En lång och en kort

När man som jag har problem med lederna och speciellt i händerna så är det bra med muddar. Läkaren jag träffade på Vidarkliniken pratade faktiskt om hur fantastiskt ull var, den första läkaren jag träffat som gjort det. Två muddar har jag gjort färdigt i veckan, ett par i ull och ett par i mjölk:

De små svarta är gjorda av mjölk, ett material som blir så mjukt och lent. Lite delar sig garnet men annars är det trevligt att sticka i.

 

Svårt att fotografera svart denna dag när det är så mulet, men jag hoppas att de fina flätorna syns. Mönstret heter Anna Catharina och kommer från boken Pulsvärmare – en informationsbok.

De randiga är egentligen inga muddar utan kallas lösarmar, tuffa är de hur som helst:

 

Garnet är Colinettes Jitterbug och mönstret kommer från Ninas nya bok Sticka accessoarer. Garnet är hur härligt som helst att sticka i och att varva två nyanser var så spännande och blev så snyggt tycker jag. Varma och sköna är de också, lite ovant att ha muddar som går så högt upp på armen men som sagt skönt.

Nu kan jag börja på något nytt, kanske ett par muddar till?

TV-tips och utmaning

Apropå mitt inlägg om anpassad studiegång så måste jag tipsa om ett TV-program, Skolfront, som handlar om hur friskolor bryter mot lagen när de inte tar emot funktionshindrade barn. Jag så programmet i går och grät. Samtidigt så tycker jag att de även borde granska hur funktionshindrade barn i de kommunala skolorna behandlas även om de tas emot så är min övertygelse att de inte får de resurser de har laglig rätt till. En sammanfattning av programmet hittar du här http://playrapport.se/video/1289104#.

Jag har blvit utmanad av Marie och ska berätta sju saker om mig själv:

1. Jag har bara ett rött garnnystan i min garnsamling och vill gärna ha fler (fast inte tomterött eller korall utan mer hallonrött).

2. Jag önskar att jag kunde ha högklackat utan att få ont i mina leder.

3. Jag är ganska långsint.

4. Jag älskar choklad med nötter i.

5. Just nu skulle jag gärna vilja vara i en stuga på Gotland, nära havet med öppen spis.

6. Jag tittar alldeles för mycket på TV, mer än jag vill.

7. Jag skulle gärna vilja forska i historia om kvinnor.

Nu ska jag egentligen lämna utmaningen vidare men det struntar jag i, anta gärna utmaningen om du vill.

Varva ner

Jag har varit i väg på en superhärlig helg med det mesta av det som gör livet härligt –  härligt garn och stickor, trevligt sällskap, god mat och mysig miljö – allt detta tillsammans blir ”Varva ner” en stickhelg i Roslagen.

Bilder sägs ju säga mer än tusen ord (fast då ska man helst ha en kamera som inte jävlas med en och lägger av):

    

Så nu har jag gjort mina första provlappar!! Ja jag tyckte det var roligt men jag kan inte lova (än) att det är en ny vana. Vi stickade med lyfta maskor på olika sätt, ett roligt och effektfullt sätt att sticka på. Vad jag stickade under helgen får jag återkomma till när kameran återhämtat sig.

Tack alla ni som kommenterat mitt förra inlägg om anpassad studiegång, det betyder så mycket att få detta stöd.

Mutter om anpassad studiegång

Lille V har numera anpassad studiegång, först för en period av två veckor och nu förlängt med en månad. För den som inte är bekant med begreppet anpassad studiegång så beskirver Skolverket det så här:

Skolan kan inte alltid erbjuda en utbildning som passar alla elevers situation och förutsättningar. För dessa elever kan skolan anordnar anpassad studiegång.  Det innebär antingen en reducerad timplan, eller arbetspraktik varvad med några skolämnen. En elev med anpassad studiegång får inte ett fullständigt slutbetyg från grundskolan, men kan ändå erbjudas plats i gymnasieskolan.

I första meningen ligger roten till min frustration och irritation över lille V:s anpassade studiegång. Visst lille V har en bokstavsdiagnos (ADD) och har därmed inte förutsättningarna att klara av skolan utan extra stöd mm. Men jag känner ju längre tid som går att en anpassad studiegång i det här fallet mer handlar om att skolan har misslyckats än att lille V inte klarar av den.

Tänk er om ni skulle ha en arbetsplats där ni skulle vara 34-36 personer uppdelade på två rum på kanske 50 kvadratmeter varadera. Där skulle ni ha en liten arbetsplats men inte med de ”verktyg” ni behövde för att kunna jobba på samma ställe utan dem har ni i ett skåp ute i korridoren så att ni för varje ny arbetsuppgift måste gå och hämta rätt ”verktyg”. Ni har inget som avgränsar mellan arbetsplatserna (som det brukar vara i de kontorslandskap som jag jobbat i) så ljudet rör sig fritt. Ventilationen är det ingen som gjort så mycket år sedan 70-talet när arbetsplatsen byggdes.

