Höstfärger

Jag stickar i höstfärger just nu:

En ”Traveling women sjal”  (gratis mönster från Ravelry) stickad i Jitterbug.

När jag inte gör det drömmer jag om alla vantar, mössor och sockar jag vill göra efter att ha bläddrat i den här boken:

Mycket av mina Visjögarner skulle kunna användas här och ingen i min närhet skulle behöva frysa i höst i alla fall inte i tanken. Även om jag drömt om att boken skulle innehålla lite mer så är den mycket inspirerande.

När jag inte gör det tittar jag ut på all färgprakt som finns ute och än finns favoritfärgen där:

Rosa! Jag älskar höstglöd.

Detta gör jag i dag medan foten får vila och jag med efter gårdagens läkarbesök. I helgen hoppas jag kunna ta en liten promenad eller sväng med cykeln bland höstfärgerna och så ska jag sticka på Riddersvik förstås.

En utmärkelse till lilla mig

Jag har fått en utmärkelse av Garntrollet – du vet hur man piggar om en ynklig Saltflinga du!

Jag ska försöka berätta 10 förhoppningsvis intressanta saker om mig själv:

1. Jag skulle gärna vilja träffa Garntrollet på riktigt  tror är helt säker på att det skulle vara jättetrevligt.

2. Jag är enda barn, ser mig dock inte som bortskämd (och tror inte på att alla enda barn är det heller) men jag har lite svårt om någon (läs KM) tar av mitt godis.

3. Jag är väldigt rädd för knivar, för femton år sedan var den enda sorts kniv jag kunde använda brödkniv. Jag hackade lök och skar kött mm med den. Numera har jag lärt mig men blä.

4. Jag har jobbat som undersköterska på en intensivvårdsavdelning och längtar ibland tillbaka dit. Längtar tillbaka till adrenalinpåslaget när läget blev akut (nä jag vill förstås inte att någon ska vara svårt sjuk) och till känslan av att göra skillnad på riktigt. Däremot finns det mycket annat jag inte saknar.

5. Jag avskyr att rita och måla men älskade det som barn. Mamma utbildade sig till bildterapeut och det har nog satt sina spår.

6. Jag skulle så väldigt gärna vilja göra en svensk klassiker eller en svensk tjejklassiker. Jag var på gång för några år sedan…

7. Jag avskyr att titta på film (undantaget romantiska komedier) och jag tycker absolut inte om att gå på bio. Detta är obegripligt för många har jag märkt men så är det.

8. Jag tror benhårt på att jag med min starka vilja kan ta mig dit jag vill även om den tron börjar att naggas i kanten nu.

9. När jag väntade lille V så var min oro stor för att jag inte skulle få ett friskt barn men jag var inte orolig för hjärtfel, diabetes, utvecklingsstörning utan för att barnet i magen skulle ha ett neuropsykiatriskt handikapp. Och så blev det också…

10. Jag älskar känslan av att ha det nystädat. Känslan av att gå barfota över ett nytorkat golv eller lägga sig i en precis renbäddad säng är obeskrivlig. Jag tycker faktiskt om att stryka också – samma känsla där.

Jag skickar utmärkelsen vidare till Marie som jag precis lärt känna och gärna vill lära känna mer och till Linda för att du är du.

Egentligen skulle jag vilja skicka en utmärkelse till alla er som kommenterar hos mig eller rättare sagt jag skulle vilja bjuda er på äppelpaj och thé hemma hos mig för att era kommentarer betyder så väldigt mycket för mig och för att få träffa er allihopa.

I fall ni undrar så kan jag berätta att jag fick migrän även av cytostikan i sprutform. Så det är lite kämpigt just nu och jag är sjukskriven på heltid…

Nu just precis nu

Nu just precis nu så har jag gett mig själv min första spruta med cytostatika. Just nu kokar det i kroppen av känslor så jag kan egentligen inte säga hur det känns men nu kan ingen säga att jag inte provat i alla fall vad som än blir resultatet av cytostatikan i denna form. Ni får gärna hålla tummen för att det blir bra – att lederna får vad de behöver och att migränen håller sig borta. Själv ska jag surfa bland stickmönster och garner och sedan sova.

Sprutor, TNF-hämmare och politik

I dag är det meningen att jag ska börja med att ge mig själv sprutor. Istället för att ta cytostatika i tablettform, som ger en massa biverkningar så vill läkarna att jag ska testa sprutor för att jag kanske kanske ska slippa få migrän varje vecka.

Jag vill inte det!

Jag är skitless på alltihopa och speciellt på att sjukvården oavsett hur man som patient reagerar ska man följa den gång som fastställts någonstans. Man ska som reumatiker först pröva läkemedel som tex Naproxen funkar inte det så kan det som i mitt fall vara läge med cytostatika och denna cytostatika ska testas i minst sex månader. Jo jag är medveten om att effekten av cytostatikabehandling inte kommer förrän efter cirka tre månader men biverkningarna de kommer snabbt och är i vanliga fall värst  i början  (med illamående mm) men inte för mig som fått mer och mer migrän för varje vecka som gått. Jag var länge länge inställd på att ta de biverkningar som följde med, illamåendet som i början av en graviditet trist men hanterbart, kliande utslag tja trist men inte mer och i början också migränen. Först förstod inte jag och inte heller min företagsläkare (som inte bestämmer den medicineringen) sambandet men sedan att tag gör jag det och fram till förra veckan var jag inställd på att hitta ett sätt att hantera detta med.

