En utmärkelse till lilla mig

Jag har fått en utmärkelse av Garntrollet – du vet hur man piggar om en ynklig Saltflinga du!

awesome

Jag ska försöka berätta 10 förhoppningsvis intressanta saker om mig själv:

1. Jag skulle gärna vilja träffa Garntrollet på riktigt  tror är helt säker på att det skulle vara jättetrevligt.

2. Jag är enda barn, ser mig dock inte som bortskämd (och tror inte på att alla enda barn är det heller) men jag har lite svårt om någon (läs KM) tar av mitt godis.

3. Jag är väldigt rädd för knivar, för femton år sedan var den enda sorts kniv jag kunde använda brödkniv. Jag hackade lök och skar kött mm med den. Numera har jag lärt mig men blä.

4. Jag har jobbat som undersköterska på en intensivvårdsavdelning och längtar ibland tillbaka dit. Längtar tillbaka till adrenalinpåslaget när läget blev akut (nä jag vill förstås inte att någon ska vara svårt sjuk) och till känslan av att göra skillnad på riktigt. Däremot finns det mycket annat jag inte saknar.

5. Jag avskyr att rita och måla men älskade det som barn. Mamma utbildade sig till bildterapeut och det har nog satt sina spår.

6. Jag skulle så väldigt gärna vilja göra en svensk klassiker eller en svensk tjejklassiker. Jag var på gång för några år sedan…

7. Jag avskyr att titta på film (undantaget romantiska komedier) och jag tycker absolut inte om att gå på bio. Detta är obegripligt för många har jag märkt men så är det.

8. Jag tror benhårt på att jag med min starka vilja kan ta mig dit jag vill även om den tron börjar att naggas i kanten nu.

9. När jag väntade lille V så var min oro stor för att jag inte skulle få ett friskt barn men jag var inte orolig för hjärtfel, diabetes, utvecklingsstörning utan för att barnet i magen skulle ha ett neuropsykiatriskt handikapp. Och så blev det också…

10. Jag älskar känslan av att ha det nystädat. Känslan av att gå barfota över ett nytorkat golv eller lägga sig i en precis renbäddad säng är obeskrivlig. Jag tycker faktiskt om att stryka också – samma känsla där.

Jag skickar utmärkelsen vidare till Marie som jag precis lärt känna och gärna vill lära känna mer och till Linda för att du är du.

Egentligen skulle jag vilja skicka en utmärkelse till alla er som kommenterar hos mig eller rättare sagt jag skulle vilja bjuda er på äppelpaj och thé hemma hos mig för att era kommentarer betyder så väldigt mycket för mig och för att få träffa er allihopa.

I fall ni undrar så kan jag berätta att jag fick migrän även av cytostikan i sprutform. Så det är lite kämpigt just nu och jag är sjukskriven på heltid…

Utmärkelser, kram och Uppsala på en söndag

I veckan har jag fått två utmärkelser och en kram! Första utmärkelsen kom från Metta:

 

 

 

 

 

 

 

 

Den andra kom från Britt-Marie:

kreative-blogger-award_26712411

 

Tack båda två!! Jag blir lika barnsligt glad varje gång jag får en utmärkelse. Båda dessa utmärklser har gått runt några varv tror jag bland stickbloggarna så jag skickar den inte vidare utan gottar mig åt dem alldeles själv.

I dag har jag också fått en kram från Eva:

enkramifrnmigtilldig11 Oj så liten den blev men WordPress verkar inte gilla att lägga in dessa bilder, ingenting blir i den storlek jag vill. Men tanken att få en kram och skicka den vidare är trevlig, tack Eva och kram tillbaka till dig. Jag skickar kramen vidare till Livsglimtar – en styrkekram och till Linda – en med massor av energi.

Vi i familjen har skaffat oss ett nytt helgnöje som för oss till en massa mer eller mindre trevliga ställen. Denna helg har det varit jackpot i trevliga ställen, i går Sigtuna och i dag Uppsala. Anledningen till dessa små utflykter är lille V:s storebror som spelar innebandy och handboll. Bara att titta på matcherna, speciellt i innebandy, är hur kul och spännande som helst.

Gårdagens match mot Sigtuna var så spännande att jag trodde att hjärtat skulle stanna, men med 10 sekunder kvar av matchen kvitterade sonens lag och spelade oavgjort mot serieettan.  Den ”segern” firade vi i familjen med att gå och fika på tant Brun, gott och mysigt bla med en sprakande brasa. I dag var det handboll mot Uppsala, inte så spännande för vi fick storstryk. Efteråt blev det kebabtallrikar, inte lika mysigt och gott som på tant Brun om ni frågar mig men sönerna åt och åt och åt. Men nästa gång det är dags för match i Uppsala så vill jag ha match på en lördag tack för  hur kul är det att stå utanför Yll & Tyll en söndag och inte komma in, känns lite som att ha fingrarna i kakburken och så kommer mamma och så blir det inga kakor (fast vi hade ingen kakaburk hemma när jag var liten).

img_3448 Liten, mörk och oskarp bild på sonen som storspelar i målet. Han rockar!!