Oväntat kom något att vara tacksam över

I dag har varit en lite ovanlig lördag, de flesta lördagar brukar migränen göra mig sällskap, men så faktiskt inte i dag! Lite känningar men inte mer. För den som aldrig haft migrän så är det nog svårt att förstå vad migränen gör med en, huvudvärken är visserligen plågsam ibland på gränsen till det outhärdliga men jag tycker nog allt det andra (tröttheten, svårmodet, ilskan och /eller sorgsenheten, illamåendet m.m.) är jobbigare. För att inte tala om all tid som försvinner till ingenting.

Men i dag vaknade jag i och för sig men känningar, uppbådade all ork och gav mig ut på en powerwalk innan frukost och denna gång funkade det att mota migränen med motion. Sedan har min lördag fått vara så som jag vill att den ska vara om än i mer stilla mak än jag vill så jag är väldigt tacksam för att få en sådan lördag. Blygsamt önskar jag mig fler!

Jag har bakat lite:

20140412_122052

Stickat lite:

20140412_191933

Tittat på när KM blockat min sjal:

20140412_164140

Därtill lagat god mat både till lunch och middag och småpysslat lite. Det behövs inte så mycket mera, det är i det lilla i vardagen man hittar tacksamheten!

Jag har gjort det omöjliga

Jag har tydligen gjort det, som enligt min läkare, är i princip omöjligt. Vet inte om jag ska vara glad för det, för jag tror att det innebar att jag inte fick den hjälp jag ville ha. Krångligt det där, en gör något för att komma bort från en återvändsgränd och då tolkas det som att en är så stark att en inte behöver få det som en inte hade fått om en inte gjort det en gjorde.  Fast hade jag inte gjort det som tydligen är i princip omöjligt hade det vänts emot mig och hindrat mig från att få det jag såväl behöver. Obegripligt, ja det kan jag säga att det är även om jag själv vet alla detaljer. Men för stark mentalt ska en inte vara inte heller för svag, vette sjutton vad man ska vara egentligen.

Skit säger jag om det hela!

DSC_0063

En på hundra

En på hundra drabbas tydligen av en sorts migrän som kallas vestibulär migrän. Med stor säkerhet är jag en av dessa i denna exklusiva skara. Kan tänka mig flera andra exklusiva grupper som jag hellre skulle vilja ingå i, de som vunnit OS-medalj, de som kan leva på sin hobby, de som är kända stickdesigners, de som vunnit Nobels fredspris, de som är friska för det mesta – ja ni fattar säkert poängen. Men nu gör jag inte det – och jag försöker hitta ett sätt att hantera att kraftig yrsel och att jag svimmar är en del av mitt liv, just nu i alla fall.

Förra veckan höll jag mig hemma, sjukskriven, rädd för att lämna hemmet, gå ut överhuvudtaget – men så kan jag ju inte leva, vill inte heller. Så nu i veckan har jag jobbat som vanligt, tills i dag när jag var nära att landa med huvudet i frukosttallriken när världen började snurra kraftigt. Tycker åtminstone att jag kan få svimma så där tjusigt som kvinnorna i böckerna som speglar 1800-talet sägs ha gjort (ja jag vet att det inte är sant). Det känns så ”bonnigt” att svimma i maten.

Den som tycker att jag verkar lite raljant över den uppkomna situationen har rätt, men det känns som det enda vettiga sättet att förhålla sig till det hela. Alternativet att gråta, isolera mig och tycka synd om mig lär inte gör det bättre, men sådana dagar kommer säkert också.
Tidigare har jag ju haft klassisk migrän dvs fått kraftig, ibland helvetisk huvudvärk, mått illa men inte jättemycket, blivit väldigt trött osv. Nu har jag knappt ont i huvudet alls, utan blir som sagt kraftigt yr, svimmar och mår helvetiskt illa och blir trött fast lite på ett annat sätt.. Den som vill läsa mer om Vestibulär migrän kan göra det här, en bra sida om migrän.
Nu får jag ju inte välja mellan dessa olika sorters migrän och det är väl tur det för det är verkligen som att välja mellan pest och kolera. Det är skönt att inte ha så ont i huvudet det är det, men det känns ändå som yrseln och risken för att svimma kommer att begränsa mig mer socialt.  Ska träffa min neurolog om knappt två veckor, kanske har hen något klokt att komma med, eller så får jag hitta bra strategier själv.
Just nu sitter jag still i sängen och har fått en fin bricka med lite godsaker är KM (fast jag mår lite f illa f annat än thét men säg inget till KM). Det är en del f att göra det bra, när attacken ändå är ett faktum:
Fika

Jag sitter i kläm

Ni som längtar efter ett riktigt stickinlägg blir besvikna i dag, men till helgen när jag kan fota lite då ni 🙂

I dag är en riktig ontdag, inte migrän faktiskt utan ont i lederna. Inget ovanligt i sig. Anledningen, är en som jag tror jag delar med många andra som har kroniskt ont – mitt intag av smärtstillande är ifrågasatt.Inte som för en del andra att jag sägs vara missbrukare utan för att den typ av smärtstillande som gör ledsmärtan väldigt uthärdlig sägs ge mig migrän. Att jag envist hävdar att empirin visar på annat spelar ingen roll. Så därför gör jag ett envist och dumt försök att trappa ned allt utom Alvedon.