Men man kan inte hantera ett liv där man får migrän en gång i veckan -det går bara inte!

Det kan man inte, lägger man sedan till biverkningarna av cortison och symtom som grundsjukdomen ger så blir det – ja det kan ni säkert räkna ut själva.

Nu är det ju inte så att det inte finns några andra läkemedel för reumatiker det gör det men de är dyra riktigt dyra 140 000/år för en patient. Men forskning visar att de är lönsamma om en patient bara jobbar fyra timmar mer än vad de gjorde innan behandlingen så är det lönsamt för samhället och för individen – ja där är ju svaret enkelt.

UNT har haft en intressant artikelserie om prioritering av patienter som ska få dyra läkamedel och här kan man lyssna på ett inslag om forskning kring TNF-hämmare som 140000-kronors medicinen kallas. Googlar man TNF hämmare får man massvis med andra intressanta träffar om man känner för det.

Nu är det meningen att jag ska ta dessa sprutor tills december då har jag testat cytostatika i inte sex utan nio månader (samma längd som en graviditet) och då kan det kanske vara dags att utreda eventuell behandling med något annat. I månadsskiftet november/december är min sjukskrivning definitivt slut har FK bestämt (eller rättare sagt regeringen).

Jag vill inte!

Röd flätkofta

Jag är färdig!!

Jag är en urusel fotomodell, avskyr att befinna mig framför en kamera, den röda färgen är svår att fånga men bortsett från det är jag väldigt nöjd med min kofta. Faktum är att den är det första plagg (tröja, kofta eller linne) som jag kommer att använda av det jag gjort, det mesta i plaggväg har faktiskt aldrig nått fram till färdigt överhuvudtaget. Men med denna kofta tror jag att den prestationsnojan är på väg bort.

Lite kalla fakta om koftan:

Garn: Heavens hand

Mönster: från Yll & Tyll

Stickor: Knit pro storlek 5

Tidsåtgång: Påbörjad 6/8 2009 avslutad 20/9 2009

Det sistnämda är också något nytt och kanske banbrytande för mig, att fokusera mer på en stickning och göra den helt färdig inom en relativt kort tid.

Men nu är det dags att börja på något nytt frågan är bara vad och det ska jag fundera på lite nu.

Inspiration och mys

I dag hade Riddarmaskan sitt andra stickcafé även denna gång i strålande sol så vi kunde sitta ute och njuta. Nästan sommarvarmt var det men likt ett barn så hade jag envist satt på mig min nyfärdigstickade kofta (bilder kommer inom kort ) och min ”kulturtantsjacka” för att visa upp men efter en stund fick jag ge mig och plocka av mig det.

Det var många inspirerande stickningar på gång, mest koftor och sjalar och en fingervante.

Den enda bra bilden jag lyckades ta var på Lindas näverstickade sjal. En sådan ska jag också göra i precis likadant garn (som jag redan har köpt).

Om två veckor är det dags igen – undrar om vi kan sitta ute då med?

Motion à la Maria

I torsdags tog jag en cykeltur till Jakobsberg och Eva, inspirerad av Marias cykeltur till Ninas stickcafé. Det är ju klart roligare att cykla om man på vägen har något trevligt att göra som att klämma garn eller fika eller köpa en blomma. I alla fall om man som jag inte kan motionera på samma sätt som förr (springa en mil eller så). I tanken på vägen dit fanns inköp av lite stickor som jag tyckte mig behöva, det blev lite mer:

En förälskelse uppstod i lite rosa garner tänkt till muddar och sockar såsom det anstår en kulturtant ;=)

I dag ska jag försöka ta mig en cykeltur till en blomsteraffär och i morgon är det dags för Riddarmaskornas stickcafé igen och dit är det också alldeles lagom att cykla. Fint väder ska det bli också.

Jag – en kulturtant?

Jag har varit på jakt efter en ny höstjacka ett tag, en tunn som passar nu när det fortfarande är rätt varmt. Jag har varit i en massa affärer men det som finns nu är tjocka jackor lämpliga för höststormar i november, typ. Till slut hittade jag en jacka på Gudrun Sjödén som jag efter mycket funderande köpte:

Hemkommen så visade jag glatt mitt fynd för KM som uppenbarligen hade svårt att hålla ordning på anletsdragen och sedan sa

– Den blir bra, men ingen under 40 år skulle köpa en sådan jacka.

Vilket väl fritt tolkat betyder att jag köpt en kulturtantsjacka. Jag gick vidare till dottern för att få lite mer positiv respons, förmodligen för att jag var lite osäker själv på vad jag tyckte (fast det var mer om jag gillade fodret då). Och hon har också lite svårt med mimiken men sa snällt att den var snygg följt av:

-Men jag skulle inte vilja ha den.

