Blogga -jag?

Det vill sig inte just nu med bloggandet. Det är inte så att jag inte hinner eller vill men på något sätt är det väldigt långt mellan tankarna i huvudet och mina fingrar. För i tanken har jag skrivit fler inlägg senaste veckan:

* Om min fina present från Yll & Tyll som jag fick av KM i fredags.

* Om mitt besök hos Eva i Stäket i torsdags.

* Om mitt möte med lille V:s skola i måndags.

* Om kafkaliknande telefonsamtal med sjukvården för att få tid för ett läkarbesök hos reumatologen.

* Om mina färdiga vantar som jag använder varje, varje dag och som jag dessutom fotat i någorlunda dagsljus.

* Om vad jag ska sticka under OS (ravelrystickningen)

Ja inte saknar jag uppslag i alla fall. Någon har i en kommentar tidigare skrivit att när man börjar skriva om sin bloggtorka så är man på g igen. Jag hoppas på det och hoppas att ni har tålamod med det magra bloggandet.

Annonser

Arbetslinjen och årets första stickcafé

Så har jag ihärdigt hållit mig till arbetslinjen i fyra veckor. Första veckan med fem arbetsdagar denna vecka och som krydda på det startade jag veckan med en dunderkur med penicillin. Kan sammanfatta det hela med ett fy fan oj så jobbigt det är. Lederna uppskattar inte alls att livet inte längre kan anpassas till vad de behöver, om de är stela på morgonen spelar ingen roll, om de svullnar och gör ont på eftermiddagen spelar inte heller någon roll. Och ändå har jag det privilegierat, jag kan anpassa både när jag kommer och går och  när och vad jag gör på jobbet i ganska stor utsträckning själv. Kvällarna har varit ett enda långt TV-tittande i väntan på sängdags efter att det allra nödvändigaste är gjort, inte mycket stickat och inget bloggat. Jag hoppas att nästa vecka blir bättre utan en massa antibiotika.

Desto trevligare var det i dag med årets första stickcafé:

Bilderna som kanske inte är de bästa talar egentligen för sig själva men på andra bilden är Jennies fina kjol, den tredje är Evas söta tossor och sista bilden är Eva som stickar så fort att kameran inte hinner med. En ny deltagare, Lotta, kom och det är alltid kul när vi får nya besökare. Om två veckor är det dags igen, jag längtar.

Lika som bär?

Andra vanten ”Påse” på gång, funderade en stund på om jag skulle försöka matcha färgrandningen på den andra med den första men så blev det inte. Tycker att det blir häftigare så här, de hänger ihop men ändå inte. Muddarna ska vikas dubbla sedan om någon undrar hur det är tänkt. Vantarna blir hur gosiga som helst och snygga tycker jag själv. Undrar bara om det kommer att bli töväder lagom tills de är färdiga?

Tre veckor

I tre veckor har jag på pappret jobbat heltid, den 21/12 bröt jag min sjukskrivning som jag haft i varierande omfattning sedan december 2007 (tror jag att det var). På pappret därför att det varit så mycket helger att ingen med vanliga kontorstider jobbat heltid och för att jag har massor med plus på flexen. Men officiellt är jag numera inte alls i utanförskap – det ni – fast jag kan ju inte påstå att jag känner någon skillnad på den punkten.

Beslutet att gå upp till heltid borde kanske ha varit ett genomtänkt och väl avvägt beslut men det var det inte alls utan jag blev superförbannad på min jobbsituation och tänkte att enda sättet att komma ur den är att gå upp till heltid. Jag var trött på:

* att alltid känna att jag inte hann med, ”högarna” bara växte på jobbet. Till slut hann jag bara med alla måsten ingenting av det som jag tycker är roligt och som är anledningen till att jag utbildade mig till det yrke jag har.

