Earth hour – hemma hos oss

Hemma hos oss i går, strax efter 20:30

img_0108 img_0109

Tre femtedelar av familjen njuter av levande ljus och sällskapsspel (dottern njöt av att kunna gå på krog med 18 års gräns och KM grejade på sitt håll). Något att göra om fler gånger tyckte vi tre, betydligt mysigare än att sitta framför varsin skärm (TV, dator etc) som  vi vanligen gör på lördags kvällar. Jag undrar bara hur det kom sig att jag fick alla ”svåra bokstäver” i Alfabet, Q,X, Z och två C:n och de flesta av dem på slutet när alla vokaler var slut?

Annonser

Jag har slutat sticka!

Nä det har jag ju inte men senaste veckan har det varit virkning som hållit mina händer i gång. Inte för att jag hunnit med det så mycket heller, det har varit en vansinnig vecka på många sätt.

Virkningen då, jag såg en bild på favoritgarnaffären och sedan var det kört, garn köptes snabbt (fast inte i favoritaffären), virknålen letades fram och mönstret skrevs ut och så:

img_0104 img_01021

Hur kul som helst!! Det var länge sedan jag virkade så jag är lite ringrostig och resultatet blir därefter men som sagt kul och vårigt. Nu ska det bli mera!!

Annars har denna vecka varit vansinnig eller turbulent eller absurd vet inte riktigt vad jag ska beskriva den som. Samtidigt som jag har fått mer information om min hälsa och också fått mer information om en ny behandling så har Försäkringskassan gått från att dra in min sjukpenning i ett definitivt beslut i början på veckan till att kovända (inte utanvidare) och säga att jag ska vara deltidssjuksriven. Hur detta gick till vet jag inte riktigt ( en försvunnen handling från mig kan nog ha påverkat) men i fortsättningen ska jag räkna och räkna och så räkna igen innan jag skickar i väg en blankett till FK. Samtidigt med detta så har pappa blivit sämre, dottern är inne i ett elakt skov samtidigt som hon fyllt 18 år:

img_0094

Min lilla tjej vuxen?! Svårt att förstå men så är det…

Dags att vila och sedan virka mera och mera…

Hemma igen

Så är jag och resten av familjen hemma igen, tänk att en veckas semester kan gå så fort. Jag skulle gärna ha stannat kvar ett tag till. Varför?

  • För att livet är väldigt behagligt när dagens stora utmaning är att fundera på vad man ska äta och möjligen vilka backar/skidspår man ska hålla till i.
  • För att man efter att ha åkt en massa skidor med gott samvete kan fika varje dag kanske till och med två gånger och jag gillar fika.
  • För att man sover så himla gott efter att ha rört en massa på sig (bara KM som snarkar ligger i ett annat rum).
  • För att tempot i livet dras ned till en väldigt behaglig nivå efter ett par dagar, läsa tidningen blir inte så viktigt och konstigt nog inte att kolla bloggar heller. Helt oviktigt är det att vara någon annanstans en här och nu.
  • För att jag fick en massa tid till att sticka. När jag har semester finns absolut inga måsten i stickandet så flera nya påbörjades.

Om ni fortfarande undrar varför jag vill stanna ett tag till:

img_00371 img_0064 img_0045

Men nu är vi som sagt hemma och vardagen tar vid igen med matsedelsskrivande, storhandlingar, tvättande, läxläsningar, val av skola för lille V, städande, jobbande och ny medicinsk behandling för min del. Drömma och planera för sommarens semester kan jag ju alltid förgylla kvällarna med. Fjällen kommer att finnas nära även då…

Sockar, sockmönster och sockgarn

Just nu kretsar mycket av stickandet och funderandet om att sticka kring sockar eller sockmönster eller sockgarn. Man måste ju inte nödvändigtvis sticka sockar av sockgarn och inte heller använda sockmönster till att sticka just sockar. Det har varit en lång paus i sockstickandet här men när jag köpte dessa så insåg jag ”behovet” av fina sockor:

img_3566 img_3567

Som gjorda för vackra stickade sockor eller hur? Jag hade dessa i tanken fast jag inte visste att de fanns när jag tänkte sticka pomatomusbenvärmare, av dessa blev det inget . Först räckte inte garnet sedan byte jag garn men då blev de för små. Jag tog nya tag när kängorna väl var köpta och började sticka på ett par sockar från Johannas ”Sticka småvarmt”, ett par med vågig kant, men de blev förstora. Suck! Men nu på tredje försöket så blir det ett par sockar som kommer att passa perfekt till kängorna:

003

Marsmånads sockar i Stickameras sockklubb – Nutkin. Kul stickning, snyggt garn och nyinköpta lyxstrumpstickor det kan inte bli bättre.

