Höstlov!

image

Saltflingan har tagit höstlov! Lämnat storstan, jobbet och stressen och dragit västerut. Med mig har jag en massa garn, goa stickmönster, V, the, joggingskorna och lite pengar.  Allt som behövs för några lugna dagar! 🙂

Syfestivalen

I dag har jag och rätt många andra besökt Syfestivalen :).

Syfestival

Tur att jag inte lider av torgskräck. Själva mässan var väl ungefär som vanligt, lite nytt men mest vant (kanske lite för vant men ändå är man där varje år).

Bäst är ju människorna man träffar och så fina fynden man har med sig hem förstås. I år blev det inte besök med vanliga sällskapet (synd) men ”vikarierna” var de bästa ;); bästa Ulrika, Linda, Eva och Malin. Fikat mitt i med gott prat gillas skarpt och i år var faktiskt fikat gott också.

Fynden då? Ja man kan väl säga att jag drabbades av äppelfnatt :). Jag skyller allt på tant Kofta som inspirerar så härligt mycket. Fortsätt med det Lotta!

Äpple Mer äpple

Helt plötsligt uppstod ett starkt behov eller kanske snarare en kärlek till att få göra äpplen och äpplestrumpor. Lycka! Köpte ett tyg som också påminner om äpplen tycker jag och så ett tyg med päron på därtill.

Lite annat blev det också:

Resten

Tygerna jag köpt kommer från Znok (äppletyget), Gekko (det blommiga) och Sydilla resten av tygerna därifrån kommer också mönstren.

Nöjd med mina inköp vädligt nöjd med sällskapet.

Vilar mig i form

Jag försöker vila mig i form till morgondagens besök på Syfestivalen. I år ett besök tillsammans med flera goda stickvänner, hoppas förstås träffa på flera på festivalen. I år är jag framförallt tygsugen, men vill också besöka bland annat Magasin Duett,  tant Kofta och Solkustens spinneriverkstad. Lite sugen på ett riktigt korsstygnsbroderi är jag också, men där kanske jag borde behärska mig, svårt att få in detta också i antalet timmar som finns per dygn.

Medan jag vilar läs stickar och surfar, funderar jag på läkare och speciellt min nya företagsläkare. Han tycker som bekant inte om patienter som har en egen åsikt och vilja. I dag fick jag i brevform veta att jag alltjämt har alldeles för lågt blodvärde och att detta måste utredas vidare för att hitta orsaken.  Att det fortfarande är lågt har jag kunnat räkna ut alldeles själv, jag är blek, trött, yr och andfådd som den värsta storrökare. Men varför kan karln inte prata med mig? I telefon eller vid ett besök? Nix, bara via brev som inleds med ”Bäste NN” (ja han vet att jag är kvinna). Inget tal om medicin edyl eller utrymme för frågor, bara order om att lämna fler prover. Jag brukar inte vara nojig eller orolig men nu råkar jag vara det den här gången. Åt till och med upp persiljan som fanns på en smörgås i går och jag gillar inte persilja 😉

Nu blir det stickning resten av kvällen, en sjal i det härliga garnet 6 karat av Schoppelwolle. Ska bli en sån här

Foto: Min mamma stickade den här vackra sjalen av en härva 6 karat.

(bilden från Litet nystan där också mönstret är köpt).

Trevlig helg på er allihopa!

Mutad

Jag blev mutad i går 🙂 Fick denna!

Så nu minns jag inte ens längre varför jag skulle bli mutad, men det är en deal med mutan 😉

Boken gillar jag! Som många andra skrivit är den annorlunda i sin uppbyggnad. 24 koftor som utgår från människor i sitt yrke eller utövande sin passion. Ett minus är väl att det inte finns någon arkivariekofta ;), ett annat litet minus kan jag tycka är att garnvalet är lite begränsat antingen Rowan eller Drops. Nu är det ju bara att byta mot något annat försås och gör någon en hel bok med bara garner från Östergötlands ullspinneri så skulle jag tycka ett det var helt rätt, så jag är väldigt subjektiv 🙂

Det finns flera koftor jag vill göra: Bondekoftan, Prästkoftan, Keramikerkoftan, Swaggern och Konstnärskoftan. Blir kanske garnköp till någon av dem på Syfestivalen på lördag?

Jag lagade ingen middag i dag!

