Mår du mindre illa nu?

Jag har ju börjat jobba igen efter två veckors heltidssjukskrivning först 25 % och nu 50 % och det går pissdåligt. Av någon underlig anledning går det inte att pressa in en heltidstjänsts alla arbetsuppgifter på varken 10 eller 20 timmar i veckan. Nu försöker  jag inte heller det utan jag försöker verkligen att prioritera en del av det viktigaste, en del av det jag tycker är kul och en del helt oväsentligt som ändå dyker upp men det funkar i alla fall inte. Omgivningens förståelse för att jag inte hinner med allt är minimal. I dag har tårarna legat på lut hela dagen och när jag fick en fråga som inte var illa menad höll jag på att få ett större utbrott:

– Mår du mindre illa nu?

För mig fanns det underförstått i frågan, att när en månad gått (sedan jag började med medicineringen) så förväntas jag nu må mindre illa eller i alla fall säga att jag gör det. Men det gör jag ju inte och jag vet inte varför jag ska säga det. Om någon verkligen undrar hur jag mår så fråga det helt neutralt bara.

Jag läste  en artikel i DN i dag, om att sörja offentligt ( på Insidan) och där säger en av de intervjuade:

”Sorg ska man känna i avskildhet, smärtan ska man klara av på egen hand – så har de oskrivna reglerna länge sett ut”

Detta apropå att gå ut i media i samband med att man förlorar en anhörig plötsligt på ett sätt som ger eko i media som tex vid Tsunamin eller Englas bortgång. Så tycker jag att det oskrivna reglerna ser ut även för de som drabbas av en kronisk sjukdom eller ett handikapp, ingen jämförelse i övrigt med att förlora en anhörig. Och den tid man har på sig för att acceptera, lära sig att hantera och gå vidare är minimal.

I dag klarade jag inte alls att hantera detta, utan tårarna har som sagt haft tårarna bränt bakom ögonen hela dagen. Jag har haft skitont, varit ledsen för att jag inte hinner med det jag planerade i början av året utan att jag har istället varit tvungen att packa ned ett projekt i flyttkartonger på obestämd tid och varit frusterad för att så få förstår att jag inte är fullt frisk även om jag är på jobbet.

Jag vill och kan jobba men jag måste få göra det på villkor som fungerar för mig där jag är just nu. I morgon ska jag dessutom träffa Försäkringskassan tillsammans med företagshälsovården och arbetsgivaren gissningsvis krymper den tid jag har på mig då ännu mera.

Annonser

Härmapa

Om Linda är en härmegris så förtjänar jag nog denna vecka benämningen härmapa (vet inte om det är någon skillnad mellan dem härmapan och grisen).  Förra helgen bestämde jag mig för att jag skulle ge en stickning all eller åtminstone nästan all uppmärksamhet under en vecka eftersom jag längtade efter att bli färdigt med något. Denna sjal blev utvald:

img_0212

”Verasjalen”  i Malabrigo lace, som gjord för att göra färdig nu till våren och sommaren. Jag stickade flitigt på den hela helgen men så i början på veckan läste jag på Marias blogg om denna sjal och så var mina föresatser som bortblåsta:

img_0205 img_0208

Tony Irvings virkade sjal (pdf). Efter att ha något maniskt följt Let´s Dance i vintras för första gången i mitt liv kanske detta är en logisk fortsättning. Hur som helst så är den superkul att virka. Garnet är Marias handfärgade sockgarn med bambu i, det är ljuvligt att jobba med.

Så i onsdags så träffade jag Linda och hennes mamma och då försvann den sista resten av beslutsamhet att hålla mig till en sak. Det är alltid inspirerande när vi träffas och jag hade i onsdags hur mycket kreativitet som helst som snurrade runt i mitt trötta huvud när jag kom hem. Linda hade sin fina Swallowtail på sig så då var ju jag ”tvungen” att börja med en jag också:

img_0209

Även jag stickar den i Colinette Jitterbug, färgen heter Monet tror jag och är kanske lite i grilligaste laget men jag tror att jag forsätter med det. Än så länge är jag inte helt sams med  och därmed förtjust i mönstret utan har av någon underlig anledning haft lite svårt att lära mig det och få flyt i stickningen.