* att känna att jag aldrig kom ifråga för mer spännande och utmanande arbetsuppgifter eller att den omorgansiation som pratats om ett bra tag där jag skulle få göra så mycket intressant ständigt skjuts upp kanske delvis pga min sjukskrivning. Man blir ju tyvärr eller som väl är varken dum i huvudet eller utan ambitioner bara för att man blir sjuk.

* att känna mig låst till en arbetsplats trots att jag vill vidare om inte någon utveckling finns.

*att känna att alla artiklar och TV-inslag om FK, sjukskrivningar, sjukförsäkringen bollande av sjukskrivna hit och dit rörde mig personligen. Att jag var en ”sån”. Nu vet jag att jag identifierar mig med som en ”sån” en i  utanförskap” ändå och att jag är stolt över det.

Om det blir någon förändring till det bättre är ju förstås för tidigt att säga, högarna har inte minskat än men jag har sänkt tempot lite vilket nog är den stora fördelen än så länge . Nackdelarna då? Jag har trots alla helger betydligt mer ont och är tröttare. Men eftersom regeringen tydligen är inne på att 25 % sjukskrivning inte ska vara ett alternativ utan att man då ska bekosta sin ohälsa själv är det väl lika bra att jag tränar.

Nu är det i alla fall helg och jag ska ta det väldigt lugnt, sticka, titta på sport, ta en promenad eller två i kylan och äta gott. Nästa vecka blir en utmaning då är det fem arbetsdagar – så då blir det på riktigt.

Piller, planering och påse

Den här dagen blev mer spännande och oväntad än jag tänkt mig. Tar man det i kronologisk ordning så började det med att jag tog fel medicin i morse, istället för mina reumatikermediciner som finns i en blå dosett tog jag min sons ADD-mediciner som finns i en dito röd. Det blev inte bra kan jag säga, milt uttryckt, abstinens av utebliven cortison och en hjärtklappning, frossa mm av sonens medicin. Prova inte det!! Fast detta förstod jag inte förrän nu på eftermiddagen när jag såg att min medicin var orörd, så jag har undrat hela dagen varför jag mått så konstigt, tänkt att det kanske berodde på träningen i går. Nu vet jag i alla fall.

Trots detta har jag ägnat dagen åt att planera vårterminen här hemma, framförallt för V:s del när det gäller skolan men även för äldste sonen. Plus att vi har gjort en förhoppningsvis bra uppdelning av hemmasysslorna mellan mig och KM med uppgifter till barnen också. Överambitiöst? Nä nödvändigt i en familj som vår, nu återstår en del finlir och förstås att se om det fungerar.

Jag känner mig rätt nöjd med denna planering och med de belöningssystem som vi gjort tillsammans! Håll tummen för att den håller!

Påsen då? Det är min vantstickning som är hur rolig som helst och som jag ska ägna resten av kvällen åt efter denna något jobbiga dag:

Utmaning – eller är jag lättlurad?

Det började med att (lille) V:s vantar, som farmor stickat för många år sedan gick sönder och att V ville att jag skulle sticka nya. En oemotståndlig begäran förstås och vi tittade tillsammans i den fantastiska boken Sticka mössor vantar sockor och V valde dessa:

Sidan 50, Tjockhätta, för den som undrar. Garnet är Visjögarn, en tråd vitt och en tråd blått. Snabbt och roligt.

När jag satt i godan ro och stickade på dessa så blev jag utmanad av KM som undrade hur många vantar jag kunde sticka på en vecka. Jag svarade lite surt fem (vi hade varit lite griniga innan) och så var det i gång. Just nu är jag inne på tredje paret och har två dagar kvar men eftersom jag övergett det tjocka garnet och grövre stickorna så kommer jag inte att hinna men det gör inget. Ett intresse för vantar hur de görs är ingång likaså fascinationen över att sticka olika saker med samma garn (jag har hållit mig till Visjögarn och karamellgarn från Östergötlands ullspinneri).

