Det kan ta lite tid sa min patientansvariga läkare på reumatologen för ett tag sedan, när jag ifrågasatte medicineringens effekt eller snarare avsaknaden av effekt. Han sa det på ett sätt så att jag kände mig som ett otåligt, olydigt småbarn som inte kan vänta på maten i fem minuter. Lite tid betyder i det här sammanhanget att jag är inne på andra året där man prövar olika mediciner för att bromsa inflammationerna i mina leder, mediciner som gett biverkningar i form av migrän, illamående, feber, diarré, aptitlöshet mm (inte alltihopa på en gång dock) men inte lyckats göra det som jag förväntar mig dvs ge mig ett liv där jag inte hela tiden har ont, är stel och trött.
Jag förväntar mig inte att bli frisk, inte heller smärtfri eller helt pigg men jag förväntar mig antingen att jag får ett besked om att nej vi kan inget mer göra och du får se fram emot ett liv som sjukpensionär (det heter inte så längre jag vet) eller att prövningen av den typ av mediciner som jag äter är färdigt och att man går över till andra typer som är mer effektiva. Framförallt så skulle jag vilja att den medicinska vården gick hand i hand med FK så att jag slipper pressas mellan vårdens ”det kan ta lite tid” och FK:s NU – kravet på att till varje pris arbeta fulltid. Men inget av detta händer just nu, utan jag får försöka balansera min kropp och mitt liv utifrån andras agendor.
Stickningen blir i allt detta mer viktig än någonsin förut, med den i handen stillar sig tankarna efter ett tag. Stickningen ger ro, den ger mig möjlighet att få göra färdigt, välja själv så jag stickar så fort jag bara kan, hemma förstås, på bussen, på pendeln överallt där det bara går.
Min Ishbel är på väg att bli färdig men det saknas garn, det är nio varv kar men garnet räcker till två. Jag hoppas Eva har mer i tillräckligt likt färgbad.

I väntan på att jag ska kunna köpa mer garn så har jag börjat på en kofta (till).

Mönster och garn från Yll & Tyll. Ett härligt strukturmönster. Fast på något sätt är det mer rogivande just nu att sticka sjalar så jag ska nog börja på en till. Tålamod kan jag öva på så många andra gånger.