betlat för mer eller gå upp till heltid. Ganska lätt val sätt ur det prespektivet.

På jobbet har det ju sina klara fördelar att jobba heltid, de är ju om inte annat det som är normen där jag jobbar (och som chef helst lite till förstås). På fritiden blir det dock lite större konsekvenser, det gäller tex att ladda batterierna när man är ledig

 

Promenader vid Mälaren är ett sätt att ladda batterierna, besöka Slottsträdgården Ulriksdal är ett annat sätt. Stickningen är förstås ett annat, det har in princip bara blivit rät- och slätstickning dessa veckor, sjalen från förförra inlägget här växt, växt har också en rätstickad kofta i Fabel gjort

Nu är det två arbetsdagar kvar till semestern börjar, tur är väl det för mina batterier är rätt slut. Men sedan väntar fem veckors semester (första gången i mitt liv med så lång semester). Då ska jag minsann sticka lite mer utmanande stickningar.