Jaså

Läkarbesöket i dag blev ett jaså, dvs varken riktigt dåligt men inte heller speciellt bra, men med sjunde läkaren på ett halvår så förväntade jag mig inte mer snarare mindre. Kruxet tycker jag när det blir ett ”jaså” är att det är svårt att veta hur och vad jag ska tänka om det hela. Blir det riktigt dåligt kan man bli arg och agera på det, blir det bra så är det ju bara att slappna av och glädja sig. Nu blir det ytterligare en lång period där det är varken eller, där det inte går att planera varken när det gäller det ena eller andra.

Konkret så innebär det  hela  att jag ska prova ytterligare en medicin förutom cortisonet och även denna medicin tar två månader på sig för att visa om den hjälper och den är egentligen inte kraftfullare än den förra utan av samma kaliber. Dessutom ska jag få sprutor direkt i bäckenet med cortison.

Men nu ska jag så gott det går försöka skita i allt detta (hur man nu gör det när kroppen gör sig påmind hela tiden) och bege mig till Gotlandsfärjan och kvällsbåten som går om två timmar. Gissa om jag har många stickningar med mig ;=)

Annonser

Tillfälligt hemma

Efter en intensiv helg landar jag tillfälligt hemma för att packa om. Helgen har jag tillbringat i Örebro, i fredags träffade jag min pappa på tu man hand och blev bjuden på restaurang. Trevligt! På lördagen trotsade jag regnet och höstpyntade min mammas grav och därefter började Stickas lokalföreningsträff. Först begav vi oss till ett av mina absoluta favoritställen:

IMG_4329 IMG_4324

Kameran och jag var inte riktigt överens speciellt inte när jag försökte fota Karin, ägaren till mitt favoritställe, förhoppningsvis finns det andra som var där som lyckades bättre. Som vanligt så skrattade jag (och alla andra) mycket och njöt av god smörgås och fint garn. Tack Karin, Lotta och  Katarina för en trevlig eftermiddag.

Därefter ägnade vi några timmar åt att diskutera en massa intressanta frågor rörande Sticka. Efter det god mat. Jag somnade sedan gott men jag vet att andra fortsatte diskussionerna långt in på natten. I dag fortsatte diskuterandet och jag har lärt mig en hel del nytt om allt möjligt. Men framförallt har jag lärt känna massor med nya trevliga människor som precis som jag älskar stickning – och det är för mig det bästa med att vara aktiv i Sticka.

Tack lokalföreningen Sticka – Té för ett härligt arrangemang!

Trött, tröttare, tröttast

Denna vecka har varit en riktig trött vecka, så jag är så glad att det nu är höstlov och att jag och resten av familjen är ledig. På måndag åker delar av oss till Gotland och innan dess ska jag åka till Örebro på lokalföreningsträff med Sticka.

Hela familjen är trött, jag har nu kämpat i fyra veckor i princip utan någon medicin. Den senaste läkaren jag träffade hade en för mig knasig logik; Om man tar bort huvudmedicinen som ger migrän (som biverkan) och inte sätter in något annat och bara behåller kompletteringsmedicinen så kommer nog patienten att må bra. Det gjorde inte patienten vilket väl förmodligen var otacksamt av mig. Jag tror aldrig jag har varit så trött som dessa veckor eller så påtagligt känt inflammationerna krypa runt. Lille V har också haft en trött vecka, efter att ha kämpat hårt med nya skolan hela terminen klappade han ihop efter ett lyckat matteprov och har sedan dess mått dåligt. Vi har tillfälligt varit tillbaka i det som var vardag för drygt ett år sedan och jag är väldigt glad för att vi har kommit vidare och att det numera är ”bara” svackor (men jädrar vad vi har jobbat för att komma hit). KM har börjat nytt jobb, så han är det inte mycket fart på heller.

Så det är tur tycker jag att det numera finns höstlov och att jag jobbar statligt och därmed har en massa semester att ta ut.

IMG_4033

En bild från Gotland i somras att pigga upp sig med!

Trevlig helg!

Och vinnaren är…

Aldrig kunde jag väl tro att jag skulle få så många besökare för att lilla jag skrev utlottning i subjectraden. Inte hade jag en aning om att det fanns bloggar enbart inriktade på tävlingar och utlottningar heller, så där lärde jag mig något nytt. Men glad är jag för alla besökare och alla kommentarer. Men gladast är jag som jag skrev när jag gjorde utlottningen för er som är här ofta och som stöttar och uppmuntrar. Glad för alla som jag har fått lära känna via bloggen i verkliga livet.

