Tvåändsstickninghelg i Omberg

I helgen som gick tillbringade jag en trevlig och lärorik helg på Stocklycka vandrarhem. I Stickameras regi var vi ett gäng tjejer som skulle försöka lära oss tvåändsticka.

Hela helgen började mycket trevligt med en ny bekantskap, vi var två som skulle samåka ned till Omberg, en resa med två personer som inte känner varandra kan ju lätt bli en liten ansträngd historia men här blev det en mycket trevlig resa med prat om allt mellan himmel och jord.

Väl framme möte vi av Ulrica och Catarina och sedan anlände de andra kursdeltagarna en efter en och stickandet tog fart. Första kvällen ägnades åt att lära känna varandra och sticka på vad var och en ville.

Pö lördagsmorgonen, när vi var pigga och utvilade började vi den mödosamma resan att lära oss tvåändsticka, en liten extra utmaning för mig med fingrar som är stela och gör ont. Efter en lång stund såg min stickning ut så här:

Framåt eftermiddagen så här:

Kommen så här långt insåg jag att tvåändstickning och reumatism inte riktigt går ihop, ett lugnt konstaterande. Men det var vädligt roligt att prova på, och de stunder det fungerade så förstod jag det som de tvåändstickningsfrälsta pratar om hur lugnt och medititivt det är. Andra deltagare forsatte strävsamt och koncetrerat och en massa fina muddar växte fram.

Men en sådan här stickhelg är ju så mycket mer än själva kursinnehållet, det jag tar med mig framförallt är att ha fått förmånen att lära känna flera fantastiska männsiskor som jag hoppas träffa ingen. Det var mycket prat och skratt och en alltigenom god stämning. Jag tar också med mig den fantastiska naturen på Omberg.

Hos Ulrika finns många fler och otroligt fina bilder från helgen, kika in där och njut!

Annonser

Det var inte meningen

Jag hade planerat för en resa till Uppsala och Yll & Tyll i fredags eftersom jag för tillfället inte jobbar på fredag och kände mig i stort behov av att göra något extra mysigt alldeles för mig själv. Men så på torsdagen efter jobbet men innan en annan aktivitet så hade jag lite tid över och fick för mig att jag bara skulle titta inne på Anntorps väv. Jag borde ju veta bättre för jag har hittills aldrig bara kunnat titta i den affären, till mitt försvar kan jag väl möjligen säga att jag sällan är där med tanke på hur nära jobbet Anntorps väv ligger. Hur som helst så kom jag ut därifrån med garn och mönster till en kofta och på fredagen hade jag inget behov av någon restur, bara en massa lugn till att sticka.

Bilderna gör absolut inte garnerna rättvisa men den vänstra är ändå närmast. Igen så har jag fallit pladask för garner från Östergötlands ullspinneri men för första gången mönster från Anntorp (definitivt inte sista). Det hela ska bli en ”Ulljacka i två färger stickad på längden!. Just att sticka på längden var oväntat roligt om än lite förvirrande för hjärnan. Eftersom den är i verkliga vinterfärger så försöker jag sticka så mycket jag hinner för att få den färdig innan våren kommer. Får se hur det går med det. Uppsala blir det en annan dag!

I nuet

IMG_3828

Just nu sitter jag i vår lilla trädgård och njuter av här och nu. En kopp thé, två trevliga stickningar, lagom varmt och tyst och stilla. Här vill jag stanna, bara vara i nuet.

Inte tänka på i morgon då jag ska till tandläkaren och rotfylla, inte tänka på att jag resten av veckan ska jobba. Bara vara här och nu.

Egentid

Fråga mig inte hur jag har det med min egentid (ska stavas som ett ord har jag läst mig till), speciellt inte om du är psykolog, beteendevetare eller jobbar på FK.  Jag är väldigt kluven till det begreppet och risken finns att jag blir arg.

På en gång ska jag säga att jag inte alls är motståndare till synen att vi människor behöver egen tid, tid där vi gör saker för vår egen skull. Men som begreppet används i dag, i alla fall som jag uppfattar det, så är det upp till var och en att lyckas skaffa sig den där eftetraktade egentiden och lyckas man inte med det så är det fel på  individen (och inte på omgivningen eller samhället). Jo jag tycker att vi har alla ett eget ansvar för vårt liv men vi verkar och lever inte i  ett vaccum.  Att få egentid verkar dessutom vara lösningen på alla problem man kan tänkas ha, om man är stressad, deprimerad, har omt eller ”bara” olycklig så är lösningen egentid.

Jag har under de senaste åren träffat många många läkare, psykologer och beteendevetare och nästan alla har pratat om vikten av egentid. Som förförra hösten då allt snurrade som mest kring lille V och min dotter, där och då fick jag rådet flera flera gånger att se till att få egentid gärna i form av motion. Jaha tänkte jag skaffade mig en almanacka (det gör jag i och för sig varje höst), ett gäng med färgpennor i olika färger för att göra tydligt för mig vart min tid gick till. Rosa var färgen jag valde för min egentid, barnen var blå, jobbet svart och så hade jag grönt till ytterligare något. Dessutom köpte jag nya gympaskor och ett terminskort på Friskis & Svettis. Nu så minsann skulle jag få ordning på alltihopa och bli en lugn, glad och accepterande kvinna. Ni som har läst bloggen ett tag eller känner mig vet ju att det inte blev riktigt så. Till slut försökte jag till och med fuska med färgpennorna för att få det att se ut som om jag hade balans.

I dag kan jag tycka att rådet att skaffa egentid i den situationen var  puckat mindre lyckat och att jag ens försökte i den skalan var dumt. Om man har ett barn som mår så dåligt som lille V gjorde behöver man praktisk avlastning som förälder inte råd om egentid. En hemsyster som kom hem och hjälpte till är vad jag hade behövt då (hemsystrar fanns fram till 70-talet och de kom hem till familjer och avlastade/ersatte husmodern om hon var sjuk/barnafödande eller på husmorssemester, de kom också hem och tog hand om sjuka barn så att mamman kunde gå till jobbet).

Nu är frågan om egentid uppe på tapeten igen och jag blir  så trött . Jag går hos en ny coach (som en del av min rehabiliteringskedja) och bland det första som kom upp var hur viktigt det var med egentid. Viktigt är det också vad man gör på sin egentid däremot är det inte så viktigt, som jag tycker att den ska vara förutsägbar, gå att planera och bestå av en längre sammanhängande tid,  utan man ska passa på när möjlighet ges (typ när bebisen sover). Så i dag har jag ägnat dagen åt att baka som en del av min egentid

img_3472 img_3473

Jag gillar att baka, typ som hobby och då är det en bra sysselsättning för egentid, sticka och läsa (lite beroende på vad) är också bra sysslor. Städa och handla är inte bra sysslor, inte ens om man gillar att göra det och göra det ensam och  framförallt uppskattar resultatet. Jag kan i och för sig förstå och repsektera det tänket men jag blir så trotsig när någon säger åt mig att detta ska du göra och detta ska du låta bli, bakandet blir inte lika roligt då till exempel.

Jag önskar att det istället blev modernt inom rehabsvängen att prata utifrån Bodil Jönssons tidsbegrepp. Ställtid till exempel är väldigt viktigt för hur jag mår, utan den ökar stressen garanterat. Behovet av ostyckad tid likaså. Jönsson fokuserar också på att det är min egen inställning till tid som avgör – hon föreslår att vi istället för att lura oss själva att vi har ont om tid istället ska lura oss att vi har gott om tid – livslögn som livlögn. Men hon bortser aldrig ifrån samhällets och omgivningens betydelse!