Det som inte syns på understa bilden är att jag köpt mina första Symfonie wood rundstickor, jag har sedan tidigare deras strumpstickor. Jag har hitills alltid hävdat att jag gillar Adi lacestickorna såpass mycket att jag inte vill ha något annat men nu så blev jag en härmapa även i stickvalet. Stickorna köpte jag hos Maria samtidigt slank lite mer handmålat garn med bambu i med. Så jag kanske kan skylla min karaktärslöshet på Maria? Hon har inspirerat till mycket denna vecka (och sjalen som jag skulle ha stickat på är mönstret gjort av Maria). Måste nog gå till en annan stickbutik nästa vecka ;=)

Garn- och chokladbytet

I dag fick jag så äntligen mitt Garn- och chokladpaket.

img_0201

Eller jag kanske ska skriva choklad- och garnpaket för det var väldigt mycket mumsig choklad med. Jag har provsmakat lite och mina barn har tiggt åt sig lite (skitungar) och även om jag inte provsmakat allt så är det choklad som är fullt med sådana godsaker som jag gillar. Garnet är ett entrådigt tunnt tunnt ullgarn, som jag tror att jag ska testa att använda ihop med något annat garn och då testa lite av de kunskaper jag fick på en garnblandingskurs jag gick i vintras hos Maria. Tack Ida för paketet!

Nu ska jag rusa i väg på avstämnings- och utvecklingssamtal med lille V. Jag är redan ilsken på skolan så jag räknar med att var ännu mer ilsken efteråt. Somväl är så ska jag i kväll i väg och träffa två mycket trevliga stickerskor.

Biverkningar, handboll och inget stickcafé

Just nu består mitt liv mycket av biverkningar av cytostatikan jag äter:

*höga levervärden,

*illamående,

*matleda och

*kliande utslag.

Det är övergående jag vet det (speciellt det förstnämnda eftersom jag slutat med en annan medicin som också påverkar levern) men vissa dagar blir det lite väl kämpigt. I dag är en sådan dag, kanske för att jag inte orkade med något stickcafé hos Maria. Kanske för att lördagar är en dag som jag tycker att man ska äta gott och gärna ta en fika och mysa lite, mineralvatten, äpplen, hårt tunnbröd, yoghurt, hallon och lingon är inte så spännande i längden.

Jag satsade orken på att vara med när sonen spelade i en handbollsturnering istället. Det gick inte alls bra för sonens lag men han var duktig (förstås). Däremot blir jag fullkomligt tokig på vissa människor som inte alls förstår hur man coachar andra människor ändå envisas med att hålla på med det. Ledare får vanligen det lag de förtjänar.

Bilder blev det inga så ni får en bild på en av de krukor jag planterat istället:

img_0169

Nu ska jag sticka lite, det har inte blivit så mycket av det i veckan. Trevlig kväll!

Ärtgröna björkblad

Just det, ärtgröna björkblad är det jag stickar på för tillfället. I går var jag bara tvungen att börja på en ny stickning:

img_0189

Garn och mönster från storfavoritstället Huskroken, garnet heter ”Ärtgrön” enligt etiketten och mönstret jag stickar heter björkblad (ett mönster som finns i Huskrokens bok Ekoull och gotländsk sticksöm). Förhoppningsvis blir det en vårig halsduk av det hela inom kort (om jag inte börjar på ytterligare en stickning förstås). Mycket trevlig stickning i alla fall.