Så nu funderar jag på om jag har blivit en kulturtant, jag går inte på teater så ofta, inte på utställningar eller museum heller. Men jag skulle gärna vilja när livet tillåter och det kanske är det som räknas? Fast nu handlade det väl mest om klädsel och då kanske Gudrun Sjödén är ett kulturtantsställe.

Tidigare i somras så köpte jag lite höst/vinterskor och jag vet inte om de kvalar in som kulturtantskor eller sticknördsdito:

Sticknördigt för att jag köpte dem med den uttalade tanken att de skulle vara fina med stickade strumpor i :=). Kulturtant vet jag som sagt inte men fina är de och jag längtar lite efter att få börja använda dem.

Men jag kan nog leva med att jag är en kulturtant, KM har dessutom svårt att inse att de jeans som var moderna på 80-talet, Levis 501, inte är speciellt rätt numera och då kanske han är på väg att bli gubbe ;=)

Tre stickningar och en massa ont

Det forsätter att göra ont, ont och mera ont och jag försöker envist hitta sätt att hantera det på, ibland blir det lite bättre ibland blir det sämre. I morgon är det måndag och då måste jag ta kontakt med läkare igen eftersom en del av smärtan (migränen) kommer av biverkningar av cytostatikan som ska och gör lederna bättre. Just det att den medicin som hjälper mot lederna ger biverkningar i form av migrän är kämpigt för då blir ovissheten större om hur det ska  gå framöver. Jag vill veta, kunna planera, kunna drömma osv.

En sak som faktiskt hjälper när migränen härjar, inte när den är som värst men annars, är att sticka. Jo så är det, fast det gäller att hitta en stickning som kräver precis lagom med koncentration och det är inte alltid så lätt. Men i fredags när den värsta migränen lagt sig för då så började jag med denna:

Inspirerad av Marie köpte jag mönstret till  sjalen Jeanne och började sticka i mitt alldeles nyinköpta Fleece artistgarn. Det blir så bra tillsammans garnet och mönstret tycker jag, det lite fyrkantiga i mönstret passar med det gråa och det funkade som ”migrändämpande” också. Ser fram emot att få den färdig då jag har en hel del i i garderoben som passar till.

Fast att ha bara en stickning i gång är inget för mig så i veckan har jag inspirerad av Eva börjat med ett par fingervantar också:

Mönster är basmodell fingervantar i Johanna Wallins härliga Sticka småvarmt. Garnet är Shoppel Wolle Zauerball. Också en lyckad kombo tycker jag. Tänker mig att göra en basker till och försöka hitta lämpligt garn till en passande halsduk också. Sticka fingervantar är riktigt kul, pillrigt och inget för stela reumatikerhänder men det struntar jag i ;=).

Till sist och till slut så har jag avslutat och blockat en av mina koftor. Hurra!

Min röda kofta stickad på tvären i Heavens hand med mönster från Yll & Tyll är färdigstickad och ligger blockad på dotterns säng!! Bra precis en månad efter start vilket måste vara rekord för min del. Nu återstår att fästa alla trådar vilket jag inte har några problem med att göra och så att sy ihop axelsömmarna. Nu väntar jag bara på att den ska torka och då helst innan dottern kommer hem och vill ha sin säng.

Så ska jag hitta något som är bra med allt det onda är det väl att det ger mycket tid för stickning. När inget annat funkar så går det alltid att sitta i mitt soffhörn och sticka. Ibland blir det till och med för mycket tid där, jag vill gärna välja själv vad jag gör och när men försöker acceptera att det inte är så just nu.

Strumpor till far

Först tack och kram till er alla som kommenterat till mitt förra inlägg – jag blev alldeles varm och glad!

I somras, på semestern, så utbröt en ”diskussion” bland familjens manliga medlemmar, det är i och för sig inte speciellt ovanligt den här gången var det ovanliga ämnet. Det smågrälades om vem av dem som var näst i tur att få ett par strumpor stickade till sig av mig. Lille V hade redan fått ett par stickade men det hindrade inte att han ville ha fler, men även pappan och storebror ville ha. Så sådana trevliga gräl kan jag gärna ha fler av hemma så mycket trevligare än bråk om vems tur det är att diska, tömma diskmaskinen eller likande. Numera är alla tre glada ägare till varsitt par mamma/frustickade strumpor. Sist ut att få strumpor var KM (förstås) men å andra sidan är hans i finaste garnet:

Snygga ben eller hur? ;=) Nåja garnet är i alla fall Gepards strong art, inköpt när vi besökte Garnkorgen i somras och mönstret är ett hopkok av flera basic sockmönster. KM är nöjd och jag med.

Min dotters pojkvän fick av mig i födelsedagspresent välja  något stickat och gissa vad han vill ha? Jo ett par strumpor och då i precis likadant garn och mönster… Det braiga med det var att jag var tvungen att beställa mer av sockgarnet från Garnkorgen och då slank det med två härvor:

Bara namnet, Salt Spray mmmm, ska bli en sjal. Känner jag mig rätt så kommer jag att börja i morgon får då är jag ledig och ska vila och det gör man ju bäst med en stickning eller hur?