Detta gör jag samtidigt som jag gått upp och jobbar heltid. Att jobba deltid och försörja sig är som ni vet en svår kombo precis som det är det att leva på sjukpenning. Därtill bygger mina som så många andras arbetsuppgifter på att man jobbar heltid och lite till.

Och här tycker jag att jag hamnar i kläm mellan samhällets krav på att man inte ska vara sjukskriven under längre tid än några dagar och att det inte är bra/rätt att äta smärtstillande som är starkare än Alvedon, Ipren odyl. Jag får inte ekvationen att gå ihop och ni ska veta att jag har försökt och alltjämt försöker. Jag har ett yrke som jag mår bra av och som jag inget hellre vill än att jobba, gärna och mycket med samtidigt är jag kroniskt sjuk och har ont. Därtill krånglar jag till det ytterligare med att ha tre familjemedlemmar med neuropsykiatriska handikapp. Då kan man tänker jag lösa det på många sätt, ett är se till att vi som har kroniskt ont får adekvat smärtlindring, vilket gör att det kan gå att jobba lite mera. Att det faktiskt inte är fult och/eller fel att behöva äta starkare smärtstillande än Alvedon. Ett annat är att ha en tolerantare syn på sjukskrivningar, alla passar inte in i den mall som FK har, det tar tex tid för många läkemedel att ge effekt och att jobba är inte alltid vid alla tillfällen bra för hälsan. Ett tredje är att i en familj där slumpen i livet gjort att många sjukdomar och handikapp samlats se till helheten! Även om vars och ens sjukdom eller handikapp inte gör att man uppfyller, de allt mer högt satta, kriterierna för att få hjälp från samhället. Bäst är ju givetvis tycker jag att man kombinerar dessa och säkert fler.

Är det verkligen så svårt? Istället får jag som har privilegiet att ha råd ta till privata alternativ för att förbättra min hälsa. Men oavsett hur mycket jag tränar, får alternativ behandling och går till en psykolog så kvarstår problemet att jag har ont. Det gör dessutom mer ont under den tid jag genom träning ska bygga upp min kropp som efter 30 år men kroniskt ont har blivit rätt sned och vind.

Trötta tankar från en ordentligt smärtpåverkad Saltflinga ❤

 

November måndads hitta på(se)

En riktig skitdag har det varit i dag! Skitdag som i en dag med kraftig migrän. En sån dag är det trevligt när det dyker upp post som piggar upp och det gjorde det i dag.

November påse

Det ska bli något att värma axlarna med denna gång. Beskrivningen är lika härlig som förra gången, garnet och ullen är superfint men sticka på stickor 12 det gör jag inte. Det blir bara ont i händerna av det. Så jag får modifiera lite, göra något med mindre stickor och ”garnera” som tänkt. Hoppas, hoppas att nästa påse blir ett objekt med tunnare stickor.

Nu hoppas jag att migränen ger sig! Jag har faktiskt annat att göra!

Tyst och stilla

Lördagar är lika med migrändagar för mig, likaså torsdagar. Fast på lördagar kommer det ett kraftigare och längre anfall.  När det nu är som det är så får jag försöka göra det bästa av det, sova när det behövs och sticka i lugn och ro när det går.

Migrän

Bläddra i de nya fina böckerna jag köpt gör jag också och drömmer om allt fint jag vill sticka och sy. Stickningen är en sjal från Tant Thea (som jag skrev om för några inlägg sedan).

Söndagar brukar vara migränfria, så jag hoppas att morgondagen blir det också!

Runt runt

Så en bild på en mormorsrutekudde i Expressens handarbetsbilaga och jag var bara tvungen att börja göra en sådan.

Mormorsruta

Runt runt i mina favoritfärger. Gillar idén att man ökar antalet varv med samma färg för varje omgång man gör från 1 till 2 till sedemera 3 det blir fina proportioner så tycker jag. Garnet är Catania en fröjd att virka i.

Runt runt har senaste veckan också gott för mig, första gången sedan jag började jobba och fattade beslutet om att gå min egen väg (utanför sjukförsäkringssystemet) så tvivlar jag på om det var rätt beslut. Migränen har varit en ständig följeslagare i drygt en vecka och jag har dumt nog nochalerat det och inte stannat hemma och vilat förrän i torsdags och då bara en dag. Jag har så förbannat svårt att gå hem direkt när migränen, vill för mycket antar jag 😦