Utmärkelser, kram och Uppsala på en söndag

I veckan har jag fått två utmärkelser och en kram! Första utmärkelsen kom från Metta:

 

 

 

 

 

 

 

 

Den andra kom från Britt-Marie:

kreative-blogger-award_26712411

 

Tack båda två!! Jag blir lika barnsligt glad varje gång jag får en utmärkelse. Båda dessa utmärklser har gått runt några varv tror jag bland stickbloggarna så jag skickar den inte vidare utan gottar mig åt dem alldeles själv.

I dag har jag också fått en kram från Eva:

enkramifrnmigtilldig11 Oj så liten den blev men WordPress verkar inte gilla att lägga in dessa bilder, ingenting blir i den storlek jag vill. Men tanken att få en kram och skicka den vidare är trevlig, tack Eva och kram tillbaka till dig. Jag skickar kramen vidare till Livsglimtar – en styrkekram och till Linda – en med massor av energi.

Vi i familjen har skaffat oss ett nytt helgnöje som för oss till en massa mer eller mindre trevliga ställen. Denna helg har det varit jackpot i trevliga ställen, i går Sigtuna och i dag Uppsala. Anledningen till dessa små utflykter är lille V:s storebror som spelar innebandy och handboll. Bara att titta på matcherna, speciellt i innebandy, är hur kul och spännande som helst.

Gårdagens match mot Sigtuna var så spännande att jag trodde att hjärtat skulle stanna, men med 10 sekunder kvar av matchen kvitterade sonens lag och spelade oavgjort mot serieettan.  Den ”segern” firade vi i familjen med att gå och fika på tant Brun, gott och mysigt bla med en sprakande brasa. I dag var det handboll mot Uppsala, inte så spännande för vi fick storstryk. Efteråt blev det kebabtallrikar, inte lika mysigt och gott som på tant Brun om ni frågar mig men sönerna åt och åt och åt. Men nästa gång det är dags för match i Uppsala så vill jag ha match på en lördag tack för  hur kul är det att stå utanför Yll & Tyll en söndag och inte komma in, känns lite som att ha fingrarna i kakburken och så kommer mamma och så blir det inga kakor (fast vi hade ingen kakaburk hemma när jag var liten).

img_3448 Liten, mörk och oskarp bild på sonen som storspelar i målet. Han rockar!!

Annonser

Myslördag

Jag brukar vanligtvis vakna på lördagsmornarna och vara på dåligt humör, trött efter en hel arbetsvecka och med vetskapen om att hemmet är i stor behov av städning, att det behöver tvättas, handlas och så ska vi ju helst göra något trevligt tillsammans också. Många är de lördagar då jag hunnit skälla ut KM och/eller barnen innan lunchdags

På senaste tiden så har jag istället gett mig i väg hemifrån, förra lördagen på stickcafé på Nysta och denna lördag på vernisage på Marias garn (nästa lördag är jag inte ens hemma utan på stickhelg utanför Norrtälje). KM är hemma och städar några timmar och gör sin insats för veckan men får göra det utan att jag är i närheten med mit usla hemmahumör. I dag var jag som sagt på vernisage tillsammans med Linda (och en massa andra):

  

Kolla in Åke (fåret) i mitten visst är han tjusig? En massa fina höstiga vantar, muddar, sockar, halsdukar mm mm fanns det också. Inspirerande!

Efter vernisagen och lite därtill hörande garn- och mönsterinköp tog jag och Linda båten över till Djurgården och efter en stunds promenad i höstsolen landade vi på Rosendals trädgård. Till en början satt vi faktiskt ute i höstsolen och fikade (inte dåligt i mitten av oktober) men sedan när solen gick i moln flyttade vi in i ett av växthusen, fast det var inte så varmt där heller men trevligt.

 

Så ser det ut på fikabordet när två stickerskor fikar – inte så dumt eller hur?

Nästan tvåsiffrigt

Jag var ute och cyklade tillsammans med KM i går hela dagen. Vi cyklade till Sigtuna och hem igen. Jag är alltsedan jag kom hem lite odrägligt mallig, rundan vi cyklade var nämligen 9 mil, 6 kilometer och 310 meter lång.

 Ja jag vet att det finns många som har det som vanligt träningspass i cykelsvängen och har man som jag en KM som tittar på Tour de France och som själv glatt cyklar 30 mil runt Vättern så är mina dryga nio mil inte så mycket att komma med men jag har aldrig cyklat så långt förrut. Och jag hade kul och det kändes bra nästan hela tiden, det var en backe strax innan Sigtuna som fick mig att kliva av cykeln och en kort stund tänka jag skiter i det här fast det har man ju som vuxen inte mycket för att  göra mitt ute i ingenstans.

Speciellt nöjd är jag tt jag tagit mig ifrån att det är så olidligt synd om mig som inte kan springa längre (vilket var min favoritmotionsform fram till i maj men där kroppen nu säger definitivt nej) så att det är lika bra att jag slutar motionera och lägger mig på soffan och äter geléhallon till att inse att cykling är inte bara ett sätt att transportera sig utan även en kul motionsform.

Har man som jag dessutom en KM med sig som förser mig med mat och dryck och som cyklar framför när det är motvind eller när man är trött (och som dessutom har en snygg rumpa)så blir cyklingen inte bara motion utan även något som gör gott för relationen.

Ledig dag

Onsdagar försöker jag nu så länge jag jobbar deltid ha som min lediga dag. Ledig från såväl jobb som läkarbesök, Bupdito och annat som kräver mer energi än det ger.

Så i dag började jag med att sova lite längre än vanligt, äta frukost i lugn och ro för att sedan ge mig i väg i regnet till min naprapat. Jag är helt säker på att han är den bästa naprapat som finns! I alla fall gick jag därifrån 1 1/2 timme senare med väldigt mycket mindre ont än när jag kom och väldigt avslappnad och tillfreds. Så för att forsätta dagen bra så åkte jag in och fikade på Café Rival – inte mitt absoluta favocafé men bland de bättre.

rival.jpg

Med mig hade jag boken Att leva ett liv inte vinna ett krig av Anna Kåver. Den handlar om acceptans – ett ord som för många har en negativ klang men som det beskrivs i boken tycker jag att det känns rätt. Svårigheten ligger väl i att omsätta tankarna till handling. Först ska jag läsa klart boken dock (jag har läst den förut).  Ett citat har fastnat ”hälsa är snarare att kunna bli sjuk och sedan åter bli frisk” istället för att sträva efter att aldrig bli sjuk vare sig psykiskt eller fysiskt.

Efter att ha ätati och druckit gott tog jag tunnelbanan söderut till Warp & Weft som hade öppet hus i dag. Jag har aldrig varit där förut, inte ens i trakterna så det blev lite ”turistande”. Butiken var trevlig och jag gick förstås inte tomhänt därifrån:

warp-weft.jpg

Två nystan Silla så mjuka så mjuka så. Ska tillsammans med de två andra nystan Silla jag köpt bli muddar när min virknålar inropade på Tradera kommer. En burk pärlor fick också följa med hem. Jag tror att jag är på väg att bli pärltokig.

Nu ska jag avsluta en trevlig ledig dag med att titta på Roomservice (ja jag har en hemlig passion för vissa inredningsprogram med snygga medverkande) och sticka på mina februarisockor.

Hoppas att ni som läser har haft en bra onsdag ni med!

Eld

I går var jag och barnen på Rosendals trädgård och deras årliga Eldfest. Det var bland det mer fantastiska jag (vi) varit med om – åk dit nästa år om ni bor i eller i närheten av Stockholm.

En bild säger mer än tusen ord sägs det och för gårdagen stämmer det bra. Lille V  tog lånade kameran i går och tog en massa härliga bilder:

eldfest-1.jpg eldfest-2.jpgeldfest-3.jpg

eldfest-4.jpgeldfest-5.jpgeldfest-6.jpg

När jag lägger upp dessa bilder så känner jag gårdagens röklukt i näsan – konstigt hur kroppen minns.

Dagens mest minnesvärda hörselintryck förutom trummor och sång till eldspelet var en pappa som ilsket sa till sin dotter:

– Vi är inte här för att köpa saker utan för att uppleva!

Tack alla ni för kommentarerna om min dotter i förra inlägget, det värmer oss båda. Vi ska till doktorn  i morgon… Dottern var med i går och det var så härligt och se hennes glädje. Med sin sedvanliga järnvilja klättrade hon upp på jordhögar och annat för att se eldspelen (oj så ont det gjorde sedan).