Förutom detta stickar jag på en annan favorit i sockgarn, men det får ni inte se för wordpress vägrar att lägga upp den bilden men det är en mössa i alla fall, en vändstickad också en favorit.

Dessa stickningar ska förstås med i packningen till Idre, frågan är bara vilka fler stickningar som ska med.

Det bidde en tumme

Tack för alla stödjande och uppmuntrande kommentarer till mitt förra inlägg om Förnedringskassan!! De betyder mycket med era rader. Och ja, jag har överklagat eller rättare sagt jag har begärt omprövning av beslutet vilket är första steget. Jag har också sökt stöd och får det från såväl min arbetsgivare som företagshälsovården. Hur långt det sedan räcker vet jag inte men jag vet att detta har tärt mycket på min ork och mitt humör denna vecka och att det kommer att göra det framöver också. Så mycket stickat har det inte blivit denna vecka, men lite:

img_35031

De röda vantarna på bilden som min dotter fick till nya mössan (se tidigare inlägg) tog ett år att göra sista tummen på men när jag väl började tog det väl bara 30 minuter. Och när den väl var gjord och hon använt dem några dagar så kom en beställning på ett par vantar till, inte från dottern men från pojkvännen. Han valde och köpte garnet själv (med gott stöd av dottern gissar jag). God garnsmak har han för han kom hit med en härva Araucania. Den här gången tog det inte lika lång tid för mig att bli klar, två veckor totalt.

img_0017 img_0019

Jag har beställt en hand i hand bild med vantarna som komplement till dessa blixtbilder. Mönstret är från Yll & Tyll.

Om en vecka sitter jag, KM och killarna i en stuga i Idre, det ser jag fram emot och det ger lite ork för veckan som kommer.

Jag är frisk nu!!

I går meddelade Förnedringskassan att jag är frisk, nä nu ljuger jag lite, de struntar ju faktiskt i om jag är frisk eller inte utan de meddelade att jag inte har nedsatt arbetsförmåga längre. Det betyder i klartext att de inte längre ser mig som berättigad till att få sjukpenning.

Detta beslut får jag samma dag som jag är på mitt första besök på Reumatologmottagningen på KS och där konstaterar man att jag har inflammationer i flera av mina leder framförallt i händerna och fötterna.

Det känns lite absurt tycker jag med morgonens information från läkaren och så  FK:s beslut som jag läser på eftermiddagen. Läser man sedan motiveringen till FK:s beslut så blir det hela ännu mer absurt, min sjukpenning dras in för att jag fyllt i en blankett fel, jag har räknat fel och uppgett att jag jobbar i snitt 31,25 istället för 30 timmar som är 75 % av min heltid.

Nu går beslutet att överklaga om jag nu vill det. Men det vet jag inte om jag vill. Någonstans går en gräns för vad jag står ut med, jag känner mig kränkt av FK agerande och det har jag gjort hela vägen som jag varit sjukskriven. Jag är omväxlande arg, ledsen, apatisk och ibland visar sig en liten stridis men inte så ofta. Frågan är ska jag ta kampen och överklaga eller ska jag ta tjänstledigt den del som jag inte orkar jobba och därmed få mindre i plånboken? Hur skulle ni göra?

En sak vet jag, jag kommer inte att rösta på den nuvarnade regeringen vid nästa val (precis som jag inte gjorde förra valet).

Arbetsvantar

Jag har i dag invigt mina nya egenhändigt gjorda ”arbetsvantar”. I mitt yrke som arkivarie till bringar man en hel del tid i mindre varma utrymmen – depåerna där vi förvarar handlingarna – ska hålla en temperatur på +-17 grader enligt Riksarkivets författning. Det säger sig själv att man speciellt om man är lite frusen av sig blir kall om man ska jobba en längre stund i denna temperatur, en rejäl stickad sjal samt värmande arbetshandskar är ett måste.

img_0014 img_0016 img_0012

Rätt så snygga arbetsvantar om jag får säga det själv.

Mönster från Yll & Tyll gjort av Eva-Lotta som jag tror är kvinnan bakom denna blogg (tack Ulricha för att du ledde mig på rätt spår). I min villgörahög finns flera mönster som Eva-Lotta har gjort och efter att ha stickat dessa muddar längtar jag efter att pröva fler av dem.

Garn: Rowans 4 ply soft i färgen Tea Rose (om jag minns färgnamnet rätt). Ett underbart garn som jag vill sticka mer och mer och mer av.

Jag har faktiskt redan börjat på ett par likadana muddar till fast inte till mig men det blir fler till mig också, jag måste ju matcha arbetshandskarna på jobbet med de kläder jag har på mig. Vore lite läckert att ha ett gäng med muddar i skrivbordslådan på jobbet och välja efter klädsel och humör eller hur?