Dagen efter i går och i natt

Vaknar gör jag många gånger varje natt, det gör ont i lederna, den som sover bredvid mig snarkar, jag drömmer mardrömmar mm. Det är på någotvis trevligare att vakna och titta ut genom föntstet här på landet än i stan. Det kan ju helt klart bero på utsikten. Borde kanske fota varje natt…

Apropå sova så vaknade jag i morse med den bestämda tanken att jag skulle sy i dag, så det gjorde jag, mer om det en annan dag. Men kul var det. Kul var det också att i går, dagen efter det i går jag skrev om i går, att göra färdigt min rabarbersaft. Att ta tillvara på det som finns i trädgården (om man har en), i skogen eller på annat sätt i närheten ger en mycket stor tillfredställelse för min del. Nästan lite andäktigt.

 

Rabarbersaft med cittron i, fantastiskt gott. Det gav mersmak, får se om det blir mer eller något annat. Vill väldigt gärna göra fläderblomssaft, det har jag aldrig gjort.

Men i morgon blir det mer sömnad.

I går

I går var en sån där dag när jag gjort bäst i att bara sitta still och läsa Lantliv och sticka långa varv slätstickning på min Boxy.

Det gjorde jag delar av dagen, de bästa delarna av dagen.

Resten av dagen fumlade jag, tappade saker, slog i tår och fingrar, kladdade, stickade fel och hann även med en mindre migränattack. Det ena hänger ihop med det andra som hänger ihop med det tredje  jovisst är det så.

Så ihopstickningen av ena axeln på Trekantsområdet blev på utsidan istället för insidan för att ta ett exempel.

Nåja i dag är det en ny dag som ju bara kan bli bättre….

Småland

Midsommar har kommit och gått, likaså ett födelsedagskalas. Det har varit trevligt men lite väl mycket, så bloggen har fått vila lite. Nu krånglar dessutom wordpress så jag skriver nu om inlägget för tredje gången 😦

I går tog vi oss en turistdag. Det blev en resa österut från småländska höglandet där vi tillbringar sommaren. Första anhalten blev Karamellkokeriet i Mariannelund, kul att se på godistillverkning dock inte så mycket jag vågade mig på att köpa pga allergi men lika bra det. Nästa resmål var Katthult, för mig som alltjämt älskar Astrid Lindgren och hennes böcker så var det här det första av flera härliga stopp.

Emil är kanske inte min favorit bland Astrids figurer som vuxen men som barn betydde han mycket för mig. Som en rätt ensam liten flicka på 70-talet var böckerna med alla hyss, kärlek och småländska natur en värld att försvinna in i om och om igen. Jag tror att jag nästan kunde böckerna utantill. Tror även jag hade några av dem på skiva och när Emil kör Alfred till läkaren i Mariannelund i snöstorm var lika spännande varje gång.

Efter Katthult åkte vi på slingrande småvägar till Vimmerby, dock inte till Astrid Lindgrens Värld (även om jag blev väldigt sugen när jag åkte förbi) utan till Astrid Lindgrens Näs. Åk dit! Åk dit även om ni inte älskar Astrid, för det är fint där, det finns god mat och fika. Gillar ni Astrid så titta på utställningen, en fin sammanställd utställning om Astrids liv, inte så mycket nytt för mig i sak men så fint gjord. Där finns i sommar även en utställning om 50-åringen Emil och där finns en massa bilder av Björn Berg och en härlig korrespondens mellan Björn och Astrid om Emilböckerna.

 

Ett besök till blev det i Vimmerby, som inte alls hade med Astrid att göra, utan en syaffär som Anette tipsat om. Och ja Anette du har helt rätt det är en vädligt fin affär :). I morgon kommer jag dessutom att ha min egen hjärkrans att sy – så då är det bara att sätta igång.

