Dumsnäll

Adjektiv:

dumsnäll

1. (vardagligt) naiv och godtrogen; om någon som tror gott om alla, och gärna hjälper dem med allt och därmed lätt kan bli utnyttjad; så snäll så man framstår som dum (Wiktionary).

Jag tappar allt för ofta kompassen, kompassen som ska visa mig den väg jag vill gå där jag gör det jag vill och behöver göra för att må bra. Tappar helt enkelt bort att må bra. Trasslar in mig i tankekullerbyttor som gör att jag istället blir dumsnäll.

Lyssnar på Värvet med Ernst Kirchsteiger som säger ungefär ”när det jag gör inte är äkta längre då märks det och då slutar jag direkt” apropå sina TV-program. Dessa ord slår rätt in i hjärtat på mig! Det är nog äktheten jag tappar bort när jag tappar min kompass. Som med jobbet, jag gör nästan alltid ett bra jobb men gör jag det ”äkta” så blir det jäkligt bra och roligt. Men jag slutar inte när jag inte är äkta och det är synd, då blir jobbet halvdant gjort och jag har tråkigt.  Så är det med annat i livet också.

Tappar kompassen gör jag också när något inte blir som jag tänkt mig, i det större då, inte små struntsaker. Som det där med drömmen om en stor trädgård men fruktträd, bärbuskar, trädgårdsland, blomsterrabatter med perenner, den sket sig ju för länge sedan och då tappar jag bort mig själv och tycker mest synd om mig, med små glimtar där jag faktiskt pysslar med blommor, frukt och bär ändå.  För jag gillar ju det och det är jag.

Men nu är jag som sagt där igen, det har blivit för mycket av fel saker, jag säger ja eller inget där jag borde säga NEJ, jag säger nej till det jag vill säga ett stort JA till.  Jag känner mig utnyttjad och tappar tilltron och så talar kroppen om för mig HÖGT att så här går det inte att fortsätta.

Gissar att flera känner igen sig bitvis i alla fall i det jag skriver – eller hur? Jag har inget recept för hur jag blir bryter detta men att skriva ned det här är väl en bra början tänker jag. På min blogg är jag sällan dumsnäll 🙂

Liten utflykt

I dag blevdet en liten utflykt till en riktig pärla i Stockholm – Zetas.  Tycker man det allra minsta om vackra blommor, mysig miljö och god mat och fika så ska man definitivt åka dit. Att åka dit en vanlig vardag strax innan julrushen drar i gång var en ren lyx!

Bord amaryllis

vita blommor fika

Förra julen eller snarare förra advent blev en eländig tid där i princip allt jag tycker är viktigt med advent kom på undantag eller inte blev av alls. Så i år försöker jag göra det som verkligen är viktigt i lugn takt. Blommor saknade jag förra året, små egenhändigtgjorda arrangemang, så idag köpte jag två fina amaryllisar och lite ”julbling” till. En bra början! Lite annat köptes också men det återkommer jag till.

Till det viktiga alltid men inte minst till jul, hör att umgås med de en tycker om och i dag hade jag och KM en fantastisk fin eftermiddag tillsammans.

Att kroppen sedan inte riktigt orkade med det låtsas vi inte om tycker jag.

Nyårslöfte

Nyårslöfte redan nu!? Tja varför inte? Eller det är väl snarare än tanke som mognat fram och som nu känns färdig. Som så många andra stickerskor så känns det som om jag köper för mycket garn, mycket som tröst, vilket är helt begripligt men det gör också att det känns lite som när man äter godis för ofta och för mycket –  det smakar för ”sött” och inte gott. Jag njuter inte så värst länge av det jag har köpt och inte heller ser jag riktigt det jag faktiskt har. Dyrt blir det också faktiskt :(.

Så 2014 eller kanske snarare efter besöktet hos Karin 7 december så blir det inte garnköpsförbud för det klingar så illa utan njutaavdetgarnjagharår. Med de vanliga undantagen om jag måste komplettera eller om allt garn från Östergötlands ullspinneri kommer att försvinna för evigt eller om jag är på speciella evenemang. Åker jag till Danmark så gäller detta inte 🙂

Vad tror ni klarar jag ett år?

