Två par strumpor till lillebror

Jag har gjort lite färdigt sedan sist och jobbar på att göra färdigt lite mer. Sedan jag skrev det här inlägget har jag funderat lite på om mängden ofärdigt som finns bland mina stickningar gör att jag köper mer garn än om jag gjorde färdigt mer av det jag har. Det ligger ju en en sorts tillfredsställelse i att göra klart, samtidigt som det är oändligt roligt att börja på nytt. Köpa mer garn än man vill är väl sådär kul däremot och där närmar jag mig  definitivt gränsen. Så summan av hela resonemanget är nog att testa lite olika vägar för att uppnå större tillfredställelse i stickandet men utan påbjudna köpstopp eller för mig kostiga regler eller restriktioner kring vad som ska göras för att få börja på nytt osv. Jag vet att det funkar för många och det tycker jag är bra, men jag vill hitta lusten till att göra klart, börja på nytt och varva olika typer av stickningar. Typ så!

Som alltid när suget efter att avsluta projekt blir stor så börjar i alla fall jag med att plocka fram något eller några småprojekt som strumpor edyl. Så även denna gång. Två parstrumpor hade legat i stickkorgen ett tag utan att få bli färdiga, av bara farten gjorde jag sedan ett par strumpor till så summa sumarium så blev tre par strumpor klara:

29 juli mfl 157 29 juli mfl 159

Först ut Kristina, Ulrikas fina sockmönster, som jag nu stickat tre par strumpor av. Och det kommer att bli flera det är jag helt säker på :). Garnet kommer från Atelje Norrgården och är någon av Schoppelwolles garner inte Admiral men typ så, hur som ett helt fantastiskt garn.

29 juli mfl 162

29 juli mfl 163

29 juli mfl 165

Nu är inte lillebror på plats så det är mina lite försmå fötter som använts som ”fyllning”. Lillebror är, som jag nog skrivit tidigare, den som vill ha hemstickade strumpor jämt, förutom när det är varmt på sommaren. Så jag behöver fylla på lite i förrrådet. Båda garnerna är inköpta på samma ställe som ovan men märket är ett annat, Austermann Step, just nu mitt absoluta favoritsockgarn. Det blåa fick jag i godispåsen på vårens stickträff på Atelje´Norrgården. Det andra har lillebror/sonen valt själv (extra kul). Möstret även denna gång har fina Ulrika gjort ”basmönster”. Himla bra möster det med!

Så tre par färdiga strumpor så här långt och lite mer färdigt har jag men det kommer en annan dag.

Oj då!

Oj då, snart en vecka sedan förra inlägget, inte riktigt tänkt att bli så lång paus.  Jag har samlat ihop en massa tankar, solat och badat, stickat mm. Gjort färdigt en del saker också men mer om det en annan dag.
I går behövde jag börja på något nytt:

image

Himmel och hav från boken Sommerstrik av Annette Danielsen ( jag ordnar med länkar när jag är vid datorn). En väldigt fin och trevlig stickning,  även om namnet kanske inte passar riktigt med de färger jag vakt.
Det är i alla fall något speciellt med att sticka ”rillor” i flera färger, rogivande och beroendeframkallande på samma gång.
Så nu ska jag återgå till min nya fina stickning :). Vi hörs snart!

Oj då!

Oj då, snart en vecka sedan förra inlägget, inte riktigt tänkt att bli så lång paus.  Jag har samlat ihop en massa tankar, solat och badat, stickat mm. Gjort färdigt en del saker också men mer om det en annan dag.
I går behövde jag börja på något nytt:

image

Himmel och hav från boken Sommerstrik av Annette Danielsen ( jag ordnar med länkar när jag är vid datorn). En väldigt fin och trevlig stickning,  även om namnet kanske inte passar riktigt med de färger jag vakt.
Det är i alla fall något speciellt med att sticka ”rillor” i flera färger, rogivande och beroendeframkallande på samma gång.
Så nu ska jag återgå till min nya fina stickning :). Vi hörs snart!

På plats

Nu har jag lagt upp min hatt på ett nytt ( fast bekant) ställe.  Här tänker jag mig att stanna ett tag

image

Tänk att kunna titta ut över havet det sista man gör innan man somnar och det första man gör när man vaknar.  Jag skulle kunna vänja mig vid det 🙂

Virka!

Det där med att vara hemma där jag för tillfället befinner mig går bra ibland och riktigt dåligt ibland. I dag går det hitills inge bra alls 😦

Men som en liten hjälp så köpte jag boken Virka! av Maria Gullberg i går. Hennes tredje bok om virkning, jag har dem alla. Alla är bra tycker jag, så även den här. Den består av två delar fast inte med en tydlig uppdelning; en som har beskrivningar av påsar, väskor odyl i flerfärgsvirkning i ull, påminner om Marias tidigare böcker mest, sedan en del som också är flerfärgsvirkning men mer åt ”mormorsrutehållet” dels med olika mormorsrutor men också med olika bröstlappar, som blommor kan man väl lite slarvigt säga och så några grytlappar förstås. Jag får inspiration i massor av den här boken, blir glad bara när jag bläddrar i den, vill virka bröstlappar, grytlappar och väskor NU!

Virka!

Jag tog på morgonen fram det jag har påbörjat i virkningsväg, vilket faktiskt inte är så mycket. Satte mig på balkongen och ”värmer upp” mitt virkande lite. Ska titta i Marias tidigare böcker också. Jag vet av erfarenhet att jag har svårt att hålla i gång med virkandet vilket jag tycker är synd. Dels för att det faktiskt är kul och bli vackert dels för att det var virkandet som en gång i tiden tog mig in i handarbetsvärlden. Men nu kanske är gången som jag håller i det!?

