Årets första FO

Senaste veckan har oplanerat bjudit på väldigt mycket sticktid i form av heltidssjukskrivning eftersom hela jag helt plötsligt var full med röda prickar och röda och svullna kinder. Någon form av allergisk reaktion förstås, oklart vad som orsakat det. Tursamt nog har läkarna bestämt sig för att det inte var min nya fantastiska medicin mot reumatismen.

Mesta sticktiden har jag ägnat åt min Palisander men också till att göra färdigt två snoddar kragar/snoddar. Det kragarna har gemensamt är förutom att de är just kragar att det är mönster från Yll & Tyll (favoritaffären).

Den ena är ett gratismönster om man är medlem och har det oromantiska namnet ”Tvåfärgad tubkrage i resår”. Jag stickade min av garner som fanns i samlingen, Arucania i två varianter det melerade Aysén och det rosa Nature wool.

Inte världens roligaste stickning men resultatet är varmt och väldigt gosigt. Jag har garn kvar så kanske blir det någon matchande mössa och /eller vantar.

Den andra kragen heter ”krage med löv” och är stickad i Debbie Bliss Luxury tweed, ett vackert garn som faktiskt luktade en del olja innan tvätt vilket ger ett litet minus. Annars kan jag definitivt tänka mig att sticka mer i det.

Jag har länge haft ett kluvet förhållande till att använda kragar, har tyckt att det är snyggt på andra men sett klumpigt ut på mig men efter att ha  stickat dessa två är jag lite på väg att ända mig. Å andra sidan tog det tid innan jag kom igång med att använda sjalar och det gör jag ju ofta ofta numera. Hur som helst är kragar väldigt trevliga och rogivande stickningar så det lär bli fler.

Annonser

Mer färg!

Mer färg är temat för dagens stickcafé på Facebook och vad passar bättre en gråmulen januaridag då dessutom livet jävlas med mig.

Jag har allt sedan senaste numret av Knitty kom var helt besatt av Palisander. Först försökte jag intala mig att jag skulle göra klart ytterligare något av mina UFON men min förmåga att övertala mig själv var liten (speciellt som jag avslutat 4 stycken precis innan) speciellt som tre garnhärvor låg i mitt nystädade garnskåp och fullkomligt skrek att de ville vara med och bli en Palisander.

Garnet är Manos silk blend i en färgbladning som kameran inte gör rättvisa alls. Halsduken är dubbelsidig på ett väldigt fiffigt sätt tycker jag, bladmönster på ena sidan och flätmönster på andra. Här blir det lätt ”bara ett varv till”-syndromet.

För den som inte tycker att den är tillräckligt färgglad så tänkte jag under stickcaféet varva med att sticka på min Speleman

Detta är en riktig färginjektion!

Mot Facebook och stickcafét.

12in2011 och annat inspirerande

Så här i början av året så finns det massor av inspirerande och kloka initiativ på olika håll i stickvärlden, i alla fall för alla oss med en stor garnsamling och många UFO:n. Dessutom gav Marias initiativ, ett UFO i veckan i höstas mersmak. Jag har velat länge och gör väl lite grann fortfarande inför att anmäla mig till de olika ”grupperna”. Ibland dör helt min inspiration när jag gör det av någon dum anledning. Men  än så länge jag har i alla fall anmält mig till 12in2011 och är på väg att anmäla mig till 12under12under 2011.

I fredags fick i alla fall detta mig att gå igenom hela min vackra garnsamling och inventera och sortera. Det var faktiskt riktigt kul, framförallt när jag var färdig.

Just när det såg ut såhär hemma kändes det väl i ärlighetens namn inte så kul och jag funderade ett tag på vad jag gett mig in på. Men när det några timmar senare såg ut så här så kändes det mycket bra.

UFOna har fått en betydligt mer central placering, tidigare ihopknölade i plastpåsar längst ned, nu i mitten av hyllorna. De projekt som inte är påbörjade men där jag vet (tror jag) vad jag ska göra med dem, har jag samlat allt som hör till på samma ställe.

För den statistikintresserade kan jag meddela att jag då hade 15 UFOS, nu 13, fyra wips  och ett otal planerade projekt. Men faktiskt mindre garn som jag köpt utan att ha någon tanke bakom än vad jag trodde. Att det sedan förmodligen kommer att ta en större del av mitt liv att sticka upp allt struntar jag fullständigt i.