I går lysnade jag på superfantastiska Stickpodden och på slutet pratade Elin (och Karin) om sin stressdiet. En sån himla klok idé! Lyssna på avsnittet om ni inte gjort det (och alla andra avsnitt också). Elin berättar om sitt sätt att hantera stress, när det bara blir för mycket. Att man faktiskt måste ransonera både det som är roligt och inte men som tar energi. Om att göra saker som ger energi och ransonera de som tar energi. Tre saker som tar energi tillät/tillåter sig Elin att göra per dag resten ska vara neutralt eller sådant som ger energi om jag förstått allt rätt. Så otroligt enkelt och säkerligen stressänkande. Nu kanske jag inte landar på just tre utan det kanske behöver bli fyra eller till och med fem, men jag ska försöka hitta ett tak. Så i dag belv det ingen middag lagad, utan smörgåsar med gott och nyttigt pålägg – de energikrävande aktiviteterna hade nått taket och matlagning på en måndag när jag är ensam med barnen är inte energigivande eller neutralt. Speciellt det där med neutrala aktiviteter tycker jag är viktigt att tänka på, det som gör att man bara är.

Ängsblommor och Vaktparad 067

Tyvärr går det inte att plocka smultron nu men bilden påminner lite om temat tycker jag eller så är den bara fin 🙂

Nu ska jag sticka resten av kvällen,titta på TV, dricka the och äta en god kaka – neutralt eller lite energigivande resten av kvällen.

PS Sa jag att jag är gräsänka i kväll 🙂

Tips på bra poddar önskas!

Söndagkvällar är lika med amerikansk fotboll på TV i Saltflingehemmet. Och jag kan ju säga att det är inte jag som vill titta på det, jag försöker snällt hänga med allt som oftast men gud så trist det är! Så hjälp mig nu kära läsare med tips på era bästa poddar odyl att lyssna på. Jag är en fullständig novis på området, lyssnar på fantastiska Karin och Elin och deras Stickpodd men det är allt.

Just nu leder Dallas med 3 poäng över Minnesota efter halva matchen, om nu någon undrar 😉

Boksläppskalas

En mycket härlig lördag har det varit i dag! Bäst var Erikas och Evas Boksläppskalas på Svensk Hemslöjds butik i Stockholm.

Bokrelease Skyltfönster

Mingel Erika

Fint gjort kalas med många inspirerande stickade plagg från boken. Fantastiskt många stickerskor/stickare både bekanta och obekanta, trevliga samtal om stickning, fiffel och arkivering bla.

Boken

Boken då? Den är fantastisk på alla sätt och vis. Den skapar en känsla i mig som jag inte vet hur jag ska förklara, jag blir fridfull och glad, längtar efter att sticka i ull i varma färger, baka bröd och bullar, laga höstiga grytor och soppor m.m. Vet inte vad jag ska kalla den känslan men härlig är den 🙂 Om någon har ett bra namn så skriv gärna det i en kommentar!

Onödigt vetande

 

 

 

 

 

Det cirkulerar en lista bland bloggare just nu, en lista med frågor om bloggaren som väl egentligen kan gå under begreppet onödigt vetande 🙂

Jag hittade den först hos Kattis och hänger på!

Låt som du när du är ledsen sörjer till:

Kan variera men till exempel Curly Sue eller Paid my Dues

Beroende av:

Choklad, stickning och mina nära och kära.

Vem behöver du mest just nu:

För några timmar sedan hade jag svarat min kiropraktor men nu en nära vän eller två nära.

Vad tror folk om dig?

Beror säkert på sammanhanget och om det rör folk jag inte känner mig så spelar det ingen som helst roll.

Vad får du oftast komplimanger för?

Omtänksamhet och att jag kan mycket (på jobbet det sista).

Brukar du skratta för dig själv?

Japp.

Vad står det i ditt senaste inkomna SMS:

OK. Hälsa NN :=). Lelle

Nästa mål i ditt liv?

Att besegra min migrän.

Hur svarar du i mobilen?

Beror på, i tjänsten för och efternamn, privat oftast bara mitt förnamn

Vem ringde dig senast?

Hemligt nummer, ett samtal som jag missade.

Antal timmar sömn i natt:

6 timmar i sträck, med hjälpmedel och ungefär max vad jan sover i sträck på en natt.

Brukar du komma i tid?

För några år sedan hade jag svarat obetingat jag men efter några svängar i väggen har jag lite svårt med tidsplaneringen 😦

När mår du bra?

När jag är i en omgivning som är lugn, tillåtande och vänlig. När jag inte har tokont.

Hur känner du dig nu?

Fredagstrött. Härligt avspänd efter en bra behandling av kiropraktor.

Vanligaste färgen på dina kläder:

Rosa, blått och svart.

Var du aktiv i skolan?

Periodvis

Favoritdryck på morgonen:

Thé!

När brukar du oftast gå och lägga dig?

Mellan 22-23 och gärna en stund på eftermiddagen när jag kan.

Är du blyg?

