Moment 22

Det har blivit lite mer tyst här på bloggen än jag tänkt mig senaste dagarna, men det där som kallas livet har kommit emellan. Eller snarare den del av livet som jag bär med mig i det att jag alltid har mer eller mindre ont (plus en liten matförgiftning). Och det är ju så väldigt symboliskt då att det jag gillar mest, som att blogga, sticka osv inte orkas med.

Ja det blir ett lite gnälligt/argt inlägg detta. Jag har två kroniska sjukdomar som ni som läser bloggen regelbudnet vet (mycket väl), psoriasis artrit och migrän. Dessa två kommer inte direkt överens med varandra utan motarbetar varandra och jävlas därmed med mig. Det är förmodligen så att migränen kommit till mig som ett svar på alla de smärtsignaler kroppen sänt ut pga reumatismen (och annan stress), till slut bestämmer sig kroppen/hjärnan för att ta till ännu starkare signaler för att tala om att något måste göras åt det som är fel, dvs allt det onda. Så blir det ännu mer ont som ger mer ont i lederna som i ger mer migrän som ger… Ja ni kan ju räkna ut själva hur det blir till slut, ja det blir för jävla ont helt enkelt.

Smärtstillande då säger vän av ordning, jo det är bra grejer det när det fungerar. De senaste åren har en del för mig, och många andra kroniskt sjuka, bra smärtstillande tagits bort därför att en del människor envisas med att ta smärtstillande och alkohol samtidigt och sedan gå och dö. Så därför har utbudet minskat radikalt och lägger man därtill till att jag inte klarar en del andra smärtstillande så blir det lite svårt. Men nu har jag efter många års letande hittat det som fungerar för mig (givetvis med hjälp av min fantastiska läkare). Hurra har jag kännt fram tills för någon vecka sedan där jag börjar inse att migränen tycker mycket om när jag tar smärtstillande i annat än begränsade mängder. Då kommer den fram och gör livet ordentligt surt för mig. Så då blir den svåra frågan var hittar jag balansen – hitills har det gått sådär, milt uttryckt. Så här sitter jag nu och har varit vaken i flera timmar för att lederna gör såpass ont att det inte går att sova men vill inte ta mer smärtstillande för då kommer väl migränen.

Surt är det! Så i dag är jag faktiskt nöjd med att det är dåligt väder!

Annonser

2 thoughts on “Moment 22

  1. det är så sällan du skriver inlägg som kan betraktas som gnälliga. Snarare ger du intryck av maktlöshet och frustration över att inte kunna leva livet utan smärta:(

    Så att i alla fall kunna skriva om det – om inte annat så skapar det förståelse för dig och din situation!

    Så stor kram!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s