Garntröst till sjuklingen

I dag tycker jag synd om mig – så att ni vet. Jag skulle ha suttit på ett tåg till Malmö nu, i tjänsten. Väl framme så skulle jag i morgon ha undervisat i offentlighet och sekretess.  Tråkigt kan säkert många tycka men inte jag, jag gillar såväl ämnet som att undervisa.
Men istället sitter/ligger jag hemma i soffan med en jäkligt fånig migrän som yttar sig i yrselattacker.  Svimmade på Ikea igår och senare vid middagsbordet.  Inget bra partytrick kan jag lova :).
Så mellan yrselattackerna tröstar jag mig med mina fina stickningar
image

Sjalen från boken Varmt & Stickat som ska få sin virkade kant så snart jag hittar virknålen,  koftan Paneldebatt från Geilsk och så klappar jag på en härva silke-merino från tant Kofta som ska bli en Bows and Arrows.
Tur att det finns gott om garn hemma att trösta sig med!

När det oväntade händer

Ett telefonsamtal i onsdags kväll kastade omkull veckan. Det blev en tågresa, många timmar på sjukhus, en natt på en knölig säng på ett vandrarhem, fler timmar på sjukhus för att få klarhet. Men också ett helt härligt möte med en fantastisk människa. Sedan hem och fira födelsedag. Tvära kast, känslan av ovisshet, uppoppande minnen, ilska och sorg men också den otroliga lyckan i att möta en människa där allt bara är rätt.

Paneldebatt

Stickningen fick förstås följa med, korta raka varv med rillor känns lite tryggt när livet svajar till i ens närmaste närhet.

Nu pustar jag ut och hoppas på några innehållslösa dagar, där mina nära och kära får mån så bra som möjligt och så även jag.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Skov

Enligt nationalencylopedin så är ett skov:

skov (av medellågty. schōf ‘kärve’, ‘bunt’, ‘knippe’, ‘skov’), som medicinsk term ett uppflammande eller en ny episod av en sjukdom som återkommer (recidiverar) eller är kronisk.

Enligt mig är ett skov:

Ett jävla skit, som sabboterar det jag vill, behöver och mår bra av att göra i perioder.

Ett skov är också väldigt smärtsamt både i kropp och själ.

Ett skov är därtill väldigt tröttande.

Ledsenheten kommer på köpet men det står inte i Nationalencyklopedin (heller).

Pysslig lördag

Det blev en riktigt pysslig dag i går, jag börjar kanske få kläm på det här med helger trots att migränen ständigt gör sig påmind. Började dagen med att maska av min Shetlandsvigg från fina boken Varmt och Stickat.

Shetlandsvigg

Mindre bra bild på en sjal som jag är otroligt nöjd med. När alla trådar är fästa, kanten är virkad och sjalen är blockad så ska sjalen få de fina bilder den förtjänar. Grymt nöjd är jag i alla fall, det är något speciellt med randigt.

Glad ihågen efter den starten gick jag vidare till nästa projekt. Det blev mindre roligt…

Upp och ner

Förra helgen klippte jag till i fina tyget som var alldeles nyinköpt från Lilofant. Mönsterpassningen är suveränt bra gjord men vad spelar det för roll när jag klippt ut hela den tänkta tunikan upp och ner :(. Med detta hade den pyssliga dagen kunnat ta slut, men jag la upp en bild i FB-gruppen Vi sytokiga och fick väldigt mycket pepp så jag fortsatte syendet.

Autumn mood 2+3

Sydde klart tröjan med dalahästar och klippte ut och sydde nästa klart tröjan med päron på. Mer info om tröjorna kommer och så även finare bilder men mönstret är från senaste Ottobre Women och heter Autumn Mood.

Efter en migräntupplur tog jag tag i mina påbörjade sockstickningar och påbörjade en äppelsocka också men det tar vi en annan dag. I dag blir det mer pyssel men i umgängets tecken, stickmys hos god vän står på programmet men först dagens träning.

Bästa fredagen på länge!

Förra fredagen drömde jag, denna fredag gjorde jag det som jag ofta tänker att jag vill men sällan gör. Bjuda hem en god vän för att äta gott, prata om allt mellan himmel och jord och så sticka förstås. Det gjorde jag i dag – bästa Linda kom hit och gjorde fredagen den 15 november till den bästa fredagen på länge.

