Återhämtningsdagar

När jag läste Anettes blogg i går om hennes återhämtningsdag så kände jag att så ska jag tänka om de dagar som jag nu högst ofrivilligt behöver tillbringa i stillhet hemma. När det inte blir riktigt som en tänkt sig så kan det ju vara bra att tänka så positivt det går kring det och återhämtningsdagar låter betydligt trevligare än sjukskriven tycker jag. Så nu ska jag återhämta mig tills den 19 februari (med undantag för vissa dagar med diverse undersökningar som inte är vilsamma).

I dag har återhämtningen bestått av stickning, stickning och mera stickning. Mestadels hemma i soffan men också en stund på stickcafé hos Eva som ligger så förträffligt nära där jag bor.

Den stickning som jag haft i mina händer i dag är helt perfekt för återhämtning, mjukt vacker garn och ett skönt repetitivt mönster med lite lagom mönster.

20140206_153257

En kofta ska det bli, mönster Niji från Yll & Tyll och garnet Manos Serena. Båda två testade förut så jag vet att jag trivs med stickningen.

En rätt bra återhämtningsdag trots allt.

 

 

Koftstickning och värk

I det senaste avsnittet av fantastiska stickpodden så pratar Elin och Karin bland mycket annat och koftstickning och mensvärk. Två ämnen som som av olika skäl ligger mig varmt om hjärtat, inte specifikt mensvärk men värk. Jag älksar koftor både att ha på mig och att sticka, värk är något jag ständigt lever med.

I dag har jag fått min tredje behandling  med Botox för min migrän och behandlingen gör mig lite låg, sorgsen över all smärta som finns i min kropp. Tycker då att det är så befriande när Elin och Karin så öppenhjärtligt pratar om sin mensvärk och tycker, precis som jag, att den är något vi kvinnor självklart ska kunna prata om. Jag vill gärna vidga det till att vi ska prata om när vi har ont även av andra skäl än mens, migrän, ledvärk, fibomyalgi eller vad det nu än kan vara. Och att vi så gott vi kan ska våga finnas kvar när någon har ont och lyssna även om det är jobbigt och man ofta känner sig maktlös. Det blir så lätt ensamt och tyst runt en när det gör som mest ont och det finns en förväntan att man ska ”lida i det tysta” när man har ont. Nu menar inte jag att man ska gnälla i tid och otid inte heller att man alltid ska finnas där och lyssna. Men jag tror att det finns gott om utrymme att lyssna lite mer!

I dag är en sådan dag när min omgivning inte orkar finnas nära när jag har ont i kroppen och det svider i själen. Jag vet att smärtan minskar både i kropp och själ men tungt är det. Det blir ju inte lättare det vet jag av att man blir rätt arg, gnällig och/eller ledsen när man har ont.

Då är det oändligt skönt att stickningen finns, som i dag en koftstickning.

Mer Syren

Vackert och fint garn ska det vara förstås ett mönster som flyter på även om koncentrationen inte finns där annat än sporadiskt. Mellan varven kan man också leta nya koftprojekt och där fick jag i dag flera nya tips (och återupptäckte en del gamla) i Stickpodden. Tack Karin och Elin, jag ser fram emot nästa avnsitt!

I morgon åker jag söderut och på lördag är jag i Köptenhamn, gissa om jag tänker köpa garn och möster till fler koftor då 🙂

Nytt och vant

När det känns som om det gungar lite för mycket i livet så kan det behövas både lite nya tag och sånt som är vant och tryggt. Jag har i dag blandat försök till nya vanor (motion och kost) med trygg stickning.

Syren

Ny stickning igen 🙂 men för första gången på hela sommaren spetsstickning. Jag älskar spetsstickning speciellt då när den är någorlunda repetitiv. Rytmen i den sortens spetsstickning är så skönt ger lugn och glädje. Snyggt blir det också Att garnet sedan är rosa (färgat på grått) gör bara allt så mycket bättre.

Dagen har varit nästan migränfri, bara känningar så kanske kanske är jag något bra på spåren. Kör ungefär samma upplägg ett tag till för att se.

Tack ni som kommenterade i går!!

Tredje gången gillt

Nu ni,  nu sitter flätorna som de ska och jag är nöjd och glad med det. Kul har jag också, näst intill besatt skulle jag påstå. Länge sedan en stickning lockade och fascinerade så mycket som denna. Härligt!

Fläta Fläta 2

Tidigare har jag ”bara” stickat enkla flätor och inte de som slingrar sig runt varandra som den på högra bilden. Länge har jag velat göra det men orken har mest räckt till slät- och rätstickning på sistone. Men nu. finns lusten och orken att göra lite nytt. Bäst att passa på 🙂

Så småningom ska detta bli en Evalie, garnet är Visjö garn (förstås).