Efter det for vi vidare österut mot Västervik. Västervik är också fint. Och vi avslutade dagen med att äta gott

En fantastisk dag! I dag behöver jag vila och vila. Men mer Astrid Lindgren i mitt liv ska det bli (har önskat mig flera böcker tills jag fyller år)!

Lite glitter i vardagen

Sedan några månader ”gör” jag mina naglar på salong. Jag som allt sedan jag jobbade i sjukvården har haft kortklippta omålade naglar och inte haft tillräckligt med lust och ork till något annat.  Måla själv har bara blivit kladd.
Men det är ju en otroligt skön lyx att få sina naglar iordninggjorda och jag känner mig fräschare på något vis.
Sen ser det ju väldigt härligt glittrande ut när man stickar, bara en sådan sak ;). Matchar garn och naglar dessutom varandra blir det ju ännu bättre.
Med andra ord ett bra sätt att se till att jag mår bra.

Brasa

Regn ute och brasa inne. Svensk sommar ;). Stickning och the därtill så blir det en  bra sista kväll på landet.
I morgon blir det resa till storstan för att göra en massa måsten och lite kul. Så husmorssemestern är slut för denna gång,  lite vemodigt men det har varit skönt och lärorikt.  Skulle velat ha längre tid dock.

Moment 22

Det har blivit lite mer tyst här på bloggen än jag tänkt mig senaste dagarna, men det där som kallas livet har kommit emellan. Eller snarare den del av livet som jag bär med mig i det att jag alltid har mer eller mindre ont (plus en liten matförgiftning). Och det är ju så väldigt symboliskt då att det jag gillar mest, som att blogga, sticka osv inte orkas med.

Ja det blir ett lite gnälligt/argt inlägg detta. Jag har två kroniska sjukdomar som ni som läser bloggen regelbudnet vet (mycket väl), psoriasis artrit och migrän. Dessa två kommer inte direkt överens med varandra utan motarbetar varandra och jävlas därmed med mig. Det är förmodligen så att migränen kommit till mig som ett svar på alla de smärtsignaler kroppen sänt ut pga reumatismen (och annan stress), till slut bestämmer sig kroppen/hjärnan för att ta till ännu starkare signaler för att tala om att något måste göras åt det som är fel, dvs allt det onda. Så blir det ännu mer ont som ger mer ont i lederna som i ger mer migrän som ger… Ja ni kan ju räkna ut själva hur det blir till slut, ja det blir för jävla ont helt enkelt.

Smärtstillande då säger vän av ordning, jo det är bra grejer det när det fungerar. De senaste åren har en del för mig, och många andra kroniskt sjuka, bra smärtstillande tagits bort därför att en del människor envisas med att ta smärtstillande och alkohol samtidigt och sedan gå och dö. Så därför har utbudet minskat radikalt och lägger man därtill till att jag inte klarar en del andra smärtstillande så blir det lite svårt. Men nu har jag efter många års letande hittat det som fungerar för mig (givetvis med hjälp av min fantastiska läkare). Hurra har jag kännt fram tills för någon vecka sedan där jag börjar inse att migränen tycker mycket om när jag tar smärtstillande i annat än begränsade mängder. Då kommer den fram och gör livet ordentligt surt för mig. Så då blir den svåra frågan var hittar jag balansen – hitills har det gått sådär, milt uttryckt. Så här sitter jag nu och har varit vaken i flera timmar för att lederna gör såpass ont att det inte går att sova men vill inte ta mer smärtstillande för då kommer väl migränen.

Surt är det! Så i dag är jag faktiskt nöjd med att det är dåligt väder!

