En stor lövsjal

En sjal återstår från vår stormiga fotosession för några veckor sedan. En sjal som är tänkt att värma kalla snöiga vinterdagar, så den väntar på att premiäranvändas och får så göra ett tag till om man ska tro meterologerna.

DSC_0053 DSC_0018

Mönster från Yll & Tyll Lövsjalen. Ett bra och klassiskt sjalmönster, jag har tidigare stickat den i den jämtländska ullen fast den verkar jag inte ha bloggat om och det är synd för det är en av mina favoritsjalar (jag är överlag väldigt dålig på att blogga om mina färdiga alster).

Garn Heavens Hand i en härlig turkos nyans. Gillar det garnet fast det är i tjockaste laget för min del. Har stickat ett par vantar och en mössa som ska matcha sjalen, borde kanske fota dem också!?

Bäst: att jag har en sjal, mössa och ett par vantar som machar.

Sämst: att jag lät sjalen ligga som ett UFO nästan ett år, känns onödigt.

Hitchhiker x 2

Dags för lite fler sjalbilder igen. Kan man väl inte visa för mycket av eller hur?

Tidigt i höstas föll jag pladask och blev förälskad i sjalmönstret Hitchhiker, förvånande nog, för mönstret i sig är, eller var i alla fall inte riktigt i min vanliga smak. Och så var ju sjalen så meditativ att sticka tycker jag, så det blev två på raken och nu är jag sugen på att göra en till…

DSC_0030 DSC_0024

Att de sedan är som gjorda för att flagga med är ju en bonus 😉

DSC_0041

DSC_0043

Den blårandiga är stickad i ett garn från Atelie Zitron som jag köpte på Stickfest i Väst för länge sedan. Ett fantastiskt garn som jag inte tror finns längre. Sjalen blev något liten då det behövs ca 150 g garn få att få en bra storlek på sjalen.

Den rosa är gjord av en härva från Wollmeise som jag fick i födelsedagspresent av Marie för några år sedan. Tycker mycket om färgen som jag tror heter Hallon.

Storlek på stickor, troligvis de som stod i beskrivningen.

Bäst: den meditativa stickningen och att den rosa ligger så fint runt halsen. Ett plus också för att jag använde två garner som legat till sig i samlingen ett tag.

Sämst: att jag inte hade lite mer av det blåa garnet.

Först ut!

1 december och 1:a advent kan man göra lite olika saker, de flesta pyntar väl, går på glöggkalas, julmarknader mm. Här har det pyntats lite, städats, bakats lussebullar men mitt i alltihopa gav jag och KM oss i väg ut i blåsten för att fota ett gäng sjalar som blivit färdiga under hösten. Riktiga kameran åkte fram och ja resultatet kommer i här och i några inlägg till under veckan.

Först ut bland sjalarna blir storfavoriten Shetlandsviggen från boken Varmt & Stickat. Det har varit ett sånt där stickprojekt som allt har stämt med/i nästan så en inte vill att den ska ta slut, färgerna, mönstret, strävheten i garnet – allt bara flyter på. Stickningen blir ljuvlig!

DSC_0011

I blåsten och solen vid Mälaren.

DSC_0037

Ett snällt och trevligt par vi mötte på vägen ställde upp som snygga modeller :). Tack snälla ni!

DSC_0049

Mönster: Shetlandsvigg från boken Varmt & Stickat, fast jag gjorde min två randomgångar större.

Garn: Shetlandsull från BC-garn. Det blåa ljusa och mörka fanns i garnsamlingen min, det ljungfärgade och naturdito köpte jag till. Jag gillar detta garnet!

Stickor: den storlek som står angiven i beskrivningen.

Bäst: allt!

Sämst: Inget!

Saffran

Saffran är redan invigdoch klarade testet att gå på arkivkonferens riktigt bra 🙂

Saffran 2 Saffran tre

Saffran är stickad i Manos Silk Blend färgen Taurus (tror jag). Mönstret kommer från Yll & Tyll (igen). Stickor 6, lite för tjockastickor för min smak. Jag är nöjd med tröjan, den är mjuk, skön, varm och den enkla hålmönstret och mosstickningen gör den fin. Trivs nog bättre med koftor generellt, så det blir nog inte fler, Ska försöka hitta en snygg kjol i svart eller mörkt blått (eller båda) att ha till. Som bonus fick jag en annorlunda blockning av ärmarna som den med god syn kanske ser. Lite kul men kanske inte vad jag valt att göra, men helt klart värt det för att slippa blocka.

