En mössa – flera idéer

Tack för kommentarerna till mitt förra inlägg! Det värmde extra mycket denna gång att få stöd i en situation där jag känner mig liten och ynklig.

Jag stickar ibland också, inte alls så mycket som jag vill och framförallt inte så långa stunder som jag vill (apropå ostyckad tid). Häromdagen gjorde jag klart en mössa till mig själv som jag förvånade nog trivs i (som så många andra i min generation tycker jag att jag inte passar i mössa)

img_3465 img_3467

Någon bild på hur den ser ut på har jag inte, jag försökte fota mig själv i mössan men nä så roligt ska vi inte ha även om det är fredag. Lite fakta; garn Araucaina Ranco (nya favoritgarnet), mönster från Nysta, mössa med häng.

En härlig stickning i sin enkelhet och som gav upphov till två nya stickningar. En mössa till beställd av dottern som försökte sno min mössa och ett par matchande vantar till min mössa. Mönster till vantarna är hämtade från Johannas härliga stickbok, Sticka småvarmt.

Nu ska jag njuta av att det är helg och ägna resten av kvällen åt stickning. Helgen i övrigt ska jag ägna åt mer stickning, städning (trots min coach) och förstås titta på sonen när han står i mål i innebandy. En eller två promenader blir det nog också.

En härlig helg tror jag att det blir och jag hoppas att ni får det också!

Annonser

Egentid

Fråga mig inte hur jag har det med min egentid (ska stavas som ett ord har jag läst mig till), speciellt inte om du är psykolog, beteendevetare eller jobbar på FK.  Jag är väldigt kluven till det begreppet och risken finns att jag blir arg.

På en gång ska jag säga att jag inte alls är motståndare till synen att vi människor behöver egen tid, tid där vi gör saker för vår egen skull. Men som begreppet används i dag, i alla fall som jag uppfattar det, så är det upp till var och en att lyckas skaffa sig den där eftetraktade egentiden och lyckas man inte med det så är det fel på  individen (och inte på omgivningen eller samhället). Jo jag tycker att vi har alla ett eget ansvar för vårt liv men vi verkar och lever inte i  ett vaccum.  Att få egentid verkar dessutom vara lösningen på alla problem man kan tänkas ha, om man är stressad, deprimerad, har omt eller ”bara” olycklig så är lösningen egentid.

Jag har under de senaste åren träffat många många läkare, psykologer och beteendevetare och nästan alla har pratat om vikten av egentid. Som förförra hösten då allt snurrade som mest kring lille V och min dotter, där och då fick jag rådet flera flera gånger att se till att få egentid gärna i form av motion. Jaha tänkte jag skaffade mig en almanacka (det gör jag i och för sig varje höst), ett gäng med färgpennor i olika färger för att göra tydligt för mig vart min tid gick till. Rosa var färgen jag valde för min egentid, barnen var blå, jobbet svart och så hade jag grönt till ytterligare något. Dessutom köpte jag nya gympaskor och ett terminskort på Friskis & Svettis. Nu så minsann skulle jag få ordning på alltihopa och bli en lugn, glad och accepterande kvinna. Ni som har läst bloggen ett tag eller känner mig vet ju att det inte blev riktigt så. Till slut försökte jag till och med fuska med färgpennorna för att få det att se ut som om jag hade balans.

I dag kan jag tycka att rådet att skaffa egentid i den situationen var  puckat mindre lyckat och att jag ens försökte i den skalan var dumt. Om man har ett barn som mår så dåligt som lille V gjorde behöver man praktisk avlastning som förälder inte råd om egentid. En hemsyster som kom hem och hjälpte till är vad jag hade behövt då (hemsystrar fanns fram till 70-talet och de kom hem till familjer och avlastade/ersatte husmodern om hon var sjuk/barnafödande eller på husmorssemester, de kom också hem och tog hand om sjuka barn så att mamman kunde gå till jobbet).