Sällan men det händer.

Sysslar du med någon idrott?

Inte med idrott som jag tänker mig det men jag försöker träna regelbundet men blandat resultat. I mitt nästa liv ska jag bli handbollsmålvakt.

Tror du på kärlek vid första ögonkastet?

Ja! Speciellt när det gäller garn

Är du bortskämd?

Jag är priviligerad som lever i ett land som Sverige, är välutbildad, har tillräckligt med pengar osv. Men bortskämd nej, endabarn sägs ju vara det per definition men det är en myt, tycker också att jag fått mer en min beskärda del av utmaningar.

 

Moderskärlek

När jag väntade (lille) V, mitt tredje barn, blev jag som många andra flerbarnsmammor (och säker pappor) lite nojig och tänkte att ett till friskt barn kan jag väl inte få. Funderade mycket på det och det jag oroade mig mest för var att få barn med ADHD eller Aspberger, hjärtfel, diabetes eller andra ”vanliga” somatiska sjukdomar tyckte jag kändes mer uthärdligt. Men inte ADHD!

Ja vad säger man, så här 16 år senare så vet jag att 2 av 3 barn har neuropsykiatriska handikapp och så även min man. Och det har verkligen varit och är utmanande, på många sätt inte minst utmanande för mina egna fördomar. Men det har också varit otroligt lärorikt och mycket kärlek. Den som påstår att personer med neuropsykiatriska handikapp inte kan ge uttryck för känslor eller visa känslor vet inte alls vad de pratar om.

Jag älskar alla mina tre barn mycket allaihopa (men skriver inte om ett av dem här men älskar hen precis som de andra), det tar sig olika uttryck, ter sig på olika sätt och är nog olika intensivt i olika skeden av våra liv. Jag tror att om man som mamma och barn  upplever stora svårigheter, som sjukdom, olyckor eller handikapp svetsas ihop på ett speciellt sätt. Jag har inget att jämföra med för så har det varit med dem alla tre. (Lille) V och jag som exempel står varandra vädligt nära, vi har upplevt så mycket svårt tillsammans, nätter med stor ångest, dagar av raslöshet, ovisshet, veckor och månader med utmaningar som överstigit vår kapacitet/ork/förmåga. Vi har gråtit, skrikit men även skrattat. Det svetsar samman, det ger en stark närhet och en självklarhet i relationen till varandra.

Sedan gäller det som mamma att vara lyhörd och våga/vilja kliva tillbaka när krisen är över, barnet har växt och blivit äldre så att kärleken och respekten kan växa vidare till en annan nivå. Det är svår resa att göra, men det är skönt att komma ut ”på andra sidan”. Sedan kan ju nya krisperioder komma förstås.

Jag önskar givetvis att inget av mina barn hade behövt gå igenom de svårigheter de fick göra alldeles för tidigt i livet genom sjukdomar och handikapp. Jag önskar inte heller att som mamma behövt kämpa så in i h-vete för och med mina barn. Men jag är oändligt tacksam för den kärlek som vuxit sig stark under dessa perioder ❤

 

ADHD Awareness moth

Oktober är framförallt sammanknippat med Rosa bandet och bröstcancer och det är vädligt bra det. Men oktober är en långt´månad och vi är många så visst finns det utrymme för att uppmärksamma ett handikapp också?

Sedan 2010 samverkar ideelt verkande människor runt om i världen för att under oktober öka kunskapen om ADHD och därmed minska alla fördomar som finns, detta under namnet ADHD Awareness month. För mig är det en alldeles ny bekantskap men eftersom jag tycker att det är så himla viktigt att öka kunskapen om och minska fördomarna kring ADHD så vill jag under resten av oktober försöka dra mitt strå till  stacken genom att skriva några inlägg kring detta. Den som inte gjort det kan ju också söka på de inlägg jag skrivit tidigare. Mer information om ADHD Awareness month finns här och här.

Temat för denna oktober är kärlek och ja, jag kan väl bara instämma för egen del, jag älskar många som har ADHD 🙂

ADHD Love Movement

Nu är det ju inte ADHDn i sig jag älskar hos mina barn eller min man utan individerna. ADHD kommer på köpet :). Att älska någon med ADHD är aldrig enkelt (är det väl inte med någon annan person), det är mer utmanande vågar jag påstå än att älska någon ”normalstörd”. Men det ger oändligt mycket tillbaka om än inte på det sätt man kanske förväntar sig vilket ofta glöms bort när ADHD beskrivs i media mfl ställen. Jag ska med några olika vinklingarn försöka återkomma till detta utan att bli för privat. Tills dess fundera gärna på vem du älskar som har ADHD!