Superskönt att vara färdig med ett av mina UFO:n!!

Nu ni!

Nu ni, nu är jag inne i en fas därjag har ett sug efter att avsluta UFO:n igen. Hurra! Hoppas det håller i sig även när jag börjar jobba igen i morgon. I dag tog jag fram tröjan Saffran, som legat och vilat sedan i julas! för den då trilskades så väldigt när jag skulle göra halsringningen (när jag maskat av kom jag inte i tröjan). Det tog mig säkert två, kanske tre timmar allt som allt att sy ihop det som var kvar och virka en halsringning istället. Nu ligger den på blockning:

Saffran

Ber om ursäkt för den dåliga bilden! Blockar gör KM för att ha gillar att blocka. Vilken tur jag har! Mer info om tröjan kommer när den torkat och blivit fotad på ett mer värdigt sätt för tröjan.

Pax vår katt råkade hamna lite väl nära när jag sydde ihop 🙂

Pax

Nu ni, nu ska jag fortsätta med nästa UFO, tar lite mer tid dock för här måste jag sticka först…

Autumn Mood

På Facebook finns flera grupper för oss som gillar att sy, Vi sytokiga, Vuxna sytokar och eventet Syjunta Online, den sista har ofta söndagar som ”mötestillfällen”. Hitills har jag mest tittat och drömt, har sytt några mindre lyckade toppar och försökt hitta tillbaka till fingertoppskänslan jag hade på 90-talet när jag sydde mycket (och inte stickade alls). I dag hängde jag på Syjuntan och hade redan i veckan plockat fram ett gäng med tyger som kändes höstfina:

Turkosa tyger

Först ut blev det blommiga tyget till höger, inköpt på Skroten i somras.

Autumn Mood

Mönstret kommer från höstens Ottobre dam och kallas Autumn Mood. En enkel och rak tunika (finns även som tröja) som jag gillar just för sin enkelhet. Jag börjar bli mer sams med min overlock vilket glädjer mig, på minus sidan på tunika är väl fikorna som blev lite knövliga, nästa gång syr jag inte med tvillingsöm så blir det bättre. Allra bäst är att jag sytt något helt färdigt och det på en och samma dag.

Näst ut blir tyget med dalahästarna som blir tröjmodellen av Autumn Mood.

 

Min egen väg

Det gick faktiskt överförväntan bra att komma tillbaka till jobbet i går. Första arbetsdagen på drygt 4 månader och jag överlevde 🙂 . Visst stresspåslaget ökade, jag fick mer ont, blev väldigt trött men å andra sidan blev jag glatt och vänligt mottagen av de arbetskamrater som betyder mycket för mig (resten lyckades jag undvika i går iaf). Det är väl några dagars smekmånad just nu, det inser jag, innan alla fattat att jag är på plats osv, men det tar jag då.

Så istället för att den faktiska tillbakagången till arbetsplatsen blev rejält jobbig så kom en käftsmäll istället från oväntat håll, från min nya läkare. Genom sitt sätt och agera som läkare med stort L  med ett ”jagvetsåmycketbättreändulillavänperspektiv” så stjäl han en massa kraft och energi, skapar stress och frustration. En kort mailväxling om mina arbetstider mm (plus ett tidgiare läkarbesök) räcker för att jag bestämt ska säga ;  Tack men nej tack! Nej tack till en sk rehabplan som är stelbent, omänsligt och utan hänsyn till den person det gäller. Jag går vidare min egen väg utanför sjukförsäkringssystemet.  Jag blir på så sätt friare, troligvis inte fattigare och definitivt mer tillfreds med livet. Jag kanske inte är härdad, mest för att jag inte vill det, men jag tar inte skit för att jag är sjuk! På köpet slipper jag även FK och det är ett klart plus.