Trekantsområdet – första etappen klar

Trekantsområdet påbörjades som jag tänkte mig dagen efter jag skrev om den första gången. Det är ju bra att jag ibland gör som jag tänkt mig ;). Trots att jag fick börja om tre gånger är det här en stickning jag älskar. Den är lärorik, redan med upplägningen lärde jag mig något nytt och sedan har det fortsatt med finurliga och tänkta stickdetaljer. Garnet är helt fantastiskt, bladningen av bomull och lammull är så vacker och härlig att sticka i. Jag har stickat i annat garn med bladning av bomull och ull så jag tror mig veta att det också blir väldigt skönt attha på sig också. Den är tillsist också både rolig och under långa perioder en vilsam stickning. Sen är den ju rosa också 🙂

 

Första trekanten, av tre, är nu klar och det är dags att påbörja stickningen med de två nya trekanterna som hjälper till att forma överdelen av toppen. Det blir en uppgift för i morgon när jag är utsövd (förhoppningsvis).

C25K

Jag har fått lov av min PT att börja springa så smått :). Hurra!! Som jag har längtat efter det, det finns inte mycket som slår känslan när man kan springa på kilometer efter kilometer. Där är jag ju inte alls än men ett litet steg närmare…  Hittade ett program som ska ta en soffpotatis till att kunna springa 5 km på 9 veckor C25K samtidigt som jag aktiverat mig igen på FunBeat. Bra med alla möjliga sätt att peppa sig. Desutom finns en trevlig grupp på FB; knit-and-run.

Samtdigt kör jag vidare med de styrketräningsövningar som min PT gnuggat in under våren. Somliga är roliga andra är pisstråkiga mindre roliga. Utmaningen här är att köra dem utan att ha honom ståendes brevid mig, att ta i det där lilla extra även om det gör ont. Nu har jag som tur är ett gäng gånger kvar med PT så jag kan det det ett steg till.

För lika roligt det när jag väl tränar (för att inte tala om precis efteråt) lika segt och slitigt är det periodvis med att motivera mig mellan passen. Jag har på grund av reumatismen och migränen börjat om fler gånger än jag orkar tänka på, fått backa bandet så många gånger. Jag vill springa långt, cykla långt, träna tungt och så vidare, göra en tjejklasissiker inte nöta från början om och om igen. Fast denna gång har jag en PT det har jag inte haft tidigare så nu kanske det är gången som jag kommer förbi första fasen…

Dessa rader är skrivna i endorfinruset efter ett löppass 🙂

 

Smultron

Jag broderar igen! Ser det som ett friskhetstecken. Förr i världen innan stickningen tog över så broderade jag mycket.  Det är rogivande på ett annat sätt än stickningen tycker jag, speciellt korsstygn.
Smultron på tråd som ska bli en duk är det som jag broderar på just nu

Annars har jag dataproblem och kan inte blogga så mycket som jag vill, som tur är kommer min datasupport hit i kväll.

Stickningens lov

I går skrev Anette med bloggen Annette L syr och skapar ett fantastiskt fint inlägg om stickning och den stillhet det skapar i en stressig kropp och själ när man stickar. Anette skriver som så ofta klokheter på sin blogg, med ett stort hjärta därtill.  Som jag förstår det delar vi delvis/till stor del de erfarenheter man får/gör sig efter att stressen har tagit över i livet.

Följande citat är från en artikel i Hemslöjdens senaste nummer, som jag inte läst i sin helhet än.

 (Bilden lånad från Anettes blogg)

Jag tror inte att jag överdriver om jag säger att stickningen är det viktigaste (tillsammans med de som står mig riktigt nära) för att överleva såväl smärta, stress som oro och ångest. Gör det väldigt ont, som idag när migränen härjar lindrar stickandet, gärna då på rundstickor, runt, runt tills smärtan stillar sig lite. Stressen som sakta sänker sig efter att jag stickat en stund, ibland en riktigt lång stund, tror att hela dagar skulle behövas ibland. Ett lagom svårt mönster lindrar oron och ångesten när de kryper sig på. Till och med när stickningen som i dag krånglar så lindrar den, håller mina tankar kring krånglet med den iställen för smärtan och oron.

Som en stor extra present har stickningen dessutom gett mig många många vänner ❤