Present

Jag hade beställt en komplettering av garn till min kofta från Cinas garn (som har rea på vissa Rowan garner), jag beställde i fredags och fick garnet i går. Det är snabb leverans det! Dessutom fick jag en födelsedagspresent med!

Tack snälla Carina!

Stick-kalas

I går förverkligade jag en dröm som jag haft länge – att ha ett stick-kalas. Jag har länge tänkt att så kan man väl inte göra, låta bli att bjuda släkt och vänner som inte stickar, bjuda folk som man kanske inte känt så länge (men trivs gott med) och en massa andra fåniga tankar. Men tänk det blev helt fantastiskt!!

Det blev mycket pratat, skrattat, stickat (lite upprepat), fikat och i slutet lite mat och dryck. Och som en extra bonus på allt trevligt så fick jag en massa fina och tänkta presenter:

(med på bilden fick inte Maries fina tomater, chili och potatis vara de ville vara i kylskåpet istället).

Tack allihopa för att ni ville komma! Jag är helt helt säker på att jag gör om det igen!

Julklappar

Visst är augusti en bra tid att fundera på julklappar? I alla fall om man stickar. Jag brukar vanligtvis börja fundera på det någon gång i november och då blir det inte mycket stickat som tomten har med sig. I år fick jag en fråga uppmaning av KM om att sticka julklappar. Uppmaningen har en bakgrund. Min svärmor försåg oss alla med strumpor och vantar till jul oavsett om man ville eller inte (fast det ville vi), i generationen före henne så var det hennes svärmor som gjorde det samma. Det finns strumpor här hemma från båda två. Så nu har KM räknat ut är det min tur att förse ”släkten” med strumpor och vantar. Jag gillar tanken men har som sagt hittills inte kommit i gång men i år så:

Två par strumpor på gång. De till vänster är ett riktigt UFO som värmt stickkorgen länge, utan begriplig anledning, nu återstår bara att sy ihop tån och så ett par alldeles vanliga strumpor.

Tittut!

Tittar försiktigt in och säger – Hej! Är lite rädd att min blogg och mina läsare gett upp tron på min skrivförmåga, vilket i så fall är begripligt med tanke på hur tyst det varit här. Lika tyst har jag varit i kommentarerna hos er andra bloggare. Tja men nu är jag här igen men ambitionen att skriva med någorlunda regelbundenhet igen, ungefär som jag brukar. Vill man ”se” mig oftare är Facebook ett hett tips.

Jag börjar min återkomst med ett färgstarkt färdigt projekt:

Ett par Kristina till denna gång i Wollmeisegarn i påskgult. Färgen är svår att återge men den är väldigt väldigt intensivt gul, lite lite melerad och inte en färg jag skulle använda normalt sett, men det är ju Wollmeise… Mönstret Kristina som Ulricha gjort tycker jag är suveränt, sockan sitter som gjuten på foten.

Med tanke på att det regnar i dag och att det kommer bli höst om ett tag, oavsett om jag vill eller inte, så ska jag nog göra allvar av mina planer om att köpa mig ett par låga gummistövlar i glada färger.