Det finns hopp – tror jag.

Under de senaste två åren har vi, familjen, levt mer eller mindre i ett konstant undantagstillstånd. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det, men vi har sällan kunnat planera för att göra något och har vi ändå planerat har det ofta skitit sig, att göra något spontant har aldrig inte varit möjligt.  Har vi ändå tagit oss ut har vi allt för ofta fått ”fly” hem för att situationen blivit oss alldeles för övermäktig. Vi har oftast blivit kvar här hemma och sakta men säkert har umgängeskretsen krympt mer och mer.

I alla fall jag har drömt om att kunna göra sådant som ”alla andra familjer” gör, i vart fall sånt som jag tror att ”alla andra gör”. Som att åka och bowla, åka skridskor, skidor, gå till badhuset, gå ut och äta, spela minigolf  – helt enkelt åka i väg och göra saker tillsammans utanför hemmet.

Nu känns det som om vi är på väg, på god väg till och med. I dag har vi för andra helgen på raken varit i väg och åkt skridskor och/eller promenerat på Edsviken.

img_3573

Iveckan tillbringade lilleV och jag en hel eftermiddag tillsammans inne i stan, vi åt först lunch, tittade sedan i ett par affärer (varav en garnaffär), var på biblioteket, fikade och avslutade med att bowla. Att göra så mycket på en dag hade varit helt omöjligt för bara ett halvår sedan.

Sakta flyttar vi oss framåt och om ett par veckor åker vi till fjällen (alla utom tonåringen), något vi velat i flera år men inte vågat. Snart kanske vi tar oss i väg på någon resa längre bort, fast det är inte det viktiga utan det är de små utflykterna i vardagen. Viktigt är också det sociala umgänget med andra familjer och där har vi långt kvar och de kommer att krävas mycket ork till att ta upp eller hitta nytt umgänge.

Två reor på en dag

Detta inlägg är rimmar väldigt illa med de tankar jag har om att tänka över mina inköp och vara mer ”asketisk” i mitt handlande. I tisdags hängav jag mig åt en massa shoppande och jag sitter här och är så nöjd med mina inköp!

I tisdags började som bekant stora bokrean och samtidigt hade Nysta öppet näst sista dagen i sin nuvarande form. Som gjort för att fynda med andra ord, dessutom hittade jag en för mig ny ekomataffär vilket innebar mer handlande. På bokrean brukar jag mest köpa kokböcker och så böcker till barnen så även i år:

img_3561

Hannus mat av Hannu Sarenström en kanon bok där det finns mycket som jag vill prova, mellan hjorton och oliver av Tessa Kiros, jag har inte hunnit mer än bläddra lite men den verkar lovande också. Förutom dessa så följde två historieböcker för barn med hem. I går läste jag dock om att Akademibokhandeln ska ändra profil och bara satsa på de böcker som säljer mest, dvs minska utbudet och minska på personalen så detta var nog mitt sista besök på länge där.

Innan bokrean så var jag på Nysta (det gäller att prioritera i fall orken tar slut). Lite sorgligt att butiken försvinner i sin nuvarande form men det låter spännade med nya upplägget också. Där lockades jag inte av garnerna som var med på rean men tre härvor Colinette Jitterbug var så fina att de inte fick vara kvar i affären:

img_3562

Jag ”behöver” sticka fler fina sockar till mig, varför återkommer jag till.

Herman ekohandel var också en härlig upplevelse. Främst för att det är en affär med bara ekologiska produkter av alla de slag där man slipper springa runt och leta efter den ekologiska maten. Men också för att det kändes hemtrevligt lite som jag tänker mig att en lanthandel var när den var som bäst (lite som i barnen i Bullerbyn). Här hittade jag dessutom lite ersättning för det godis jag inte längre äter, dels en god nötblandning dels ingefära i en mycket god torkad variant.

Efter detta var jag rätt mör och åkte hem och smaskade semlor med familjen. Mer shoppande har det blvit i veckan – jag återkommer med det.

Listor, eländes elände eller välsignelse

Jag har ett minst sagt kluvet förhållande till att skriva och använda listor. En gång i världen när jag träffade KM höll jag i princip allt i huvudet; alla nära och käras födelsedagar, ingredienser som behövdes till dagens middag, vad som fanns i kylskåpet, telefonnummer och en massa annat praktiskt nyttigt. Att skriva listor fanns inte och jag var minst sagt fördomsfull mot de som ”behövde” listor. KM var tvärtom, vardagliga praktiska grejor föll bort ur minnet lika fort som de sades däremot kom han och kommer fortfarande ihåg en massa faktakunskaper. Gissa  om vi hade många bråk om detta.

 Numera kommer jag inte ihåg en bråkdel av det jag gjorde då och med två personer i familjen som har ADD och därmed svårt med arbetsminnet så är listor en nödvändighet. Vi har listor för hushållssysslor, inköp, läxläsning, presentinköp mm, mm och vi  jag skriver matsedel. Det är oftast  alltid jag som gör alla listor och varje gång det är dags för listskrivning så kommer min ilska som ett brev på posten. Som tex matsedeln, jag är genuint intresserad av mat, jag älskar kokböcker och vill verkligen att vi ska äta en nyttig och varierad kost men när det väl är dags så blir jag som sagt arg. Trots att jag försöker göra det mysigt med en kopp thé och något gott att tugga på.

Samtidigt så gör listorna så stor skillnad. Det blir så mycket mer gjort hemma, av fler personer, vi äter godare och nyttigare barn. Det blir ju tydligt för alla vad som ska göras. Så egentligen får jag mindre praktiskt jobb. I söndags tackade till och med lille V för att jag börjat med hushållsarbeteslistorna igen (de får belöningar för att de hjälper till, desto fler kryss desto ”större” belöning vilkat alla utom tonåringen triggar på). Men det är nog själva görandet av listorna och vad det står för som gör mig arg. KM gjorde en lista till mig för att följa min rehabträning och efter första motviljan så gillar jag den mycket.

