Det bästa man kan

I dag är en dag det jag försöker göra det bästa jag kan för att må bra. Nej jag har inte ont, är inte deppig eller så, livet verkar bara ta ytterligare en vädning som jag inte var beredd på.

en promenad modell snabbare i regnet.

Egna luktärer som sprider en härlig doft, gott thé i finaste koppen och så en stickning i härligaste bomullen från Huskroken.

Annonser

Städar

Städar hemma, denna gråa dag, städar i skåp och lådor, sånt jag bara orkar göra efter att ha haft semester ett tag.


I ett av skåpen hittade jag denna tröja, den första tröja jag stickade ( klart) och en av de första saker jag bloggade om för längre sedan. Många minnen instickade i den, det var en turbulent tid i mitt liv. Tröjan är fin och förtjänar ett bättre ställe att vara på en intryckt i ett skåp…

Varför nöja sig med bara en?

Varför nöja sig med att bara sticka ett möster en gång när man kan göra två eller ännu flera? Fram tills för ett tag sedan stickade jag sällan samma mönster två gånger, kanske i någon sorts iver att ständigt prova på nytt men nu känner jag allt oftare ett sug att göra en till när jag gjort första.

Som mössan jag stickade till mig som snabbt fick en efterföljare till dottern:

img_3501 img_3503

Samma mönster (mössa med häng från Nysta) men annat garn (Hand art från Atelier Zitron) och en helt annan mössa. Nästa gång jag gör mönstret blir det i ett enfärgat garn och kanske enkla flätor som resår. I min UFO-hög hittade dottern ett par passande vantar till tyckte hon så nu måste jag göra den där tummen som jag inte gjort på det år som gått sedan jag stickade färdigt resten…

Efter helgens stickcafé besök följde ett garnnystan med hem till mig:

img_3497 En härva Malabrigo lace i de härligaste färger. Av någon dum anledning troligtvis hjärnsläpp köpte jag bara en härva men förhoppningsvis hinner jag dit innan Karin köper resten av härvorna…

Av härvan har jag börjat sticka min andra ”Vera”sjal (mönster av Maria)

img_3504

Den första sjalen stickade jag i mörkblå Malabrigo Lace och gav bort till en god vän i födelsedagspresent. Dags att jag får en själv nu tycker jag.

Det finns något extra avkopplande i att sticka samma mönster flera gånger, även om det är mönsterstickning så minns händerna eller hur jag ska uttrycka mig. Jag njuter i alla fall av att sticka på min Vera just nu.

Börja om från början, börja om på nytt

Jag fick börja om på mina Pomatomus benvärmare och på något sätt är det illustrativt för hur mitt liv är i stort just nu. Inte nödvändigtvis på ett negativt sätt alla gånger men ibland tålamodskrävande.

Att börja om med benvärmarna hör varken till det negativa eller tålamodskrävande, mönstret är faktiskt så kul att göra så det spelar ingen roll om det blir några gånger extra. Anledningen till att jag fick börja om var helt enkelt garnbrist, jag började sticka med ett restnystan och tänkte att det blir inga problem att få tag på mer, men det blev det. Mer kunde jag få, men först om 5-6 veckor och då skulle fårmodligen färgbaden skilja en hel del så det blev att börja om. Som väl var så hade Nysta precis fått in en ny leverans av Colinette Jitterbug i massor med härliga färger.

img_3449

Brunt med färgpluttar i olika nyanser, inte det våraktiga jag tänkte mig med det rosa garnet men vackert på ett annat sätt.

Börja om säger mig kropp också allt tydligare ifrån att jag måste göra för annars tänker den inte vara med, så tolkar jag i alla fall det den signalerar. Min nya fantastiska läkare verkar hålla med min kropp och säger vänligt men bestämt, blir du piggare så ska du använda den energin till dig själv (så det är fortsatt sjukskrivning på 50 % som gäller). Hur den resan kommer att se ut vet jag inte så mycket om men jag försöker lyda min kropps signaler och läkarens ord, vilket inte är så lätt alla gånger.

En ny början är det också nu när lille V har en egen lärare, dvs en resurs som faktiskt också är lärare. Det är än så länge helt fantastisk i sin enkelhet och egentligen så självklart att det är så här det ska vara för barn med lille V:s behov (och deras mammor). Att sedan anledningen till att lille V fick en resurs inte är att skolan insåg hans behov utan andra organisatoriska det struntar jag i även om jag föredragit att man gjort valet utifrån det. Det är helt otroligt att vi nu inte längre behöver kämpa ibland i timmar hemma med skoluppgifterna, att lille V är glad när han går till skolan och när han kommer hem. Det är helt fantastiskt att se vilken skillnad det gör! För mig innebär det just nu att tröttheten sköljer över mig, för det finns utrymme för det, men på sikt kommer jag att må bra jag också av det. Jag hoppas bara att sparkraven som duggar allt tätare inom kommunerna inte når till vår lilla vrå.

Att börja om, innebär också ett behov av att blicka tillbaka, försöka förstå, få en helhet i det som hänt mig och mina närmaste de senaste åren och förmodligen kommer det en del sådana tillbakablickar här på bloggen framöver.

Matchande vantar

Jag drömmer om att ha matchande vantar, halsduk/sjal och mössa, gärna så som här, men jag har så svårt att få till det. Jag får nog köpa allt garn samtidigt och inte stå i affären och tro att det jag har hemma passar ihop eller sänka ambitionsnivån (men det vill jag inte). Ett annat bra sätt är att göra vantar som passar till det mesta:

img_3378 img_3380

Det är betydligt fler färgskiftningar i verkligheten än vad kameran lyckats fånga, så jag kan i princip ha mössa och halsduk i cerice, lila, olika nyanser av blått, grönt, rosa, gult och så förstås svart. Jag har faktisk en dragspelsbasker i ”mörk Karamell” (från Östergötlands ullspinneri) som jag inte passar så bra i men som passar bra till vantarna.

Garn och mönster är inköpt här, ett härligt ställe med garn förstås men också goda ostar och ekologisk, närproducerad mat. Jag tror att vantmönstret är gjort av Catarina som kanske också var den som jag köpte garnet av (?). Det melerade garnet är ett Norogarn men jag minns faktiskt inte vilken sort, det svara är ”vanligt” ullgarn. Mönstret sitter perfekt på mina händer förutom tummarna men det är helt mitt eget fel eftersom jag inte läste mönstret ordentligt. Fler vantar i detta mönster blir det, kanske med garn från mina restgarnsgodispåsar…

Trevlig helg!!