Hemkunskap a la Saltflingan

Jag fick oväntat sällskap med mig i dag när det var dags att handla för veckan. Lille V (V är väl egentligen inte så liten längre med sina nyss fyllda 11 år men som minsting i familjen så) erbjöd sig spontant att följa med och ”pipa” (scanna) maten. Det blev en ovanligt trevlig handling. Jag brukar normalt sätt sura ihop efter 10 minuter, trött och irriterad på att det jag ska ha inte finns, jag vill ha ekologisk mat gärna närproducerad och inte vill jag ha en massa tillsatser heller och det är lite si och så med det i affären där jag bor om det inte gäller mjölk, ägg och müsli.

Jag har precis läst klart Hemlige kocken och läser nu Äkta vara så barnen har ”matats” med mina tankar om tillsatser och annat ett tag nu och det blev det som jag och lille V ägnade oss åt att titta på när vi handlade också. Vi vände och läste det finstilta på bla ketchupen, riskvikken, olika godisar, korv, skinka och en massa annat. Ibland blev vi lättade som när vi hittade ketchup som inte innehöll sjutton sorters E-ämen men ibland besvikna som när riskvikken innehöll tillsatser vi inte vill ha. Det sista vi tittade på var Toffifee och den innehöll säkert 20 ingredienser blan annat rötad granved (vannillin), vi la tillbaka den.

På vägen hem slog det mig att lille V lärt sig mer om mat och vad som finns i olika matvaror än på alla de hemkunskapslektioner han inte haft under hösten (eftersom han har anpassad studiegång). Det kändes riktigt bra faktiskt. Lille V sörjer i och för sig att Pringels chipsen är bland det sämsta man kan äta om man är sugen på chips men han vet numera mer om vad han stoppar i sig om och när han väljer att göra det.

Om ni inte har läst Hemlige kocken så gör det och kolla sedan på innehållsförteckningarna när ni handlar, gärna tillsammans med barnen. Det är ruggigt när man förstår vad som gömmer sig bakom alla E-nummer men det är lärorikt och sedan kan man ju välja vad man faktiskt vill äta när man vet vad som finns i ”maten”.

Annonser

Matchande vantar

Jag drömmer om att ha matchande vantar, halsduk/sjal och mössa, gärna så som här, men jag har så svårt att få till det. Jag får nog köpa allt garn samtidigt och inte stå i affären och tro att det jag har hemma passar ihop eller sänka ambitionsnivån (men det vill jag inte). Ett annat bra sätt är att göra vantar som passar till det mesta:

img_3378 img_3380

Det är betydligt fler färgskiftningar i verkligheten än vad kameran lyckats fånga, så jag kan i princip ha mössa och halsduk i cerice, lila, olika nyanser av blått, grönt, rosa, gult och så förstås svart. Jag har faktisk en dragspelsbasker i ”mörk Karamell” (från Östergötlands ullspinneri) som jag inte passar så bra i men som passar bra till vantarna.

Garn och mönster är inköpt här, ett härligt ställe med garn förstås men också goda ostar och ekologisk, närproducerad mat. Jag tror att vantmönstret är gjort av Catarina som kanske också var den som jag köpte garnet av (?). Det melerade garnet är ett Norogarn men jag minns faktiskt inte vilken sort, det svara är ”vanligt” ullgarn. Mönstret sitter perfekt på mina händer förutom tummarna men det är helt mitt eget fel eftersom jag inte läste mönstret ordentligt. Fler vantar i detta mönster blir det, kanske med garn från mina restgarnsgodispåsar…

Trevlig helg!!

Annorlunda julklappsshoppande

Jag försöker nu envist att inte tänka på jobbiga saker (som att rektorn inte svarar på mitt mejl om lille V) och då måste jag ju distrahera mig genom att tänka på viktiga saker som till exempel julklappar till mig själv.

Jag föreslog till KM att vi skulle ge varandra pengar i god tid innan jul och så skulle vå få köpa våra egna julklappar dvs jag får x antal pengar av KM och köper julklappar till mig själv slår in och får på julafton och vice versa. En vansinnig idé kan tyckas speciellt som vi har gemensam ekonomi. Men dels blir julen lite mer egoistisk för min del som mest tycker att jag ägnar mig åt att fundera på hur andra ska ha det bra, ni vet vad ska barnen få i julklapp, hur vi ska fira så att alla får det de vill ha i matväg, TV-tittande osv osv, ska vi fira här eller där så att pappa kan vara med. Dels så får jag det jag vill ha i julklapp, jag brukar ofta vara lite besviken på julafton inte för att KM inte köper det som står på min önskelista utan för att jag är lite barnslig och bara ”måste” få vissa saker utan att ha förmåga alla gånger att tala om det.

Och KM tycker inte att min idé är vansinnig alls så på måndag byter vi pengar med varandra. Och jag funderar nu så mycket jag bara hinner på vad jag ska köpa till mig. Att det blir något stickrelaterat är helt givet, men vad? Harmonystickor kanske?

Harmonu julklapp (bild lånad från Garnhärvan)

Eller Annas härliga axelvärmare? eller lite mullbärssilkegarn till en sjal? Eller något från Yll & Tyll som den här?

Sedan måste bara ”tomten” komma med en bok, gärna en kokbok eller stickbok eller en deckare kanske? Något fint att ha på sig kanske fast det är ju dumt när rean börjar efter jul. En ny MP3 då?

Så där håller jag på och funderar och motar envist bort tankar på annat så gott det går.

Vad skulle ni köpa till er själva i julklapp? Och vad tycker ni att jag ska köpa till mig?

Nu är jag arg!!

Nu har jag slutat muttra om lille V:s anpassade studiegång – nu är jag arg istället ordentligt arg. Så vill någon läsa om stickning kan ni hoppa över resten.

Jag fick ett mejl förra veckan från lille V:s lärare som undrade om det var OK att vi flyttade fram nästa avstämningsmöte till den 18/12 (istället för den 2/12). I går svarade jag läraren och skolans rektor att jag inte alls tyckte att det var OK och jag förklarade också varför. Jag förklarade att jag var trött på att allt bara handlar om att åtgärda lille V och hans beteende, att jag tyckte att det var dags att fundera på vad skolan kunde göra på grupp- och organisationsnivå för att förändra omgivningen till det bättre för lille V så att han kan få gå i skolan hela skoldagen precis som alla andra.

I dag fick jag svar från rektorn där han betonade att läraren gör ett mycket bra jobb i en svår situation, något som jag aldrig ifrågasatt. Att skolan och hemmet har ett gemensamt ansvar för barnens skolgång vilket jag heller aldrig har ifrågasatt och som slutkläm så tyckte han att vi skulle stötta lille V och läraren under tiden fram till vårt planerade möte. Jag kände mig så kränkt av hans mejl och blev både arg och ledsen. Ungefär samtidigt berättade lille V dessutom att en del klasskompisar retar honom honom för att han går hem tidigt.

Mitt humör åker nu berg- och dalbana i expressfart. Ena stunden vill jag hålla lille V hemma helt, nästa vill jag skriva riktigt elaka svar istället för det bestämda men sakliga jag skickat, nästa tänker jag att jag ger upp och finner mig i läget och en stund senare blir jag rädd för att min kamp ska drabba lille V och sedan blir jag arg igen…

Nu ska jag titta på Simon och Thomas och sticka och försöka varva ned.

Det som syns finns!

Stor kram till var och en av er som kommenterade mitt förra inlägg om huvudvärken – precis vad jag behövde en massa stöd och uppmuntran. Huvudvärken finns kvar men inte alls lika intensiv (peppar, peppar).

I mitt jobb som arkivarie pratar vi inom ”kåren” mycket om att tillgänliggöra handlingarna för allmänheten och jag tror att det är ungefär samma sak som jag vill göra med min garnsamling (dock inte för någon annan än mig själv). De senaste veckorna har jag försökt få ordning på min garnsamling (vilket jag skrivit om förut) just med tanke på att göra i alla fall delar av den synlig – tillgänglig. Förra helgen flyttade mina favoritgarner hit:

img_33601 Bakom glas så att de syns och det har redan haft positiva effekter, idéerna blir mångdubbelt fler. Det är väl helt enkelt så att det man inte ser finns inte, vilket gör att i alla fall jag köper nya garner hela tiden. Inte så att jag tänker mig något garnköpsförbud men det är faktiskt kul att göra något av det jag redan har.

Senaste projektet när det gäller att tillgängliggöra garnsamlingen var att få någon ordning på alla restgarner. Tidigare låg de i en stor pappkasse huller om buller, mer som ett förstadie till soptunnan än som en del av garnsamlingen. I fredags så åkte allt upp på bordet:

img_33641 Det var lite fascinerande att se vad som fanns där, förvånasvärt mycket snuttar av Norogarner (har jag stickat så mycket med det?) en hel del Karisma och Drops Alpacka (rester tror jag av två misslyckade projekt)och rätt mycket sockgarnsrester. Efter lite funderande och en väldig lång tid med nystmaskinen så har jag nu sju stycken ”godispåsar” istället för stora pappers(sop)kassen:

img_3375 img_3376 Två av mina ”godispåsar”, en med ekologiskt bomullsgarn och en med sockgarner. Visst ser det lockande ut?

Hur gör ni med era garnsamlingar, gömmer eller visar? Hur gör ni med era restgarner, slänger eller sparar minsta garnsnutt?

Huvudvärk kan komma plötsligt…

…så plötsligt att man dvs jag tvingas uppsöka närmaste akutmottganing på stört. Huvudvärk kan också vara så mördande smärtsam att man dvs jag undrar om inte en slägga i huvudet vore att föredra. Så det är vad jag har gjort det senaste dygnet, eller gjort och gjort, jag har inte gjort så mycket men andra runt omkring mig har. Andra runt omkring mig har uteslutit hemskheter som hjärnblödning och tumörer genom att plåga mig med att göra lumbalpunktion (fy sjutton så hemskt nästan i klass med att dra ut visdomstanden fast inte lika långdraget), ta en massa blodprover och röntga. Så nu vet jag vad jag inte har i alla fall men ännu inte vad jag har, kanske migrän kanske inte. Huvudvärken envisas med att vara kvar om än inte lika stark kanske delvis beroende på de starka tabletter farbror doktorn har gett mig.

Man dvs jag hinner tänka en del medan ord som hjärnblödning och tumör far runt huvudet, speciellt om man dvs jag blir inlagd på en Stroke-avdelning och speciellt om man som jag har en mamma som dog vid unga år av en hjärnblödning. Usch!! Nu är det vila som gäller för min del några dagar och förhoppningsvis försvinner huvudvärken lika plötsligt som den kom…

Tack Ida för Mix & Matchapaketet – jag återkommer om det.

Bedrift och stickcafé

I dag har jag städat mina barns rum, i alla fall två av dem, och det tycker jag är en bedrift speciellt som jag ”sparat” på detta länge. Jag vet inte hur det är med er, ni kanske ser till att era barn städar sina rum varje vecka eller så gör ni det själva ,men jag skjuter gärna upp upp att städa deras rum så länge som möjligt. Ibland försöker jag inbilla mig att de faktiskt kan städa sina rum men det kan de inte (inte ens 17 åringen). Men nu är alla gamla godispåsar, fruktskal och annat skräp kastat, all smutstvätt ligger i tvättkorgen, alla jävla legobitar, spelpjäser, pusselbitar pennar och annat myssel tillbaka på sina platser och dammråttorna bor numera i dammsugarpåsen. Och nu sitter jag här i min soffhörna, nyduschad och känner mig rätt duktig.

I går hade jag betydligt trevligare saker för mig – jag var på stickcafé hos Maria – lika trevligt som alltid (tack Maria!). Gott fika var det med det goda saffransthéet till. Mycket nya fina garner hade Maria fått in men jag köpte inget mest för att det var så trångt så jag går tillbaka någon vardag istället. Väldigt mycket nya idéer fick jag

och massor med inspiration:

img_3353 img_3354 img_3356

Tack alla ni som kommenterat mitt förra inlägg om anpassad studeigång. Jag känner mig stärkt av era kommentarer och att via bloggen ”hitta” någon i likande situation har jag önskat länge och nu verkar det ha hänt -trevligt Annika, vi hörs! Lite frågor fick jag; Skollagen är luddig för barn med den här diagnosen och jag vet att jag inte är ensam om att behöva kämpa för mer resurser. Tipset om att hitta någon student var bra Ulricha jag ska kolla. Att lille V inte äter i skolan beror på att det är för hög ljudvolym (jag förstår honom) och skolan är inte speciellt kreativ där. Som sagt tack för kommentarerna – jag kämpar vidare!