Hemkunskap a la Saltflingan

Jag fick oväntat sällskap med mig i dag när det var dags att handla för veckan. Lille V (V är väl egentligen inte så liten längre med sina nyss fyllda 11 år men som minsting i familjen så) erbjöd sig spontant att följa med och ”pipa” (scanna) maten. Det blev en ovanligt trevlig handling. Jag brukar normalt sätt sura ihop efter 10 minuter, trött och irriterad på att det jag ska ha inte finns, jag vill ha ekologisk mat gärna närproducerad och inte vill jag ha en massa tillsatser heller och det är lite si och så med det i affären där jag bor om det inte gäller mjölk, ägg och müsli.

Jag har precis läst klart Hemlige kocken och läser nu Äkta vara så barnen har ”matats” med mina tankar om tillsatser och annat ett tag nu och det blev det som jag och lille V ägnade oss åt att titta på när vi handlade också. Vi vände och läste det finstilta på bla ketchupen, riskvikken, olika godisar, korv, skinka och en massa annat. Ibland blev vi lättade som när vi hittade ketchup som inte innehöll sjutton sorters E-ämen men ibland besvikna som när riskvikken innehöll tillsatser vi inte vill ha. Det sista vi tittade på var Toffifee och den innehöll säkert 20 ingredienser blan annat rötad granved (vannillin), vi la tillbaka den.

På vägen hem slog det mig att lille V lärt sig mer om mat och vad som finns i olika matvaror än på alla de hemkunskapslektioner han inte haft under hösten (eftersom han har anpassad studiegång). Det kändes riktigt bra faktiskt. Lille V sörjer i och för sig att Pringels chipsen är bland det sämsta man kan äta om man är sugen på chips men han vet numera mer om vad han stoppar i sig om och när han väljer att göra det.

Om ni inte har läst Hemlige kocken så gör det och kolla sedan på innehållsförteckningarna när ni handlar, gärna tillsammans med barnen. Det är ruggigt när man förstår vad som gömmer sig bakom alla E-nummer men det är lärorikt och sedan kan man ju välja vad man faktiskt vill äta när man vet vad som finns i ”maten”.

Annonser