Nu är frågan om egentid uppe på tapeten igen och jag blir  så trött . Jag går hos en ny coach (som en del av min rehabiliteringskedja) och bland det första som kom upp var hur viktigt det var med egentid. Viktigt är det också vad man gör på sin egentid däremot är det inte så viktigt, som jag tycker att den ska vara förutsägbar, gå att planera och bestå av en längre sammanhängande tid,  utan man ska passa på när möjlighet ges (typ när bebisen sover). Så i dag har jag ägnat dagen åt att baka som en del av min egentid

img_3472 img_3473

Jag gillar att baka, typ som hobby och då är det en bra sysselsättning för egentid, sticka och läsa (lite beroende på vad) är också bra sysslor. Städa och handla är inte bra sysslor, inte ens om man gillar att göra det och göra det ensam och  framförallt uppskattar resultatet. Jag kan i och för sig förstå och repsektera det tänket men jag blir så trotsig när någon säger åt mig att detta ska du göra och detta ska du låta bli, bakandet blir inte lika roligt då till exempel.

Jag önskar att det istället blev modernt inom rehabsvängen att prata utifrån Bodil Jönssons tidsbegrepp. Ställtid till exempel är väldigt viktigt för hur jag mår, utan den ökar stressen garanterat. Behovet av ostyckad tid likaså. Jönsson fokuserar också på att det är min egen inställning till tid som avgör – hon föreslår att vi istället för att lura oss själva att vi har ont om tid istället ska lura oss att vi har gott om tid – livslögn som livlögn. Men hon bortser aldrig ifrån samhällets och omgivningens betydelse!

Utmärkelser, kram och Uppsala på en söndag

I veckan har jag fått två utmärkelser och en kram! Första utmärkelsen kom från Metta:

 

 

 

 

 

 

 

 

Den andra kom från Britt-Marie:

kreative-blogger-award_26712411

 

Tack båda två!! Jag blir lika barnsligt glad varje gång jag får en utmärkelse. Båda dessa utmärklser har gått runt några varv tror jag bland stickbloggarna så jag skickar den inte vidare utan gottar mig åt dem alldeles själv.

I dag har jag också fått en kram från Eva:

enkramifrnmigtilldig11 Oj så liten den blev men WordPress verkar inte gilla att lägga in dessa bilder, ingenting blir i den storlek jag vill. Men tanken att få en kram och skicka den vidare är trevlig, tack Eva och kram tillbaka till dig. Jag skickar kramen vidare till Livsglimtar – en styrkekram och till Linda – en med massor av energi.

Vi i familjen har skaffat oss ett nytt helgnöje som för oss till en massa mer eller mindre trevliga ställen. Denna helg har det varit jackpot i trevliga ställen, i går Sigtuna och i dag Uppsala. Anledningen till dessa små utflykter är lille V:s storebror som spelar innebandy och handboll. Bara att titta på matcherna, speciellt i innebandy, är hur kul och spännande som helst.

Gårdagens match mot Sigtuna var så spännande att jag trodde att hjärtat skulle stanna, men med 10 sekunder kvar av matchen kvitterade sonens lag och spelade oavgjort mot serieettan.  Den ”segern” firade vi i familjen med att gå och fika på tant Brun, gott och mysigt bla med en sprakande brasa. I dag var det handboll mot Uppsala, inte så spännande för vi fick storstryk. Efteråt blev det kebabtallrikar, inte lika mysigt och gott som på tant Brun om ni frågar mig men sönerna åt och åt och åt. Men nästa gång det är dags för match i Uppsala så vill jag ha match på en lördag tack för  hur kul är det att stå utanför Yll & Tyll en söndag och inte komma in, känns lite som att ha fingrarna i kakburken och så kommer mamma och så blir det inga kakor (fast vi hade ingen kakaburk hemma när jag var liten).

img_3448 Liten, mörk och oskarp bild på sonen som storspelar i målet. Han rockar!!

