Jag kan läsa!

Jag kan läsa! Eller jag kanske ska skriva att jag kan läsa igen för dem av er som vet ungefär hur gammal jag är kan ju lätt räkna ut att det är ungefär 40 år sedan jag lärde mig läsa i 6-7 års åldern. Men allt sedan PTSD blev en del av min vardag så har min förmåga att läsa varit väldigt begränsad, till en början bara rubriker i tidningen, sedan korta notiser och lättläst text i inredningstidningar och likande. Sedan har det sakta sakta gått framåt, det har sedan jag började jobba igen gått hyfsat att läsa facktext på jobbet som tur är men lusten och förmågan att läsa skönlitteratur har varit obefintlig länge länge. Jag har försökt när det kommit ut någon bok jag vet att jag vanligtvis skulle gilla och läst den men det har varit en kamp.

Men nu så har det vänt och jag är så glad för det! Numera är det ett nöje att gå förbi Pocketshop på vägen hem och se på alla godingar som ligger där och väntar på att jag ska läsa dem. Det känns lite som jag är i bokslukaråldern igen och jag kan längta till pendeltåget och de 20 minuters läsning som jag har framför mig då på vägen till och från jobbet.

Jag njuter mer av att läsa än tidigare och har inte riktigt lika bråttom heller när jag läser, så nu kanske det också är läge att testa ljudböcker till stickandet…

Tvåändsstickninghelg i Omberg

I helgen som gick tillbringade jag en trevlig och lärorik helg på Stocklycka vandrarhem. I Stickameras regi var vi ett gäng tjejer som skulle försöka lära oss tvåändsticka.

Hela helgen började mycket trevligt med en ny bekantskap, vi var två som skulle samåka ned till Omberg, en resa med två personer som inte känner varandra kan ju lätt bli en liten ansträngd historia men här blev det en mycket trevlig resa med prat om allt mellan himmel och jord.

Väl framme möte vi av Ulrica och Catarina och sedan anlände de andra kursdeltagarna en efter en och stickandet tog fart. Första kvällen ägnades åt att lära känna varandra och sticka på vad var och en ville.

Pö lördagsmorgonen, när vi var pigga och utvilade började vi den mödosamma resan att lära oss tvåändsticka, en liten extra utmaning för mig med fingrar som är stela och gör ont. Efter en lång stund såg min stickning ut så här:

Framåt eftermiddagen så här:

Kommen så här långt insåg jag att tvåändstickning och reumatism inte riktigt går ihop, ett lugnt konstaterande. Men det var vädligt roligt att prova på, och de stunder det fungerade så förstod jag det som de tvåändstickningsfrälsta pratar om hur lugnt och medititivt det är. Andra deltagare forsatte strävsamt och koncetrerat och en massa fina muddar växte fram.

Men en sådan här stickhelg är ju så mycket mer än själva kursinnehållet, det jag tar med mig framförallt är att ha fått förmånen att lära känna flera fantastiska männsiskor som jag hoppas träffa ingen. Det var mycket prat och skratt och en alltigenom god stämning. Jag tar också med mig den fantastiska naturen på Omberg.

Hos Ulrika finns många fler och otroligt fina bilder från helgen, kika in där och njut!

Stilla långfredag

För många år sedan firade vi påsk med mina svärföräldrar, alla ”barn” med respektive. Solen sken, snön låg rätt djup och vi ”ungdomar” fick för oss att spela fotboll i snön. Mycket skrik och skratt blev det – något som gjorde min svärfar skogstokig, för även om han inte var religiös så satt det djupt rotat i honom att på långfredagen höll man sig i stillhet. Framförallt störde man inte sina grannar med en massa skratt och skrik.

Jag tror att han skulle varit väldigt tillfreds med vår långfredag i år, möjligtvis med undantag för att vi slösar med veden, å andra sidan glad att vi valt att fira påsk i soldattorpet i Småland som han tyckte så mycket om.

En Provlapp

Bild

Jag har stickat en provlapp!! Det händer inte ofta, tyvärr, för jag inser i teorin att det är väldigt bra men i praktiken blir jag ”lat”. Fast som någon sa det kan ju bli väldigt stora provlappar om man inte gör en vanlig…

Hur som helst var det meningen att jag skulle gå på kurs förra veckan och då skulle man ha med sig en provlapp och gärna en tvättad sådan. Så jag gjorde lydigt som fröken Maria instruerade, varken vågade eller ville annat för det här var en kurs jag längtat efter att gå. Så händer det som inte får hända, några timmar innan får jag migrän och då är det ju bara att gilla läget och dra ned persiennerna.

Men av snälla Maria har jag fått skriftliga instruktioner så en vacker dag ska min provlapp bli första steget till sticka en tröja uppifrån och ned baserat på min egna uträkningar så att den (förhoppningsvis) sitter perfekt.

Vårgröna solskenssockor

Det här med att sticka sockor har varit helt ointressant under en lång lång tid för mig, inget har lockat. Men så såg jag Ulrikas fina solskenssockar och så fanns lusten där igen. Något solskensfärgat garn finns inte i min garnsamling men väl ett fint vårigt grönt garn (lite konstigt för jag brukar inte ha grönt vare sig i min garnsamling eller garderob).

Mönstret är mycket trevligt och snyggt. Garnet är från Stäkets hantverk och design och väldigt trevligt att sticka med. En riktigt glad vårstickning med andra ord.

När jag nu äntligen kom igång med sockstickandet igen kunde jag givetvis inte låta bli och klicka hem lite fler sockgarnet, inte för att jag på något sätt är utan hemma men för att två av familjens medlemmar snabbt meddelade att de behövde nya sockor.

Sedan slank det med ett nystan till mig också :). Eftersom sockstickning är perfekt pendeltågs- och bilstickning så räknar jag med många trevliga stickstunder på ställen som annars är utråkiga.