Sedan kom ju Knitty med nytt nummer nyligen och tänk då vet jag vad jag ska göra av tre nystan till – en Palisander och eftersom jag sedan i fredags avslutat tre UFOn så känns det helt OK att börja med den typ NU.

Ett annat nyårslöfte

Jag skrev faktiskt en lista med saker/aktiviteter som jag ville göra under 2011. Det har hittills visat sig vara bra (även om det bara gått 12 dagar på året). Flerfärgsstickning var en sak som stod med att sy X antal plagg var ett annat och nära besläktat med det var att bli sams med min overlockmaskin. Att bli sams med overlockmaskinen återstår och kommer nog att ta ett tag. Men mitt första sydda plagg för året är faktiskt klart:

En vanlig, enkel men användarvänlig kjol, den har varit med på jobbet i två dagar och förutom att den är lite väl stor så gillar jag den. Tyget är inköpt på Nea Nobelle, mönstret är från Ottobre nr 2 2007. Kjolar är kul att sy så det blir förhoppningsvis fler, jag har i alla fall tittat ut ett nytt mönster och passande tyg ur tygsamlingen.

Jag har fått en award från Sussilull – tack snälla det värmer.

Enligt den ska man berätta om tre saker man tycker om:

  • Att göra något tillsammans med alla min tre barn och KM, det kan vara ett enkelt fika vid köksbordet, spela ett spel eller något mer ”avancerat”. Jag känner mig oändligt rik när vi sitter tillsammans. Tyvärr händer detta inte så ofta med tre tonåringar och en trött mamma.
  • Springa. Det monotona, regelbundna rytm som infinner sig när fötterna sätts ned i asfalten är så lugnande och kickande på samma gång, tankarna stillar sig och ersätts av ett lugn och tillförsikt. Känslan efteråt är också ljuvlig, endorfinerna rusar runt och känslan av att ha gjort kroppen och själen gott finns där. Tyvärr så kan jag inte springa så ofta heller men jag tror fortfarande att jag kommer att kunna det igen.
  • Mitt yrke – arkivarie. Relativt sent i livet så utbildade jag mig till arkivarie vilket är bland det bästa jag gjort. Jag är barnsligt lycklig när jag får gräva ned mig i ett förteckningsarbete, skriver en någorlunda bra arkivbeskrivning, ta fram en bra diaréplan eller lyckas få andra att förstå tjusningen med TF 2 kapitel och så mycket annat.

Jag väljer att inte skicka awarden vidare.

Karin kurbitsvantar och Speleman

Ett av mina nyårslöften eller snarare en av de ”saker” jag ville kunna titta tillbaka på i min nyårskrönika om ett år (det är rätt många saker som hamnade på min lista i år) var att börja på allvar med flerfärgsstickning. Mina försök har varit några stycken genom åren men det har aldrig riktigt ”tagit sig”, jag har drabbats av dåligt sticksjälvförtroende, tröttnat och då repat upp efter tag. Förra julen stickade jag ett par vantar med ”prickar” Från boken Sticka Mössor Vantar Sockar! och dessa använder jag i princip jämt så en liten början finns.

Nu i början av året har jag dragit i gång två stycken och det är ju bara så kul!

Till vänster mössan Speleman från Sticka Mössor Vantar Sockor (en av mina favorit stickböcker), tre färger i ett rutmönster. Garnet är (förstås) från Östergötlands Ullspinneri. Kul stickning! Ett par fingervantar med mudd i samma rutmönster är det tänkt att bli så småningom.

Till höger Karin Kurbitsvantar av  Johanne Ländin. Johannes mönster har jag längtat länge efter att ge mig i kast med och det är precis så kul som jag tänkt mig. Det går långsamt, långsamt men jag njuter av nästan varje maska.

Jag stickar än så länge inte med en tråd i varje hand utan lägger den ena över långfingret och tycker det funkar bra, men målet är så småningom att få till det med en i varje hand men det brådskar inte.

