Mer mutter om anpassad studiegång

Jag håller på att spricka av att försöka hålla min ilska och frustration inne när det gäller lilleV:s skolgång. Tiden för den anpassade skolgången är förlängd ytterligare, nu med fyra veckor till. Skolan är nöjd. Lille V är nöjd men att gå hem tidigare och att känna att han orkar med skolgången och jag förstår honom fullt ut. Glad är han (och jag) för att skolan äntligen jobbar med belöningssystem någorlunda strukturerat och regelbundet. Han ringer varje dag till mig när han kommer hem vid tolvtiden och berättar hur många klistermärken ha samlat ihop till under dagen. Förra veckan hade han samlat ihop så pass många att han tillsammans med en del av sina sparade pengar kunde köpa ett dataspel som han så länge längtat efter.

Så varför håller jag på att spricka av ilska då när allt är så bra? Jo för jag måste numera varje dag:

  • planera och ordna lunch till lille V (av princip så ger jag inte mina barn färdigmat) som han kan äta när han kommer hem från skolan.
  • varje dag oavsett vad jag håller på med på jobbet, avbryta det för att gå igenom skoldagen. Något som jag gärna gör varje dag men helst inte från jobbet.
  • läxa ikapp det som lille V missar i skolan dvs de som klasskamraterna gör efter lunch. Så istället för att bli frustrerad i skolan när koncentrationen förevinner så blir det på hemmaplan (vilket är både bra och dåligt för V).
  • oroa mig för att lille V ska komma så långt efter i skolan att han inte klarar målen för årskurs 5.

Nu kanske det låter som att jag inte vill hjälpa lille V med skolarbetet alls eller prata med honom under dagtid men så är det inte alls. Men det är skillnad på att hjälpa sitt barn med en läxa eller att ibland bli uppringd när något speciellt hänt och den situation vi har. Jag har sagt det förut – jag vill vara mamma till lille V inget annat. Jag vill att skolan ska ta ansvar för lille V:s inlärning utifrån han behov och därmed ge honom de resurser han behöver och det nu på en gång.

img_3322

Så att jag kan få vara ”bara” mamma och ge lille V och hans syskon det som jag som mamma vill och kan ge. Som en härlig höstpromenad tillsammans där vi kan test att fotografera. Det tycker jag är kvalitetstid.