I dag är jag lite mallig också faktiskt:

img_0187

Eller mallig är nog fel ord, jag är nöjd för att jag tagit ett steg på vägen (till) mot mitt mål med en frisk(are) kropp som jag kan göra en massa kul saker med som att motionera på alla möjliga sätt. I dag har jag börjat styrketräna på Friskis & Svettis, inte min favoritträningsform men att få känna att musklerna jobbar lite är en härlig känsla. På torsdag ska jag köpa träningskort!! Nu ska jag laga mat…

Oväntat

Vi har tillbringat påskhelgen i Örebro, hos min pappa. Utan traditionell påskmat men med påskägg med massor av godis till barnen så lite ordning hade vi i alla fall. Jag har mest mått illa av cytostatikan därav frånvaron av påskmat.

I går åkte vi till Granhammar som vi gärna gör när vi är i Örebro men denna gång blev det om möjligt ännu trevligare än vanligt och oväntat. Karin och jag insåg att vi gått i samma skola på högstadiet och att vi hade samma uppfattning om den tiden och den skolan och jag ska inte säga mer om det. Men jag kan säga att jag lagt ned mycket kraft på att förtränga så mycket som möjligt från de åren. På något underligt sätt var det ändå befriande att träffa en snäll människa från ”då”, synd bara att vi inte träffades då, då hade nog mitt liv varit trevligare under de åren. Tack vare eller ändå så hade vi mycket att prata om och jag hade gärna stannat kvar hela eftermiddagen och pratat om allt möjligt.  Nu blev det som sagt en lång härlig pratstund och förstås lite handlat; garn, ett lammskinn, kalvdans, ost, lammkött mm.

img_0181 img_01861 img_01822

Det är lammskinnet som ligger på den röda stolen  på den högra bilden och garnhärvan där som är min (inte alla härvor i mitten eller alla skinn på bordet – tyvärr). Med hem följde också en härva Norogarn.

Tack Karin för en härlig stund!! Jag kommer garanterat tillbaka, gärna på ett stickcafé eller bara ändå.

Nu är vi hemma igen och det är dags för mig att börja jobba pyttelite i veckan, fast inte förrän på onsdag. Jag både ser fram emot det och bävar lite, bara inkorgen i mejlen…

Vad gör jag?

Just nu så känns det som jag stickar och stickar men aldrig kommer någonvart. Inte för att det gör något men det fick mig att fundera på vad jag har på stickorna, så för att få lite koll själv så kommer här en lista:

img_0170 img_0172 img_01741 img_0175

1. Längst till vänster, en Icarus i Färgkraft som skiftar i grått och blått. Min första Icarus.

2. Strumpa, ytterligare en Jaywalker. Ett fantastiskt sockmönster tycker jag, snyggt och sitter bra på foten. Garnet är också fantastiskt Strong Art från Gepard. Randningen är läcker tycker jag.

3. Flätor!! En kofta i Visjögarn med massor med flätor på, mönster från Yll & Tyll. Så kul att sticka och jag har lärt mig något nytt, att sticka flätor. Garnet är förstås suveränt.

4. Längst till höger, en Verasjal i Malabrigo Lace, mönster från Marias garn. Min andra sjal med detta mönster och garn, den första gav jag bort.

Detta stickar jag på regelbundet men så finns det i stickkorgen också, ett par färdigstickade muddar till dottern och en kofta som ska monteras. Just nu har jag en fullvärdig ursäkt för att inte göra något åt dem, mina fingrar klarar inte att hålla i en synål just nu, för stela och svullna. Där finns också en och en halv randig strumpa som legat där i evigheter och en halvfärdig vante i rosenmönster (mönster och garn från Huskroken). De får ligga där ett tag till tillsammans med en påbörjad mössa, känns som det är fel säsong för det just nu (dålig ursäkt kanske).

Istället ska jag under påsken börja på en ny stickning:

img_0171

En sjal i vårgrönt i ett mönster som heter Björk (allt från Huskroken)  – det kan väl inte bli mer vårigt?

Så nu har jag lite mer ordning i huvudet på vad jag har på stickorna – det ger mig mer ro att sticka.