Årskrönika del 2

Juli

Semestermånaden med stor S. Jag och KM har några dagar för oss själva först medan barnen är i väg på kollo och sommarjobb, vi njuter av Stockholm och skärgården. I slutet av månaden åker vi till Mallorca, min allra första solsemester någonsin. Det är varmt och vi inser att vi kanske inte är solsemesterfantater men Mallorca är vackert och jag åker gärna tillbaka en vår eller höst.

En sockstickning är bland annat med på resan och den blir också färdig:

Ulrikas fina sockmönster i ett härligt illgult wollmeisegarn.

Augusti

I augusti är det dags att återgå till vardagslivet med jobb, skola osv. Jag är trött och sliten men laddar för att orka fram till den 8 september då det kommer att bli ett rejält avbrott från vardagen för min del. En stor förändring inträffar i och med att (lille) V får en resurs i skolan, en fantastisk människa och det hela kommer att innebära en stor skillnad för mig och för V tror jag i alla fall.

Till min födelsedag väljer jag äntligen att göra i verkligheten det jag drömt om länge – att bjuda hem ett härligt gäng med stickande vänner och bekanta. Det blir för mig precis så fantastiskt som jag drömt om:

September

Den 8 september beger  jag mig i väg på en resa, inte långt bort geografiskt men fjärran från min vardag. Jag åker till Vidarkliniken, i drygt två veckor är jag där. Dessa veckor innehåller mycket vila, promenader, omslag, massage, läkeeurytmi och nya sorters läkemedel. Det blir två ytterst märkliga veckor med mycket känslor både positiva och negativa. Men känslan av att vara totalt smärtfri kommer jag alltid att minnas. Väl hemma igen slår vardagen hårt till och kontrasten blir väldigt stor.

Det blir väldigt mycket sticktid under tiden på Vidarklinken, TV finns inte och man rekommenderas att avstå från radio vilket jag i och för sig inte gör. Den stickning som jag minns bäst är mina första par fingervantar men jag stickar även på sjalar, en kofta och lite annat.

Oktober

I oktober är jag tillbaka i vardagen med stort V, omställningen är svår på många sätt. Med från Vidarkliniken är medicin i sprutform som ska tas i princip varje dag, det gör skillnad men är mentalt en tröskel att ta sig över varje gång. Det är svårt att hitta tillbaka till relationerna med de  som står mig nära.

Någon större lust till stickning har jag inte.

November

I början av november håller jag får första gången i en lite större utbildning på jobbet för personer även utanför min arbetsplats. Det är en fantastisk känsla när det är gjort, jag kan, jag vill och det blir faktiskt bra (nog). Jag börjar känna att jag hittar rätt i vad jag vill med jobbet (även utanför utbildningen) och det känns så skönt. Tyvärr så håller inte kroppen ihop, jag åker in i ett rejält skov och en sjukskrivning på heltid blir oundviklig. Det känns först som ett misslyckande med nu kan jag se det som att jag faktiskt börjat ta hand om min hälsa.

Jag stickar en hel del på sockar som är tänkta att bli julklappar till de närmaste utanför familjen, en tanke om att föra en tradition vidare från min svärmor och hennes svärmor. Nu blir det av olika skäl inte så men det var spännande att för första gången börja bolla med olika garner och färger och inte slaviskt följa ett mönster som jag alltid gjort tidigare.

Jag hänger också på Marias UFO-utmaning och även om det inte alltid syns på bloggen så åtgärdas fler UFON än tidigare.

December

Julmånad och jag försöker och lyckas mer än de senaste åren hitta julkänsla. Vi är hemma över julen hela familjen och får besök av nära släktingar som vi inte firat med på länge, det känns bra. I början av månaden får jag träffa en ny reumatolog som till skillnad från min gamla tycker att jag ska få prova en ny sorts medicin (detta kan mycket väl hänga ihop med att Socialstyrelsen ändrar sina riktlinjer för medicinering). En del tester måste göras först men vill det sig väl så börjar jag med den nya medicinen i början av januari 2011. Jag jobbar halvtid och följer min företagsläkares bestämda ord om att göra det för första gången i mitt liv. Månaden präglas av många tankar och funderingar kring mig själv och vilken väg jag vill välja att gå.