Tänk er sedan att ni ibland jobbar ”som vanligt” och ibland i projekt. Men har ni projekt så är ni kvar i samma rum allihopa (fast inte nödvändigtvis vid er egen plats). Tänk er sedan in i att ibland så är chefen chef men ibland är han inte det (lärarna är ibland resurs) och du har svårt att hålla reda på vad som gäller just nu. Till sist så är du fortfarande under utbildning på jobbet och behärskar inte dina arbetsuppgifter men förväntas lära dig dem under dessa förhållanden.

Även om jag hårddrar det något i exemplet ovan så skulle jag i alla fall ha svårt att utföra mitt jobb under de förutsättningar som lille V och andra skolbarn förväntas göra. Jag har jobbat i kontorslandskap tidigare och beroende på storlek och arbetsuppgifter så kunde det var svårt att koncentrera sig och jag har ändå inga koncentrationssvårigheter.

Så för att skolan har de brister den har så går lille V numera hem till lunch och missar därmed en massa möjligheter till kunskaper och umgänge med kompisar. Istället får han ha mamma som lärare (vilket han gillar men mamma vill helst vara mamma).

Det finns givetvis fördelar med anpassad studiegång men jag är osäker på om de överväger.

Myslördag

Jag brukar vanligtvis vakna på lördagsmornarna och vara på dåligt humör, trött efter en hel arbetsvecka och med vetskapen om att hemmet är i stor behov av städning, att det behöver tvättas, handlas och så ska vi ju helst göra något trevligt tillsammans också. Många är de lördagar då jag hunnit skälla ut KM och/eller barnen innan lunchdags

På senaste tiden så har jag istället gett mig i väg hemifrån, förra lördagen på stickcafé på Nysta och denna lördag på vernisage på Marias garn (nästa lördag är jag inte ens hemma utan på stickhelg utanför Norrtälje). KM är hemma och städar några timmar och gör sin insats för veckan men får göra det utan att jag är i närheten med mit usla hemmahumör. I dag var jag som sagt på vernisage tillsammans med Linda (och en massa andra):

  

Kolla in Åke (fåret) i mitten visst är han tjusig? En massa fina höstiga vantar, muddar, sockar, halsdukar mm mm fanns det också. Inspirerande!

Efter vernisagen och lite därtill hörande garn- och mönsterinköp tog jag och Linda båten över till Djurgården och efter en stunds promenad i höstsolen landade vi på Rosendals trädgård. Till en början satt vi faktiskt ute i höstsolen och fikade (inte dåligt i mitten av oktober) men sedan när solen gick i moln flyttade vi in i ett av växthusen, fast det var inte så varmt där heller men trevligt.

 

Så ser det ut på fikabordet när två stickerskor fikar – inte så dumt eller hur?

Vilodag

Jag har en vilodag i dag. Denna vecka har jag haft konstant ont i mina leder men envist jobbat på. I går var jag till mina nya husläkare och det var en omtumlande upplevelse trots att det egentligen inte hände något speciellt. Vi har i många år haft samma husläkare men efter att de missat dotterns sjukdom helt och även fördröjt och sjabblat en massa kring annat så bestämde jag mig för att byta istället för att klaga och bråka vilket jag kanske (också) borde ha gjort. Så numera har vi Vidarkliniken som husläkarmottagning. Skillnaden är stor, ramen runt om är den samma dvs korta besökstider max 15 minuter (tycker inte det är att uppfylla någon vårdgaranti Filippa) men innehållet. Jag gick därifrån utan att känna mig osedd eller att bara vara en diagnos. På en kvart fick jag känslan av att läkaren var intresserad av hela mig, att kropp och själ faktiskt hänger ihop och att ingendera är mer ”värt”. Med mig fick jag också en del goda råd på vad jag kan göra själv samt ett recept på antroposofiska mediciner som jag ska åka till Järna och hämta  i dag. Några av råden rörde vila, värme och kost, så jag ägnar mig i dag framförallt åt det första och funderar på det tredje.

Beslutsvånda och dåligt humör

I helgen gjorde jag en lite städraid i min garnsamling, den hade på något sätt börjat röra på sig och invadera lite väl många ytor i vardagsrummet. Så pass mycket att jag kände mig irriterad istället för inspirerad och det är ju inte meningen. Inser att det inte är den bästa lösningen att ha garnsamlingen bakom stängda dörrar för i alla fall jag glömmer bort en del av vad jag har. Ett skåp med glasdörrar kanske?

Nåja, mitt i garnsamlingen låg en färdigstickad Candle flame som jag stickade färdigt i våras men som jag inte har kunnat bestämma mig för om jag ska blocka eller inte och om jag ska blocka hur mycket. I söndags blev valet helt plötsligt väldigt enkelt – den ska inte blockas alls, jag gillar den som den är:

  

Den skulle säkert kunna bli bättre formad dvs lite mindre snipig ned till med lite blockning men nä just nu får den vara som den är så att jag kan gå ut i höstrusket och känna mig omgiven av vackra färger. Och så har jag nu fjorton avslutade projekt för i år och det känns också bra. Fler Candel flame kommer jag att sticka framöver, mönstret är hur kul som helst att sticka.

Annars är jag mest på dåligt humör, har flera dagar på raken vaknat och varit arg. Det beror troligen på att det strular med Försäkringskassan (förnedringskassan), lille V:s skolgång går mindre bra och det är hur mycket att göra som helst på jobbet. Man kanske får vara på lite dåligt humör då?