S 52, Tjockluva, också stickad i dubbelt garn, Ombrégarn och svart. Stickade till V:s storebror. Jag gillade att sticka den här typen av tumme.

Tredje paret är stickade i samma garn men inte dubbelt och flerfärgsstickning så nu går det inte lika fort:

S 38, påse, stickad i svart och mörk karamell. Mudden är dubbel och ska sedan vikas (skönt för en reumatiker), på själva vanten är det som prickar vilket är superkul att sticka.

Efter dessa vet jag en massa vantar till som jag vill sticka, det är kul att fokusera på en speciell typ av stickning.

Istället för nyårslöften – så vill jag ha det 2010

Det blir inga nyårslöften för 2010 heller (jag hade inga för 2009) utan istället  funderar jag på vad jag vill ska hända under 2010. Eftersom det här är en stickblogg, även om man kan undra i bland så blir det först tankar kring stickning.

Jag vill att jag under 2010:

* Vågar avsluta mina stickprojekt! Kan låta konstigt kanske att det beror på att jag inte vågar att mina projekt, i alla fall vissa, aldrig blir färdiga men så tror jag att det är. Prestationsångest helt enkelt. Detta gäller framförallt större plagg som ska monteras som koftor och tröjor.

* Stickar fler koftor och tröjor! Hänger ihop med föregående punkt. Under 2009 har jag köpt många tänkta koftprojekt och utav dessa vill jag att några ska blir färdiga så att jag kan ha dem på mig.

* Vågar ge mig på flerfärgsstickning! Att jag kan komma över tröskeln och ge mig i kast med allt läckert som finns inom detta område. Två vantkit finns hemma så steget behöver inte blir så stort kanske.

* Åker i väg på flera ”stickevent”! Jag är redan inbokad på Grötö och det längtar jag efter. Förutom det så skulle jag gärna vilja att jag under 2010 gick på stickkurser som sträcker sig över längre tid än ett par timmar en kväll så att jag får gå mer på djupet.

* Stickar fler projekt med tanken att ge bort! Det är en härlig känsla att ge bort till dem som uppskattar.

* Håller sticklusten varm och stabil! Det var eländigt tråkigt under den period i höstas när den bara försvann, jag mår gott av att sticka regelbundet.

Förutom stickning så gillar jag att sy, baka, safta och sylta och så träna förstås. Och för dessa områden så vill jag under 2010 att jag:

* Hittar tillbaka till träningen! Eller hitta tillbaka går ju inte riktigt eftersom lederna inte riktigt är med på det men jag vill hitta tillbaka till en regelbundenhet i träningen och till glädjen. 2009 var året när jag tränade extremt lite för att vara jag men precis innan jul fick jag en härlig knuff. På JL:s handbollsavslutning så var vi föräldrar med och jag hade inte tänkt vara aktiv på annat sätt än att fixa fika. Men JL drog med mig rent bokstavligt och det var så obeskrivligt roligt att vara med och spela (inte för att jag kan) att jag vill kunna gör det så länge jag ”får” så numera finns det ett nytt mål för mig.

* Bli vän med min nya overlocksymaskin! I höstas uppfyllde jag en dröm och köpte en overlockmaskin, jag har provat lite men har en bit kvar tills vi är vänner. Förhoppningsvis har jag till nästa årsskifte sytt flera fina plagg.

*Sylta och safta i mängder! 2009 blev det tyvärr inte mycket syltat trots att jag tycker att det ska ingå för att sommaren ska vara lyckad. Svartvinbärsgelé, hallonsylt, björnbärsmarmelad och svampplockning vill jag gärna. Inläggningar vore också kul att pröva (jag har endast lagt in gurkor tidigare), sylta apelsinskal likaså.

*Bakar och gör efterrätter regelbundet! Bara för att det är gott, utan en massa kemikalier och roligt. Sluta köpa färdigköpt vore en dröm.

Ungefär så vill jag ha mitt 2010!