Så här ser det ut på vårt kylskåp:

img_3553 img_3554

En sak har jag insett och det är att om jag gör listor som omfattar en lång tid så behöver jag inte göra dem så ofta :=) därav mängden papper på kylskåpet.

Veckans stickningar

I veckan har det varit två stickningar som fått uppmärksamhet; Verasjalen i Malabrigo lace och ett par suveräna muddar:

img_3559 img_3556 img_3558

Ber om ursäkt för bilderna men kameran envisas med att sudda till det, måste skaffa en ny. Till vänster dock Verasjalen, i helt moderätt färg har jag förstått när jag läst något moderepotage. Svårt att se att den växer något tycker jag men det måste den ju göra med tanke på den tid den får. Till höger muddarna med stort M i ett garn med stort G. Mönstret är från Yll & Tyll, garnet är ett Rowangarn som jag tappat bort namnet på, underbart mjukt men samtidigt distinkt vilket passar flätmönstret väl. Fler sådana muddar kommer det garanterat att bli.

Familjelördag

I dag är det första dagen på sportlovet för oss stockholmare och efter en eländes vecka för min del med mycket ont i både leder och huvud samt samtal från Förnedringskassan så behövdes det höga doser av familjemys för att komma på bättre humör. Jag och killarna började dagen med att titta på VM i skidskytte (medan KM åkte skridskor) men av det TV-tittandet blev åtminstone inte vi speciellt uppmuntrade. Så efter lunch begav vi oss ut i solen mot Ulriksdal och det blev lite oplanerat en promenad på isen (dock utan skridskor på fötterna)

img_3524 img_3531

Alla i familjen utom jag hade nog gärna haft skridskor på fötterna men vi hade de härligt i solen ändå. Efter det begav vi oss till Växhuset med gott fika och fikade förstås och tittade på och köpte våriga blommor

img_3540 img_3549

Nä jag köpte inte alla de tulpanerna på bilden men den biten till höger av cheesecaken åt jag upp en stund senare. Med hem följde dock andra tulpaner.

Efter denna utflykt har jag inte mindre ont i lederna direkt men det är bättre att ha ont när man haft trevligt i alla fall. Nu ska jag sticka resten av kvällen och i morgon tar jag gärna en ny promenad i ett förhoppningsvis vintervackert Stockholm.

Utmärkelse

Jag har fått en utmärkelse av Efwa! Jag tackar och bugar!

lemonade-award-thumb

The Lemonade Award is given by a previos winner to 5 bloggers who have shown great attitudes and/or gratitude this week. It’s a great way to show these people that you appriciate them.
All you have to do is:

1. Put the logo on your blog or post.

2. Nominate at least 5 blogs and be sure to link your nominees within your post.
3. Let them know that they have received this award by commenting on their blog.

4. Share the Love and link to this post and the person from whom you received your award.

Jag har senaste tiden lite fegt/slött hoppat över biten med att lämna utmärkelser vidare men denna gång gör jag det, utan att kolla först om den som får av mig har fått på något annat håll:

* Pia/Snigelmamman, dina broderier inspirerar mer än något annat just nu!

* Lena, det är alltid spännande att kika in på din blogg, blir det rätt storlek på det stickade, finns det goda vintips att drägla över. Och så dina kommentarer hos mig, de värmer alltid.

* Linda, för tankarna om färger oavsett om det gäller stickat eller blommor eller något annat. Jag som förut kunde gå ut med omatchad halsduk och vantar gör inte det längre och känner mig mycket finare på vägen till jobbet :=).

* Metta, en för mig rätt ny men så trevlig bloggvän. Glad att vi hittat till varandras bloggar!

* Sedan ger jag den femte till två som inte har bloggar, så har jag varit lite olydig även denna gång. Kicki  i Falkenberg för mysiga fikstunder och inspirerande sjalvisningar när vis ses och så till Karin som jag brukar träffa på stickcafé hos Maria, alltid trevligt sticksällskap.

Nu ska jag sticka på lite så att det snart blir något stickigt att visa upp på bloggen!

Småfrustrerad

I tanken var detta tänkt att bli ett inlägg om dagens blockning, men fingrarna skriver annat… Kanske för att jag tycker att blocka är en  frustrerande syssla vilket påminner om annat i livet just nu. Men vi tar blockningen i alla fall. Annas sjalvärmare har legat färdigstickad ett bra tag nu men att blocka den har inte blivit av men i dag tog jag mig samman:

img_3520 img_3518

Enkelt att blocka den så varför jag låtit den bli liggande är obegripligt, ser fram emot att ha den över axlarna istället.

I fredags stickade jag klart en kofta och när jag ändå släppat fram madrass för att blocka så fick koftan sig en omgång också:

img_3521

Mönster från Ninas första bok och garnet är här precis som i sjalen Heavens Hand. När jag blockar koftan smyger sig en mycket frustrerande känsla av att den inte kommer att bli bra, troligtvis mitt gamla dåliga sticksjälvförtroende som spökar.

Undrar varför det ska vara så segt att ta itu med blockandet? Obekvämt är det i och för sig, att krypa runt på golvet är inte det bästa för onda leder men ändå. Pillergöra är det också, i princip kan man väl hålla på och justera nålandet hur länge som helst. Men känslan av att få något färdigt övervväger ju egentligen så…

Om ni har några tjuvknep för att lättare komma över motståndet att blocka så mottages det tacksamt!