Vad är era bästa virktips?

Där jag lägger min hatt

Näe jag använder inte hatt, knappt ens mössa, men jag övar på att ”känna mig hemma där jag lägger min hatt” lite som i Paul Youngs sång Wherever I lay my hat om än med annan innebörd. Livet är fullt av små och stora överraskningar som gör att jag inte alltid vet var jag kommer att vara från en dag till en annan, eller från en vecka till en annan. Som nu, jag befinner mig helt oväntat hemma i Stockholm, inget jag hade planerat med nu när jag valde att göra den resan för att jag ville göra den, trots andra planer från början  så försöker jag se till att känna mig hemma där jag är och må bra där jag är när jag är där. Inte längta efter något annat, inte sörja över det som inte blev utan njuta och glädjas åt det som är nu.

Då är det bra om man kan njuta av det lilla, fundera på vad som gör denna föränding till något bra. Jag har i dag fått träffa en person som jag tycker oändligt mycket om och som betyder väldigt mycket för mig och som jag träffar alldeles för sällan bara det är gott nog. Men det har funnits andra små godheter att glädja sig åt, obegränsad tillgång till dator och internet här hemma, god sushi på centralen och en hel del tid för mig själv.

Att ta vara på de små goda stunderna skriver Anette i dag så otroligt fint om läs om det här.Vad mitt andra namn är funderar jag på en stund.

Fyr Öland

Att lyfta blicken och tänka ett steg till tänker jag mig är en röd tråd i allt detta!

Delad vårdnad

Jag och yngste sonen har delad vårdnad om min bärbara när vi är på landet.  Föga förvånande så innebär det att jag sällan har tillgång t datorn. Det gör inte så mycket förutom när jag vill blogga,  mobilen är inte så förtjust i att lägga upp bilder.
Jag hoppas dock snart få låna min dator en stund. Tills dess sitter jag i skuggan under äppelträdet och stickar ( förutom när jag står för de hushållsnära tjänsterna som ska göras när KM snickrar)

Inte Vera

Jag har börjat på en ny stickning till :). Jag har sällan spärrar för det utan kör på efter lust, vet ju att lusten att göra färdigt kommer i små skov då och då. Stickningen jag har börjat på heter Vera enligt Huskroken som gjort mönstret, men det namnet påminner mig dels om jobbet (vårt verksamhetsstöd heter Vera) dels om en husläkare vi hade förr i världen när barnen var små och tja hon var inte så bra. Så jag behöver byta namn på min fina tröja.

Ängsblommor och Vaktparad 066

Så här såg den ut för två dagar sedan,den har växt lite sedan dess :). Garnet är fantastiskt, gillar du inte att sticka i bomull annars rekommenderar jag Huskrokens bomull, den är lättare att sticka med än alla bomullsgarner jag testat tidigare (iof inte allt för många), ekologiskt är det också. Trevligt mönster är det också.

Nu ska jag ut och spela lite badminton med sonen, sånt som man ska göra på sommaren eller hur?

Barndomsminnen och rötter

Tack ni som kommenterat mitt förra inlägg – ni är guld värda allihopa <3. Att outa sin smärta IRL gick väl inget vidare men mer om det en mulen och regnig dag.

Jag älskade att plocka blommor som barn, omsorgsfullt plocka blomma efter blomma och ”kombinera” ihop till en fin bukett. Ett tag drömde jag och bästisen om att bli rika på våra buketter av sommarblommor, men det var faktiskt ingen som ville köpa dem. Kan bero på att dessa buketter var snabbproducerade eller att alla var snåla :). Det fanns också en otroligt stor mängd blommor då, fler än man med lätthet hittar nu och en massa blåklint.

Ängsblommor och Vaktparad 031 Ängsblommor och Vaktparad 027

I går passerade vi denna underbara äng (för er som undrar ligger den alldeles i närheten av Omberg) och en massa barndomsminnen av blomplockande bubblade upp. Känslan av ”godisbutik” kom tillbaka. Fast vallmo fanns inte i Dalsland där jag plockade blommor då för längesedan.

I dag var det vaktparad i Eksjö och detta påminde om mina rötter, eg min morfar, som inte alls kom från Eksjö, väl från Småland, men som senare hamnade på västsidan av Sverige och under en lång, lång tid var officer på I17 i Uddevalla. Många är de gånger när jag varit med morfar och mormor på olika ”militära” arrangemang ofta med morfar som en central punkt. Som i dag, helt plötsligt förstår jag varför jag har en liten (väl dold) passion för marschmusik, likaså vaktprarader. Denna var extra fin eftersom släkt på min mans sida var med som veteran.

Ängsblommor och Vaktparad 040 Ängsblommor och Vaktparad 053

Less

Jag är less! Less på att ha ont, sova dåligt, ständigt ha migrän, må illa mm. Less på att mellan varven hitta tillbaka till mitt goda humör och kämpa vidare och envist som jag brukar tänka att i morgon då blir allt bättre. Less på att tjafsa med FK, AG, läkare, skolor mm. Less är jag också på att det jag skriver här på bloggen i vissa fall används på fel sätt.

Så i dag tillåter jag mig att vara så less som jag är och inte sätta upp en glad och prydlig fasad.

Dimma