Ensamma mamman på semester

Lille V döpte om mig till Ensamma mamman i lördags kväll när vi efter en lång tåg och bussresa var framme i Idre fjäll (KM är hemma och jobbar och målar om tvättstugan (hoppas jag i alla fal)). Då hade vi som sagt rest långt, stressat runt och letat först nyckel, sedan stuga och sedan rusat till affären som stängde 45 minuter efter vi kommit fram – allt detta i spöregn. Sedan återstod matlagning, bäddning och uppackning och sedan i sängen så kände jag mig som en ensam mamma, men just då med barn som hjälpte till när det behövdes som mest.

Här i Idre är vi för att spela handboll och rida dvs dottern rider och de andra två spelar handboll. Lille V:s storebror har spelat ett tag nu och är enligt min mening Sveriges bästa målvakt, lille V har aldrig velat spela förut men nu när han går i bollskolan så sitter han och tjatar om att få spela mer.

Mina dagar ser ut ungefär så här:

Till vänster stickning och schemat för handbollsskolan, mitten utsikt från dagens promenad, till höger Tyskland som sonen spelar  i kvällen turnering. en turnering som jag måste tillbaka till nu för det är dags för kvartsfinal…

– Ni kan gå hem nu!!

Titta på sport live är ju bra mycket mäktigare än TV, absolut inte stickvänligt men som sagt mäktigt. Nu är det kanske ingen nyhet för någon annan än mig, men jag har varit på väldigt få sportevenemang i mitt liv (hitills), om man inte räknar knattefotboll, ungdomshandboll och dito innebandy förstås.

Att ha barn innebär mycket som man inte räknat med, att mina barn skulle sporta tänkte jag mig nog redan innan de föddes men att det skulle innebära att jag ibland befinner mig skurandes toaletter under en handbollscup och ibland sittandes i Alingsåsklacken under SM-finalen i handboll hade jag nog inte tänkt mig. Vi såg båda finalerna både damernas Sävehov – Skövde och herrarnas Alingsås – Guif. Damernas match var inte så spännande vare sig på plan eller på läktaren mycket för att Sävehov var så överlägsna men herrarnas match var spännande både på plan och på läktaren. Efter sisådär tre minuter var både jag och sonen hängivna Alingsåsanhängare. Hur nu det gick till?