I väntan på

Tack för alla fina och kloka kommentarer till mitt förra inlägg! Vi stretar på V och jag. V testar näringsdrycker, hitills har han provat en  juicevariant med äppelsmak som smakade sådär och en mjölkvariant med vaniljsmak som smakade sådär. Frågan är om någon smakar bätttre än sådär… Jag testar min nya medicin som på sikt ska göra att hjärnan lugnar ned sig och jag får mindre ont. Hitills har den gett ett kraftigt illamående och möjligen lite lite lugn i smärtimpulserna, men jag hoppas på mer lugn och lite mindre illamående på sikt. Illamående är jag ju van vid från mindra andra mediciner, det blir att plocka fram de kunskaper jag har om vad jag ska äta för att må så lite illa som möjligt. Tyvärr då inte samma typ av mat som V behöver.

Nu är ju inte hela livet mediciner och sjukdom som tur är. Så mellan varven så stickas det en del (jag då och inte V). Två färdiga UFONpå en vecka känns helt OK faktiskt :).

13 januari 001

En sjal färdig och så även koft(eländet). När jag väl tog mig samman och sydde i knapparna och gjorde knappöglor så tog det säkert30-40 min. Konstigt det där att det ska ta sådan tid ibland att göra det sista men bättre sent än…

13 januari 003

Bättre bilder på båda kommer så fort jag får någon som kan fota mig med plaggen på (försökte själv men det blev hemska bilder). Sjalen/halsduken är stickad i bomullsgarn från Huskroken, därifrån mönstret också kommer. Helt fantastiskt bomullsgarn, som är nästa lika snällt som ullgarn att sticka i.

Annonser

Näringsbrist och överbelastning

Från mobilen 163

Näringsbrist och överbelastning ät orden för dagen.

Ni som följt min blogg länge vet att vi har en hel del diagnoser samlade i familjen. Tre av fyra har ADHD, två av dess tre har dessutom Aspberger och så jag som är ”normalstörd” men reumatiker. Jag har framförallt skrivit om lille V (som numera inte är så liten), mycket under de första åren efter diagnosen mer sporadiskt under senare år. Jag velar fram och tillbaka om och hur jag ska skriva om detta vårt ”annorlunda” liv men av många skäl vill jag skriva om det och tittar jag på besöksstatistiken så är det rätt många som vill läsa om just detta. Så det kanske är slutvelat nu.

I dag har varit en läkarbesöksdag därav orden näringsbrist och överbelastning som ord för dagen.

Näringsbrist och förmodligen diverse vitamin och mineralbrist(er) tillsammans med migrän blev läkarens ord till mig och (lille) V. Inte oväntat kanske, V är mager som en sticka och äter ofta lite och som den tonåring han är mindre bra mat när han äter framförallt när mamma inte är hemma. Just aptitproblem och viktnedgång är en vanlig biverkan när man äter Concerta och Ritalin (de vanligaste ADHD-medicinerna). Det svider måste jag erkänna i mammakänslan när man får höra att ens barn har viktproblem och näringsbrist – jo jag vet att jag egentligen inte gör fel, att jag är en bra mamma, men viljan att nära sina barn är stark. Nu stundar näringsdrycker, nattamat (när medicinen har gått ur) och att hitta på olika sätt att få i V så mycket bra näring som möjligt. Nytt försök att få vårdbidrag får det också bli (eller om någon kan uppfinna fler timmar på dygnet).

Överbelastningen var ett ord jag fick med mig från ett annat läkarbesök som rörde mig själv. Min hjärna är överbelastad av alla smärtimpulser som reumatismen och migränen orsakar, lägg där till hög stress så går min hjärna på överfart. Inget nytt det heller egentligen, men ett faktum som jag gärna väljer att blunda för (tänker på mitt förr förra inlägg om jobbandet) och låtsas som om det inte är mig det gäller. Strutstaktik 😦 Men läkaren förklarade pedagogiskt men väldigt tydligt vad som händer med en hjärna som går på överfart så nu är det komplettrande medicinering som gäller och sedan äntligen träning för att långsiktigt få till ett mindre smärtfyllt liv.

En bra dag med nya lite omtumlande insikter att ta till sig. Nu matlagning och sedan sticktid!

Att det ska vara så svårt

Kofta blågrön 006

Att det ska var så svårt att göra färdigt det sista på ett sticka plagg, i alla fall för mig. Som på den här fina koftan som jag verkligen gillar och vill ha på mig. Återstår gör bara att sy fast knapparna och virka öglor till knapphål, så jag vet inte riktigt vad jag väntar på.

Väntar gör däremot två tröjor och en kofta på att bli monterade och så en eller två sjalarpå att bli blockade.

Hur gör ni för att ta er samman och göra det sista? Tips mottages tacksamt! Dock triggar jag inte på förbud om att få börja på något nytt och likande.

Jobb, jobb och mera jobb

Precis så har det varit sedan vi kom hem från vår härliga jul- och nyårsfirande – jobb, jobb och mera jobb. Och har jag inte jobbat så har jag tänkt på jobbet eller sovit. Stackars KM :(. Fascinerande hur snabbt det kan gå mellan lugn semesterkänsla i en stuga i Småland till högt tempo i storstan.

Nu är det speciella omständigheter just nu på jobbet som bör lägga sig en del om en vecka sådär. Men det har varit för mycket fokus på jobbet för min del sedan i somras – så jag måste tänka om för jag vill ju inte ha det så här. Numera drömmer jag och vågar så smått stå för,  att det jag vill jobba med huvudsakligen är mitt yrke (arkivarie) och inte som nu mest chef, som det är nu. Vill kunna grotta ned mig i sådant som bara vi arkivarier tycker är kul, arkivredovisning, RA-FS:ar, RA-MS.ar, förtecknande osv osv. Ni som är arkivarier vet vad jag menar…

Underbara Clara skriver om Mål och tankekartor i ett av sina inlägg och det känns som något jag vill göra. Jag sägs av andra som står mig nära vara en särskilt målmedveten sort och visst är det så, det är bara det att jag tappat bort målen och borrat ned huvudet och kört, lite oklart vart. Lite som en trött skidåkare, hånger med huvudet och bara kör. Clara skriver att hon gjort en tankekarta med NEJ i mitten och där hon skrivit ned vad hon inte ska göra, vilka hon inte vill jobba med – en sådan känner jag starkt att jag ska göra, tror det kan vara ett sätt att hitta lusten.  Sedan blir det nog en för jobbet, stickningen och …

Önskar mig själv lycka till :)!