Val

Gårdagskvällen ägnade jag åt att lära mig mer om och fundera på trevliga inspirerande val. I dag har jag ställts in för svåra och mer livsavgörande val. Tur att livet inte bara består av det ena.

Gårdagskvällen tillbringade jag på Marias garn där Anna mycket inspirerande berättade och visade hur man kan blanda garn. Det var lite som en ny värld öppnade sig för mig, jag som är en mönsterslav och som gärna byter färg på det föreslagna garnet men sällan ens byter ut garnsorten om inte någon pålitlig person sagt att det är OK (jag överdriver lite men bara lite). Efter en stund började tankar och idéer snurra runt i mitt huvud och jag skulle gärna stanna kvar med dessa val i huvudet länge. Hur blir det om man kombinerar bomull och alpacka, siden med ull, passar den nyansen i hop med den färgen osv osv. Trevliga val som sprider glädje och frid i mitt stressade huvud.

img_3451 img_3457 img_3459 (Anna hade inte bara exempel på röda färgbladningar men jag fotade av någon anledning mest dem)

I dag har jag ägnat en stund av eftermiddagen åt att diskutera helt andra saker som kräver att jag gör helt andra val, beslutat är inget än så jag får fundera vidare tillsammans med KM hur vi ska välja. Vi har varit på BuP i dag och diskuterat lille V:s medicinering. I dag äter han två sorters ADHD mediciner som har förändrat hans och vårt liv radikalt till det bättre men som kanske ändå inte är tillräckligt bra. Så vi står nu inför valet att prova ett par andra mediciner.

Det blir mycket tankar som väcks när man som förälder står inför sådana här val. Hur mycket medicin vill jag att mitt barn ska äta? Vilken sorts medicin tycker jag är OK? Ska jag byta ut det som funkar rätt bra mot något som jag inte vet alls hur det kommer att bli? Hur blir det på sikt för lille V om jag väljer det ena eller andra? När jag gick därifrån så kände jag att varför var det ingen som upplyste mig innan jag blev förälder om att sådana här typer av val kan du bli tvungen att göra och gärna erbjöd mig en kurs i hur man ska tänka också. Jag känner mig väldigt liten och otillräcklig när jag ska försöka avgöra vad jag tror är bäst. Tur då att man har en hobby att växla in tankarna på när beslutet behöver mogna till.

Börja om från början, börja om på nytt

Jag fick börja om på mina Pomatomus benvärmare och på något sätt är det illustrativt för hur mitt liv är i stort just nu. Inte nödvändigtvis på ett negativt sätt alla gånger men ibland tålamodskrävande.

Att börja om med benvärmarna hör varken till det negativa eller tålamodskrävande, mönstret är faktiskt så kul att göra så det spelar ingen roll om det blir några gånger extra. Anledningen till att jag fick börja om var helt enkelt garnbrist, jag började sticka med ett restnystan och tänkte att det blir inga problem att få tag på mer, men det blev det. Mer kunde jag få, men först om 5-6 veckor och då skulle fårmodligen färgbaden skilja en hel del så det blev att börja om. Som väl var så hade Nysta precis fått in en ny leverans av Colinette Jitterbug i massor med härliga färger.

img_3449

Brunt med färgpluttar i olika nyanser, inte det våraktiga jag tänkte mig med det rosa garnet men vackert på ett annat sätt.

Börja om säger mig kropp också allt tydligare ifrån att jag måste göra för annars tänker den inte vara med, så tolkar jag i alla fall det den signalerar. Min nya fantastiska läkare verkar hålla med min kropp och säger vänligt men bestämt, blir du piggare så ska du använda den energin till dig själv (så det är fortsatt sjukskrivning på 50 % som gäller). Hur den resan kommer att se ut vet jag inte så mycket om men jag försöker lyda min kropps signaler och läkarens ord, vilket inte är så lätt alla gånger.