Fredag mer fredag

Jag lovar mig själv att göra om detta snart, en fredag eller en annan dag. På köpet fixades veckostädningen till innan helgen, en annan sak som jag ofta önskar mig. Lycka att vakna upp en lördagsmorgon och det är rent och fint (ok det står två stora påsar med tvätt inne i ena sonens rum men det märks inte för en tromb har ändå dragit förbi där inne ;))

Jag sitter i kläm

Ni som längtar efter ett riktigt stickinlägg blir besvikna i dag, men till helgen när jag kan fota lite då ni 🙂

I dag är en riktig ontdag, inte migrän faktiskt utan ont i lederna. Inget ovanligt i sig. Anledningen, är en som jag tror jag delar med många andra som har kroniskt ont – mitt intag av smärtstillande är ifrågasatt.Inte som för en del andra att jag sägs vara missbrukare utan för att den typ av smärtstillande som gör ledsmärtan väldigt uthärdlig sägs ge mig migrän. Att jag envist hävdar att empirin visar på annat spelar ingen roll. Så därför gör jag ett envist och dumt försök att trappa ned allt utom Alvedon.

Detta gör jag samtidigt som jag gått upp och jobbar heltid. Att jobba deltid och försörja sig är som ni vet en svår kombo precis som det är det att leva på sjukpenning. Därtill bygger mina som så många andras arbetsuppgifter på att man jobbar heltid och lite till.

Och här tycker jag att jag hamnar i kläm mellan samhällets krav på att man inte ska vara sjukskriven under längre tid än några dagar och att det inte är bra/rätt att äta smärtstillande som är starkare än Alvedon, Ipren odyl. Jag får inte ekvationen att gå ihop och ni ska veta att jag har försökt och alltjämt försöker. Jag har ett yrke som jag mår bra av och som jag inget hellre vill än att jobba, gärna och mycket med samtidigt är jag kroniskt sjuk och har ont. Därtill krånglar jag till det ytterligare med att ha tre familjemedlemmar med neuropsykiatriska handikapp. Då kan man tänker jag lösa det på många sätt, ett är se till att vi som har kroniskt ont får adekvat smärtlindring, vilket gör att det kan gå att jobba lite mera. Att det faktiskt inte är fult och/eller fel att behöva äta starkare smärtstillande än Alvedon. Ett annat är att ha en tolerantare syn på sjukskrivningar, alla passar inte in i den mall som FK har, det tar tex tid för många läkemedel att ge effekt och att jobba är inte alltid vid alla tillfällen bra för hälsan. Ett tredje är att i en familj där slumpen i livet gjort att många sjukdomar och handikapp samlats se till helheten! Även om vars och ens sjukdom eller handikapp inte gör att man uppfyller, de allt mer högt satta, kriterierna för att få hjälp från samhället. Bäst är ju givetvis tycker jag att man kombinerar dessa och säkert fler.

Är det verkligen så svårt? Istället får jag som har privilegiet att ha råd ta till privata alternativ för att förbättra min hälsa. Men oavsett hur mycket jag tränar, får alternativ behandling och går till en psykolog så kvarstår problemet att jag har ont. Det gör dessutom mer ont under den tid jag genom träning ska bygga upp min kropp som efter 30 år men kroniskt ont har blivit rätt sned och vind.

Trötta tankar från en ordentligt smärtpåverkad Saltflinga ❤

 

Om ni undrar…

Om ni nu undrar hur det gick med mina drömmar för helgen så ska ni inte behöva sväva i ovisshet längre :). Även om det är någon timme kvar av helgen så vågar jag mig på att summera.

Jag har bakat lite, det blev inte så gott som önskat men som sagt bakat har jag.

Tränat, jojomensan ett härligt pass på det lokala Friskis & Svettis blev det i dag.

Jag har inte riktigt hittat det perfekta mönstret till mitt garn (mitt och mitt jag har inte köpt det än det ligger hos Eva och väntar på mig och jag kommer vilken dag som helst).

Jag har inte sytt en tunika till mig, men jag har klippt till en och dessutom ritat av mönster till en tröja. Bra nog!

Jag har både ätit gott och fikat gott men också ätit mindre gott.

Träffat bästa Linda har jag gjort! Och där både fikat och ätit gott och därtill stickat och pratat och pratat 🙂

Jobbat har jag inte gjort! Hoppsan, det får bli kvarsittning på jobbet i veckan :(.

Migrän har jag också hunnit med men bara en kortare sväng.

Jag har inte heller strukit, städat eller slängt skräp men det drömde jag faktiskt inte om att göra heller (och ingen annan i familjen heller vilket de faktiskt kunde ha gjort åtminstone något av det). Det blir säkert väldigt roligt att göra någon kväll i veckan. Eller?

Hoppas ni alla haft en bra helg!