Nöjd

Tänkte visa min höstsjal även på min blogg och inte bara hos Linda.

002 005 008

Jag är så nöjd med den, riktigt nöjd för ovanlighetens skull och då var jag ändå på väg att repa upp den vid ett par tillfällen för att jag inte tyckte att mönstret och garnet passade ihop. Ibland är det ju bra att jag inte lyssnar på mig :=) Mönstret är Shoulder shawl in Syrian pattern från den fantastiska boken Victorian Lace today. Garnet är Noro Kureyon sock + lite alpacka till den virkade mudden. Jag har ett nystan till i precis samma färgställning och jag tror att jag ska göra en sjal även av det fast inte samma mönster, just för att det känns spännande att testa samma garn men med olika modeller.

Nöjd är jag också efter ytterligare en trevlig fikadag, i dag i sällskap av Pia. Vi började med att fika på Nationalmuseum men eftersom det var så otroligt mycket folk där så var det inte läge att sitta där och sticka så vi tog en promenad till söder och ett lugnt och mysigt fik där. Väl där stickade vi och värmde oss med god ingefärsdricka. Min kamera låg hemma och vilade sig men bilder finns här.

Inför det nya året hoppas jag på många fikastunder som de som mellandagarna bjudit på då kommer jag att vara nöjd ofta!

Mellandagsmys

Så var julhelgen slut för i år och det är långt till nästa och det gör mig inget. Det finns så mycket känslor kring jul tycker jag som gör det krångligt; förväntningar så olika från person till person, krav egna och andras, glädje, minnen mm.

Mellandagar är ofta mysiga tycker jag som i går – en lång promenad med KM vid Mälaren därefter fika. På vägen mötte vi denna krabat:

img_3398 En riktig busig get som sprang omkring fritt.

 

 

I dag  blev det också mysigt med mycket blommor, levande ljus, gott fika, stickningar och trevligt sällskap på Ulriksdal. Linda, Kicki och jag tillbringade ett par timmar tillsammans:

img_3402 img_3403 img_34041

Jag har lite svårt för att publicera ansiktsbilder här på bloggen (förmodligen en yrkesskada då jag pysslar en del med PuL på jobbet) fast i dag blev det lite väl långt ned. Sjalen i mitten syns i alla fall och jättefin är den. Kicki är den som stickat den och om jag minns rätt heter den Forget me not. Linda har betydligt bättre bilder på sin blogg så kicka in där, då får ni också se min alldeles nyfärdiga höstsjal (mer om den senare).

Nu stundar jobb i morgon och sedan ledighet igen och förhoppningsvis  mer stickrelaterade trevligheter redan på tisdag

God Jul

Så här dan före dan före dopparedan så önskar jag er alla:

En riktigt God Jul0181

Jag önskar att ni alla får härliga mjuka paket med garn i förstås, god mat och dryck som ni inte behövt laga själv alltihop och gott om tid för stickning och annat pyssligt. Lite snö önskar jag också till oss alla.

Vättar, hustomtar och oknytt

img_3396 img_3397

En inköpt skål med vättar på (eller om det är hustomtar eller annat oknytt) samtidigt som jag börjat läsa Selma Lagerlöfs Löwensköldska ringen har fått mig att snöa in på folktro och speciellt vättar och hustomtar.

Jag kan egentligen ingenting om vare sig folktro i allmänhet eller vättar och hustomtar i synnerhet. När jag köpte skålen på en mysigt krukmakeri i söndags så tänkte jag i ett romatiskt skimmer att vätten/hustomten fanns som en sorts ”väktare” eller välgörare för den gård med dess människor som han bor på. Att han snällt såg till både hus och människor. Nu har jag läst på lite och vet att så var kanske inte tron riktigt utan vättarna kunde vara rätt elaka om man som människa inte var snäll mot dem och de kunde då ge igen genom att skicka sjukdom och annat elände ”på” människorna. Var vi människor däremot snälla och givmilda kunde vi få gåvor tillbaka.

Jag skulle gärna vilja ha en hustomte/vätte av den snälla kravlösa sorten (som väl ändå ligger bakom begreppet hustomte som någon som kommer hem till äldre och byter glödlampor mm) som tar hand om oss och vårt hus. Någon som jag gärna ger lite sötgröt då och då för att han ska vara på bra humör. Lite elak kan han förresten få vara för då kan jag skylla på honom när något elände händer. Nästa gång huvudvärken slår till kan jag tänka att det är nog för att jag hällde ut varmt vatten i vättens hem (de bor under marken och blir tydligen extra arga om man häller vatten på dem) och ställa ut lite gröt och hips vips så försvinner huvudvärken ;=).