Jag fick  via Stickfrossas blogg tips om en slumpgenerator och den drog nummer 43 som vinnare av min utlottning. Bakom nummer 43 gömmer sig Eva i Stäket.  Jag hör av mig till dig Eva på mejl så kommer vi överens om leveransen. Än en gång ett varmt tack till er alla som var med!

Provlappar – jag?

Denna helg har varit en intensiv och trevlig stickhelg för min del. Jag började gårdagen med att gå på stickcafé hos Maria, lika trevligt som alltid, med gott sällskap, trevligt garn att titta på och gott fika. Därifrån tog jag mig över till Kungsholmen och Garnverket för att gå på kurs i ”slutfinish och sy ihop osynligt”.  En nyttig kurs tänkte jag mig innan och det var den också även om den mest för mig bekräftade att jag gör hyfsat rätt  i alla fall om jag tänker efter. Att stanna upp ibland och fundera över om jag gjort det på bästa sätt tillräckligt bra sätt tar jag med mig från kursen samt att tänka efter under arbetets gång.  Ofrånkomligen så blir det provlappar när man går på stickkurs:

IMG_4319

Sist jag gjorde provlappar var när jag var på stickkurs senast (fast det var nog en virkkurs) och egentligen förstår jag inte varför jag inte gör det annars. Det är ju  ganska roligt att prova olika sätt att göra samma sak på. Studerar man mina lappar noggrannare kan man se olika försök att göra snygga knapphål (gick inte så bra), ett par olika kantavslutningar, flerfärgsstickning och en liten början att sy ihop. Tiden tog fort slut på slutet.

Efter det åkte jag hem och åt och fortsatte virka… I dag var det dags igen för stickcafé, denna gång med Riddarmaskorna. Vi var rekordmånga denna gång och det var som alltid trevligt. Bra bilder tog jag inga men det finns här.

Nästa helg kommer också att gå i stickningens tecken för då ska jag på lokalföreningsträff med Sticka. Måste hitta något sätt att vila mig i form tills dess bara kanske med lite virkning…

IMG_4321

Förunderligt

Min handarbetsglädje har varit som bortblåst ett tag, visst jag har fortsatt sticka, men alltmer rastlöst och irriterat. Men så i går  då kom den tillbaka glädjen i att skapa med handen. Lugnet, nyfikenheten och förundran över det som växer fram är tillbaka!

IMG_4315

Det som behövdes var en virknål och ett nystan Crazy Zauberboll. Eller så var det spikmattan som behövdes, den som jag testade i går kväll strax innan jag började virka, och som gjorde mig förunderligt lugn i både kropp och knopp. Inspirationen till sjalen kom i alla fall från favoritaffären Yll & Tyll och deras hemsida som jag studerade noggrant på eftermiddagen. Eller så var det något helt annat, jag är i alla fall väldigt glad över att ha hittat tillbaka till handarbetsglädjen.

IMG_4313

Jag virkar ett varv, stannar upp och förundras över färgerna som växer fram och hur hela sjalen förändras för varje färg som kommer till, virkar ett var till och förundras.

Trevlig helg allihopa!

Kanske syns vi på något stickcafé i helgen? Hos Maria och Riddarmaskorna kommer jag att finnas.

Varför räcker det inte?

Varför räcker det inte bara med

Att jag är sjuk

Att jag är trött

Att jag har ont

Och att jag är stel

Varför måste sjukdomen föra med sig så mycket annat,

som

Att det är fritt fram för alla att ge mig goda råd

-Ät mer kött

-Ät bara grönsaker

-c-vitamin är bra har jag hört

-Prova mindfullness

-Prova avslappning i vatten

-värme är bra har jag hört

– jag har en moster som åker till Kanarieöarna

-låt det värka ut så går det över.

som

Att det är fritt fram att ha synpunkter och kritisera allt jag gör och inte gör

-du måste vila mer lyssna på kroppens signaler

-du måste leva som vanligt inte låta sjukdomen bestämma

-du vill för mycket i förhållande till vad du orkar

-låt inte sjukdomen hindra dig

-det är nyttigt för dig att jobba

– du måste vila

Som

Att ifrågasätta om jag verkligen är (så) sjuk (fast då mest bakom min rygg)

-kan hon inte jobba mer än så?

-är hon inte lite lat?

Som

Att jag börjar tvivla på mig själv. Är jag verkligen sjuk, har jag verkligen så ont, kan jag inte bara skärpa mig?