Fel

image

Det kärleksfullt nystade garnet och jag kommer inte riktigt överens än. Men det är inte garnets fel (förstås) ). Första gången kunde jag inte räkna till 138, andra gången la jag flätorna åt fel håll. Tredje gången kommer det att bli jättebra det känner jag på mig :).

Att det ska vara så svårt

Kofta blågrön 006

Att det ska var så svårt att göra färdigt det sista på ett sticka plagg, i alla fall för mig. Som på den här fina koftan som jag verkligen gillar och vill ha på mig. Återstår gör bara att sy fast knapparna och virka öglor till knapphål, så jag vet inte riktigt vad jag väntar på.

Väntar gör däremot två tröjor och en kofta på att bli monterade och så en eller två sjalarpå att bli blockade.

Hur gör ni för att ta er samman och göra det sista? Tips mottages tacksamt! Dock triggar jag inte på förbud om att få börja på något nytt och likande.

Charme

Jag har varit usel på att visa upp mina FO under 2012, det har trots allt blvit några stycken, men det är så krångligt att fota speciellt sig själv (fast det är bara en dålig ursäkt). Nåväl en kofta som blev färdig redan under våren är Charme, mönstret är från Garnstudio men inte garnet. Garnet är från Stäkets hanverk och design (favoritaffär med en av mina absoluta favoritgarner).

Från mobilen 033 Från mobilen 028 Från mobilen 031

Jag får inför det nya året önska att jag 1. skaffar en bättre kamera, 2. lägger ned mer tid på fotograferandet så bilderna gör det jag stickat rättvisa, 3 ber om hjälp att fota det som jag stickat till mig själv :). Hur som helst är jag väldigt nöjd med koftan, extra nöjd blev jag när jag hittade de fina knapparna i rätt ros med små söta blommor på. Kan definitivt tänka mig att sticka en till!

Undrens tid!

Undrens tid är tydligen inte förbi.

Bild

Jag känner ett stort sug efter att sy ihop de plagg jag har som är färdigstickade! Jag väljer det framför att börja på nytt eller fortsätta med annat (inte alltid men ofta när det gäller det senare). Bäst att passa på så länge känslan finns kvar.

Extra glad är jag för att jag snart har monterat just denna kofta, den stickandes under en svår period i mitt liv och efter det har jag inte ens velat se den. Men nu så och fin blir den dessutom :).

Fyra veckor

Fyra veckor har jag jobbat heltid nu, en rätt stort steg, om jag får säga det själv, från 50 % i februari till heltid i juni. Inte ens FK ställde kravet på det (men å andra sidan det definitiva kravet på den sista juli). Men med tillbakagången till ”gamla” jobbet så var valet mellan att pressa in heltidsjobb på 75% och inte få betlat för mer eller gå upp till heltid. Ganska lätt val sätt ur det prespektivet.

På jobbet har det ju sina klara fördelar att jobba heltid, de är ju om inte annat det som är normen där jag jobbar (och som chef helst lite till förstås). På fritiden blir det dock lite större konsekvenser, det gäller tex att ladda batterierna när man är ledig

 

Promenader vid Mälaren är ett sätt att ladda batterierna, besöka Slottsträdgården Ulriksdal är ett annat sätt. Stickningen är förstås ett annat, det har in princip bara blivit rät- och slätstickning dessa veckor, sjalen från förförra inlägget här växt, växt har också en rätstickad kofta i Fabel gjort

Nu är det två arbetsdagar kvar till semestern börjar, tur är väl det för mina batterier är rätt slut. Men sedan väntar fem veckors semester (första gången i mitt liv med så lång semester). Då ska jag minsann sticka lite mer utmanande stickningar.

Blockning pågår!

Jag köpte mycket garn under 2011, jag brukar göra det när livet är tufft, stickade mycket gjorde jag också men väldigt lite blev färdigt, så brukar det också bli när jag inte mår bra. Nu när jag börjar få lite distans till allt som hände då och när alla instickade minnen inte gör riktigt lika ont så kan jag börja göra färdigt.

Först ut att göras helt klart blir en kofta/kavaj i garn från Östergötlands ullspinneri (vara annars) inköpt på Anntorps väv (en riktig favoritaffär), därifrån kommer också mönstret. Jag har redan använt den en gång men det kändes inte riktigt bra i oblockat tillstånd.

Mer info om koftan kommer när den har torkat.