En ny början är det också nu när lille V har en egen lärare, dvs en resurs som faktiskt också är lärare. Det är än så länge helt fantastisk i sin enkelhet och egentligen så självklart att det är så här det ska vara för barn med lille V:s behov (och deras mammor). Att sedan anledningen till att lille V fick en resurs inte är att skolan insåg hans behov utan andra organisatoriska det struntar jag i även om jag föredragit att man gjort valet utifrån det. Det är helt otroligt att vi nu inte längre behöver kämpa ibland i timmar hemma med skoluppgifterna, att lille V är glad när han går till skolan och när han kommer hem. Det är helt fantastiskt att se vilken skillnad det gör! För mig innebär det just nu att tröttheten sköljer över mig, för det finns utrymme för det, men på sikt kommer jag att må bra jag också av det. Jag hoppas bara att sparkraven som duggar allt tätare inom kommunerna inte når till vår lilla vrå.

Att börja om, innebär också ett behov av att blicka tillbaka, försöka förstå, få en helhet i det som hänt mig och mina närmaste de senaste åren och förmodligen kommer det en del sådana tillbakablickar här på bloggen framöver.

Rytm

Vissa stickningar eller snarare mönster inger en härlig känsla av rytm och med den rytmen så följer lugn som en sorts meditation tycker jag. Pomatomus är ett sådant mönster för mig. Att sakta förflytta mönstret diagonalt ger en rytm och lugn som är lite beroendeframkallande.

img_3439 

När jag tänker efter så är det inte bara mönster som ger rytmen och lugnet utan garnet, storleken på stickor påverkar också. Under min början på benvärmare med vårkänsla i Pomatamusmönster ligger Annas axelvärmare som också är ett rytminskt mönster men där storleken på stickor stör min harmoni i stickningen. Jag ska prova att sticka en till tror jag men i ett tunnare garn kanske Visjögarn.

Är det fler än jag som har samma eller andra känslor för olika sorters mönster, garn och storlek på stickor? Tipsa mig gärna om mönster mm som ger rytm och/eller lugn. Tillsvidare stickar jag vidare på min benvärmare – tack Anna för att du fick mig att börja att sticka på detta mönster igen!

Småpyssel och storjobb

Jag småpysslar i dag, trött som jag är orkar jag inte ta tag i större saker. Tänk att två dagars halvtidsjobb och en sjuttioårsfest kan göra mig så trött (eventuellt kanske det finns lite mer som tröttar 0=)). KM däremot ägnar sig åt storjobb som en hel karl ;=), han tyckte med rätta i går att vi inte längre kan blunda för att sakerna i vårt förråd i allt snabbare takt förstös av fukt och annat. Jag protesterade vilt i går, helt galet men är man tillräckligt trött så finns det inte många vettiga tankeslingor i gång. Så nu är det mesta inburet, genomgånget och i vägkört till ett hutlöst dyrt förråd som vi hyrt men torrt är det i alla fall där. Jag har inte bidragit speciellt till denna utveckling utan det är KM som storjobbar. Själv försöker jag kryssa mellan de öar som är kvar att ta reda på

img_3429 försöker låtsas att de inte finns i alla fall inte allihop. Fokuserar på en liten, liten avgränsad del som diskbänken där det för en stund sedan stod lite disk som jag ställde i diskmaskinen och satte i gång den för att sedan med skygglappar på ta mig till tvättmaskinen och hänga upp lite tvätt, så att högen för ren tvätt kan höjas ytterligare:

img_3434 Men det gäller att inte stanna för länge där utan allt som oftast landar jag i fåtöljen i ett av de få rum som inte är rörigt stickandes på Annas axelvärmare:

img_3432 Den växer föredömligt fort för mig som är otålig i min trötthet, stickor sex är inte dumt om man vill se resultat.

Sittandes i fåtöljen kan jag drömma om en framtid där jag alltid är pigg, där det aldrig läcker in i något förråd, där huset vi bor i är tillräckligt stort och där var sak alltid har sin plats, där alla barn är glada och tacksamma och där det går fort som sjutton att sticka de sirligaste sjalar i de mest avancerade mönster :=).