Arkivariekofta

Jag skrev ju för ett tag sedan att jag skulle köpa mig garn och mönster till en kofta om/när jag fick ett nytt jobb och allra helst om jag fick önskejobbet. Nu har jag fått önskejobbet, 31 mars börjar jag jobba på Riksarkivet med det som jag tycker bäst om att göra (mer om vad det är det kommer säkert en annan dag .)).

Så i veckan så hittade jag mitt drömprojekt, koftan som för mig kommer att bli ”Arkivariekoftan”. Den får bli symbolen för övergången till det nya, jo jag känner mig lite så högtravande i behov av en tydlig avgränsning mellan det gamla och nya efter en väldigt jobbig period arbetsmässigt. Kommer bokstavligen att kasta ut/bort en del saker som hängt med länge (för länge) och plocka in lite nytt.

Koftan då? Ja den kommer förstås från tant Kofta, Lotta som alltid inspirerar mig med sina tankar och idéer om färg, garn m.m. och som denna vinter ovetandes inspirerat mig mer än så. Så till den milda grad faktiskt att jag åkte tidigt till Syfestivalen med goda vännen U för att komma först (nåja) till Tant Koftas monter, vilket vi också nästan gjorde (återkommer till det också senare). Koftan var det, Lotta la upp en bild på Instagram i veckan och då visste jag att den måste jag bara ha, trots att jag egentligen är fullt nöjd med att njuta av de garner jag har. Jag mailade Lotta och fick följande bild som förslag:

Det känns helt rätt, det blir marinblåa åsar  och färgerna till höger i dalarna tillsammans med den vetevita. Den ska jag sticka på under de veckor i slutet på mars som jag är ledig innan det är dags för nya jobbet. Kanske blir det sittandes framför kakelugnen på landet. Vem vet.