I december blir jag färdig med min karamellrandiga tröja, en tröja som jag är mycket glad och stolt över (bild finns här). Stickningen är som den ska vara, rolig, inspirerande, kreativitetsskapande. Och så hoppas jag att det blir under hela 2011.

Årskrönika 2010 del 1

 

Januari

I januari försöker jag jobba heltid trots att förutsättningarna inte finns riktigt. FK jagar efter mig och jag tycker att ”högarna” på jobbet bara växer. Försöket tar tvärt slut i slutet av månaden när jag ska prova en ny medicin som det visar sig att jag inte tål och jag blir sedan tvungen att vara utan medicin helt ett tag – ett kraftigt skov blir resultatet.

Jag är för första gången i (lille) V:s skola för att berätta mer för lärarna om ADD och vad som kan vara bra att tänka på, ett bra möte som leder till fler bra saker under året, mer än vad jag kunnat drömma om.

På stickorna har jag mest garn från Östergötlands Ullspinneri (precis som nu), jag är sugen på flerfärgsstickningens mysterier men fastnar på vägen.

Februari

Jag tillbringar en stor del av februari liggande på mage tittandes på OS, när det går sitter jag upp  och stickar. Jag inser att man kan ha mycket mer ont än vad jag någonsin kunnat ana och att det går att hantera det också. När jag så får tillbaka min gamla medicin börjar det så sakta vända. Många och långa samtal har jag med KM om livet i stort och smått, det leder oss så småningom till något nytt och fantastiskt.

Under OS är jag med i OS-stickningen på Ravelry och stickar på en stickning som passade mig helt perfekt att hålla på med:

Min Tea leaves cardigan, det var på något sätt magiskt att få den att växa fram ur mina händer när jag kände att så mycket annat gick bakåt. Tyvärr är den alldeles för stor för mig i dag, jag tappade bort rätt många kilon under första halvåret 2010. I februari börjar jag också sticka på det som nog är den stickning jag är mest nöjd med 2010

Mars

I mars har jag börjat jobba igen (gjorde jag redan i februari samma dag som OS var slut minns det för det kändes som jag var ”OS-sjuk”). Så många minnen har jag inte från månaden, det är en kämpig månad.

I mars åker jag för första gången till Grötö och jag gör det tillsammans med Linda. Det var en härlig upplevelse i fantastiskt sällskap. När jag kom hem ville jag gärna ha fortsatt att klappa på andras stickade alster men det passar sig inte riktigt på alla ställen :).

I mars drabbas jag också av Wollmeisefebern och stickar färdigt en annan av årets favoriter – en Ishbel

April

I april åker vi på en fantastisk härlig skidsemester till Vemdalen. Jag åker inte ett stavtag på skidor av någon sort men promenerar desto mer, resten av familjen åker skidor och snowboard. Denna vecka kommer för alltid att finnas starkt i mitt minne för det som händer mellan mig och KM då är magiskt.

En fin stickpresent får jag också som betyder mycket:

Vi är fler som har smärtan som ständig följeslagare i blogg världen och den ”gemenskapen” betyder mycket för mig.

Maj

I slutet av maj börjar jag igen att jobba heltid,  pressad av FK väljer jag heltidsjobb för att känna mig fri trots att jag vet att kroppen inte kommer att klara av det. Det kommer att hålla i ett halvår men det vet jag ju inte i maj.

Jag stickar en del i maj men som jag minns det har jag tankarna och intresset mer i trädgården än i stickningen. Ett nytt garnskåp köper vi i början av månaden och jag samlar alla garner på ett ställe i huset vilket känns väldigt skönt.

Juni

I juni direkt efter skolavslutningen åker jag och killarna upp till Idre och det årliga handbollslägret. Handboll har sedan äldsta sonen började spela vuxit in som en viktig och rolig del i mitt liv, både när sonen spelar och att titta på handboll på TV. Veckan i Idre blir superskön, jag mår riktigt bra i mina leder, vädret är bra och det är lugnt och skönt. Jag testar för första gången maq-träning vilket jag gillar och som gör gott.

Juni verkar ha varit en sjalmånad när det gäller stickningen. Överlag stickar jag mycket igen

Haruni och ytterligare en Ishbel.

Jag börjar också sticka på min Tappan Zee, för omväxlings skull hoppar jag på och stickar ett nyutkommet mönster: