Jag kan läsa!

Jag kan läsa! Eller jag kanske ska skriva att jag kan läsa igen för dem av er som vet ungefär hur gammal jag är kan ju lätt räkna ut att det är ungefär 40 år sedan jag lärde mig läsa i 6-7 års åldern. Men allt sedan PTSD blev en del av min vardag så har min förmåga att läsa varit väldigt begränsad, till en början bara rubriker i tidningen, sedan korta notiser och lättläst text i inredningstidningar och likande. Sedan har det sakta sakta gått framåt, det har sedan jag började jobba igen gått hyfsat att läsa facktext på jobbet som tur är men lusten och förmågan att läsa skönlitteratur har varit obefintlig länge länge. Jag har försökt när det kommit ut någon bok jag vet att jag vanligtvis skulle gilla och läst den men det har varit en kamp.

Men nu så har det vänt och jag är så glad för det! Numera är det ett nöje att gå förbi Pocketshop på vägen hem och se på alla godingar som ligger där och väntar på att jag ska läsa dem. Det känns lite som jag är i bokslukaråldern igen och jag kan längta till pendeltåget och de 20 minuters läsning som jag har framför mig då på vägen till och från jobbet.

Jag njuter mer av att läsa än tidigare och har inte riktigt lika bråttom heller när jag läser, så nu kanske det också är läge att testa ljudböcker till stickandet…

Annonser