Nästan tvåsiffrigt

Jag var ute och cyklade tillsammans med KM i går hela dagen. Vi cyklade till Sigtuna och hem igen. Jag är alltsedan jag kom hem lite odrägligt mallig, rundan vi cyklade var nämligen 9 mil, 6 kilometer och 310 meter lång.

 Ja jag vet att det finns många som har det som vanligt träningspass i cykelsvängen och har man som jag en KM som tittar på Tour de France och som själv glatt cyklar 30 mil runt Vättern så är mina dryga nio mil inte så mycket att komma med men jag har aldrig cyklat så långt förrut. Och jag hade kul och det kändes bra nästan hela tiden, det var en backe strax innan Sigtuna som fick mig att kliva av cykeln och en kort stund tänka jag skiter i det här fast det har man ju som vuxen inte mycket för att  göra mitt ute i ingenstans.

Speciellt nöjd är jag tt jag tagit mig ifrån att det är så olidligt synd om mig som inte kan springa längre (vilket var min favoritmotionsform fram till i maj men där kroppen nu säger definitivt nej) så att det är lika bra att jag slutar motionera och lägger mig på soffan och äter geléhallon till att inse att cykling är inte bara ett sätt att transportera sig utan även en kul motionsform.

Har man som jag dessutom en KM med sig som förser mig med mat och dryck och som cyklar framför när det är motvind eller när man är trött (och som dessutom har en snygg rumpa)så blir cyklingen inte bara motion utan även något som gör gott för relationen.

8 tankar om “Nästan tvåsiffrigt

  1. Jag gjorde nyss något väldigt dumt, insåg jag när jag höll på. Jag läste upp det här inlägget för maken och insåg att jag nog kommer att dra på mig tjat om att fara ut och cykla …

    Ortopeden berättade häromdagen att de nyss fått min remiss och att jag kan förvänta mig en ca tre månader lång väntan. suck …

    Men skryt på du! 🙂

  2. Jag berättade också för KM om ditt inlägg och eftersom han tillhör gruppen cykelnördar = tittar på Touren. Girot, Vueltan m.m. och har cyklat Vättern runt, Vänern runt och Finnmarksturen tidigare, dock cyklar han mindre nu än för några år sedan, kommer antagligen även jag att åka ut på cykeltur.
    Det är något visst med karlar i trikåer ! 😉

  3. Wow, vilken prestation! Kan inte ens föreställa mej att cykla så långt, hur i hela världen kändes det dagen därpå? Kunde du sitta överhuvud taget??? Jag är mäkta imponerad.

    Hoppas ni får många fler trevliga turer, det verkar faktiskt väldigt mysigt.

    Ha det så jättegott!

    Kram

  4. Vad kul att du tyckte att det var kul! Jag har svårt att själv se mig i en liknande situation med min E. Men man vet ju aldrig…
    Kram!

  5. Härligt! Mycket bra jobbat! Jag kan inte tänkta mig någon bättre form att motionera på. Fast jag känner det inte som om jag motionerar. Gör det bara för att det är kul.

    Må gott! Funderar på Hurtigs på tisdag, men lovar inget 😉 Det finns så mycket annat som lockar också nu.

  6. Ahhh vilken härligt läsning den där fina rumpan kan ju lyfta vilken trött idrottskvinna som helst. Gillar att du verkligen vågade cykla iväg så långt, helt otroligt långt i mitt sätt att se på det.
    Jag som snart ska bestiga min motionscykel igen för att få upp flåset som jag har tappat efter alla astma kurer. Då lär det blir några minuter första dagen för att sen öka pyttelite i taget så över 9 mil får mig att flämta bara av tanken.
    – Jag stickar vidare på Fabelkoftan och det är kul men segt.. rena marathon i stickning.

    Massa kram

  7. Oj, vilken cykeltur….jag lever fortfarande på att jag har cyklat från Lund till Helsingborg 52 km och det var 1973!
    Nu cyklar jag inte längre men stegar på med stavar och mätare.
    Lycka till med fler cykelturer!
    Kram
    Eva i Lund

  8. Wow vad duktig du har varit!! Jag var så stolt över mina två cykelrundor innan sommaren på 1,2 mil. Men det är ju ingenting ;-). Härligt att hitta ny träningsform! Kram Linda

Lämna en kommentar