Saknar ni mig?

image

Jag vill gärna tro att ni är några som saknar mig och mitt bloggande. Jag  saknar i alla fall er och mitt bloggande men får inte till det riktigt med nytt jobb med allt vad det innebär.

image

Men vet ni, jag har börjat på ett ruskigt trevligt jobb. Man får beskåda vackra böcker med sigill, gå hur mycket som helst, klättra på stegar och använda väldigt många hjärnceller. Därtill är kollegorna trevliga och snälla.

image

Jag stickar faktiskt en hel del och det händer lite annat trevligt (och mindre trevligt men det struntar vi i i dag).
Planen min är nu att jag ska blogga mer typ på torsdag om min fina Hemlis och lite annat.
Vi syns!

Annonser

Oväntat kom något att vara tacksam över

I dag har varit en lite ovanlig lördag, de flesta lördagar brukar migränen göra mig sällskap, men så faktiskt inte i dag! Lite känningar men inte mer. För den som aldrig haft migrän så är det nog svårt att förstå vad migränen gör med en, huvudvärken är visserligen plågsam ibland på gränsen till det outhärdliga men jag tycker nog allt det andra (tröttheten, svårmodet, ilskan och /eller sorgsenheten, illamåendet m.m.) är jobbigare. För att inte tala om all tid som försvinner till ingenting.

Men i dag vaknade jag i och för sig men känningar, uppbådade all ork och gav mig ut på en powerwalk innan frukost och denna gång funkade det att mota migränen med motion. Sedan har min lördag fått vara så som jag vill att den ska vara om än i mer stilla mak än jag vill så jag är väldigt tacksam för att få en sådan lördag. Blygsamt önskar jag mig fler!

Jag har bakat lite:

20140412_122052

Stickat lite:

20140412_191933

Tittat på när KM blockat min sjal:

20140412_164140

Därtill lagat god mat både till lunch och middag och småpysslat lite. Det behövs inte så mycket mera, det är i det lilla i vardagen man hittar tacksamheten!

Dödergöks sockutmaning – jag också

Precis som så många andra i stickvärlden tänker jag hänga på Dödergöks sockutmaning, här på bloggen och säkert på Instagram. Det passar väldigt bra eftersom jag lovat en massa nära och kära att sticka strumpor åt dem med inte riktigt fått tummen ur, yngsta sonen tex vill helst bara gå i strumpor mamma stickat. Några till mig själv till hösten vore inte så dumt det heller. Till helgen får det bli garninventering, men någon brist på sockgarner har jag inte.

Just nu sitter ett par sockor till en liten tjej på stickorna

20140410_190146

Jag har svårt att hitta bra mönster för sockor till barn så tips mottages gärna. Sockgarn har jag inte svårt att hitta :). Detta är mitt favoritgarnmärke just nu, Austermann step från Ateljé Norrgården.

Rune och jag!

Rune och jag har ett stormigt förhållande eller det är väl snarare jag som har ett stormigt förhållande till Rune. Rune är en halvvante från fina boken Vantar för alla årstider och har väl som sådan inte så mycket känslor. Först var jag inte speciellt förtjust i Rune när jag såg honom i boken, kan bero på att han är gul där och jag, tja jag tycker att gult är fult, i alla fall på mig.

Sedan köpte jag ett turkost tweedgarn hos tant Kofta och vips så slog det mig att jag skulle göra Rune i det garnet. Då blev jag störtförälskad i Rune <3. Men när det stod fel i diagrammet, eller snarare fel numrering av diagrammen och jag var lite för trött för att förstå det så uppstod första fnurran på tråden, nu är ju det strängt taget inte Runes fel, utan i så fall Runes mamma. Nåja när hjärnan kommit ur sitt sirapsstadie så förstod jag ju det uppenbara och så var det ljuv musik ett tag igen till jag kom till 6:e varvet i rapporten (15:e varvet totalt) där blev det bara fel och jag blev riktigt arg på Rune, fast det var mig själv jag borde bannat för 6:e varvet är inte svårare än något annat varv.

Hur som helst så gjorde jag slut med Rune, i flera veckor så tittade jag bort så fort han dök upp, men sen fick han komma tillbaka och ljuv musik uppstod igen och första vanten blev klar sånär som på tummen som jag sparat lite på. Började på nästa och gissa vad som hände på 6:e varvet? Jo jag blev arg på Rune igen, stackaren! Fast denna gång så gav jag mig inte, vi tog en paus bara ett par dagar och just nu är vi de bästa vänner igen. Nu är det två varv 6 kvar så det finna hopp om ett långt förhållande för mig och Rune, för som färdig halvvante sitter Rune perfekt på min hand och snygg är han också.

Eller hur?

20140406_180801 20140406_180827

I min soffa

I min soffa har jag tillbringat större delen av denna dag, med migrän delar av dagen, men ändå väldigt tillfreds efter första veckan på nya jobbet. I mitten av soffan sitter jag och till höger om mig har en stor del av dagen den här tjockisen legat:

20140405_202535

På andra sidan av mig lite kreativt kaos eller röra beroende på hur en vill se det:

20140405_191057

I övre högra hörnet ser man ett bevis på att jag syndat denna vecka ;), jag har köpt garn. Det stod Saltflingan på det och är glittrigt, vilket kan behövas för lite glamourkänsla när man jobbar långt från all flärd och glamour.

Så förutom att kropp och knopp värker för mycket så har jag det rätt bra, här i min soffa!

Nytt jobb!

Ingen av er som läser här någorlunda regelbundet har väl missat att jag fått ett nytt jobb? Nu har jag också börjat där, första dagen var i går. Det är lite som att vara förälskad, allt är bra och det som jag egentligen vet kanske inte är sånt som jag uppskattar låtsas jag som det inte finns. När man är arkivarie och känner så blir man alldeles salig av detta:

IMG-20140331-WA0000

En av en massa gångar i en av de sju depåer jag har att lära mig att hitta i, alldeles fulla av de mest fantastiska arkivhandlingar. Historiens vingslag går att uppfatta rätt så lätt om man är uppmärksam och det är jag. För mig räcker det som här med en lång rad arkivkartonger för andra behövs kanske en inbunden bok från 1700-talet eller en karta från 1600-talet, på mitt jobb finns det alltihopa och mycket mera :). Ni kan räkna med fler inlägg och bilder framöver.

Sa jag att man får motion på köpet! Och en massa sticktid på vägen till och/eller från jobbet!