Nu ska jag återvända till verkligheten igen och bege mig till ett möte med bla FK, förhoppnigsvis har jag inte varit elak  mot någon vätte i dag.

En vecka

En vecka har jag varit hemma nu, en vecka som gått både fort och långsamt på samma gång. Långsamt, långsamt när huvudvärken helt tagit över tillvaron och det enda som betytt något är när värktabletten börjat värka och gett lite lindring, Fort fort när jag hittat ro i min fåtölj och stickat, superfort när det gäller tiden kvar tills dess FK ska bestämma om jag möjligen kan ha rätt till fortsatt sjukpenning (möte om det i nästa vecka). Extra superfort går det också när huvudvärken slår till ibland kan jag ha en föraning men oftast så smäller det bara till med fyrverkerier, stjärnexplosioner. Långsamt går tiden också när jag längtar tillbaka till jobbet – för det gör jag varje dag (jag gillar att jobba).

I fredags gick eftermiddagen i behagligt tempo, i mycket trevligt sällskap besökte jag Ulriksdal. Gott fika, vacker omgivning, stickning och som sagt trevligt sällskap så vill jag ha det ofta (fast i fortsättningen utan att det ringer en massa i min mobil om rehabmöten och annat elände).

En trogen följeslagare denna vecka har varit min ”julsjal”:

img_3388

Bilden tagen i mitten på veckan – nu är sjalen färdig så när som på avmaskning och den virkade kanten. Mönstret är Annhelens sjal och kommer härifrån och garnet är från Hedängens ull & garn (fast är inköpt för länge sedan hos Maria).

Förutom sjalen så har jag gjort ett par matchande julmuddar:

img_3390

Annas härliga mönster förstås och garnet är Primavera från Teetee. Jag är nöjd med dem, mörkrött och grått är mina favorit julfärger.

Nästa vecka kommer med all säkerhet inte att bli vilsam (eller speciellt hälsomsam), jag ska på ett läkarbesök, ett rehabmöte om mig själv, en magnetröntgenundersökning och sist men inte minst ett avstämningsmöte i lille V:s skola och allt detta veckan innan jul när jag ändå inte har något annat för mig – eller tvärtom kanske?

Håll gärna tummen om ni har tid lite då och då!

Drömmar

På nätterna drömmer jag mardrömmar och på dagarna, ja då dagdrömmer jag.

I morse vaknade av att jag drömt att lille V skulle vara tvungen att byta skola, till en specialskola, en skola som vi besökte i drömmen och det var så hemskt med elaka tillmälen från de vuxna, en sliten miljö som jag nog plockat från någon dokumentärfilm om gamla mentalsjukhus. Det värsta var nog att när jag vaknade så trodde jag en lång stund att det var sant, det enda jag inte fick ihop var att jag plötsligt låg i sängen. Den totala hopplöshet jag kände i drömmen följde med till det vakna tillståndet, men den kom säkert med i drömmen från det vakna.

På dagarna drömmer jag mig ofta bort, bort till en stuga vid havet så långt ut att det bara är horisonten som begränsar synfältet. Alldeles ensam är jag där, enda sällskapet är mina tankar, stickningen, god mat och böcker som jag länge velat läsa. Ingen mobiltelefon, ingen TV och ingen som pockar på min uppmärksamhet (men med vetskapen om att familjen har de bra där hemma). Lugn och ro som ger läkning.

I väntan på att mitt dagdrömmande ska bli verklighet, en väntan som kanske blir lång så försöker jag göra lite lite av det jag drömmer om här hemma:

img_3384

Tyst

Tyst har det varit på bloggen ett tag nu och tyst behöver jag ha runt omkring mig nu och ett tag framöver.

Tyst så att smärtan i mig stillar sig lite.

Tyst så att jag kan tänka tankar som behöver tänkas hela vägen tills det känns färdigt.

Tyst så jag kan tänka igenom hur jag ska förhålla mig till till både nya besked om vad som orsakar det onda (inget livsfarligt eller så men ändå så att det kräver förändring) och allt det ”gamla” för det hänger på något sätt ihop. Tänka igenom hur jag ska få ett liv som går ihop. Tänka igenom vad som är viktigt och vad som är jag.