Det var inte meningen

Jag hade planerat för en resa till Uppsala och Yll & Tyll i fredags eftersom jag för tillfället inte jobbar på fredag och kände mig i stort behov av att göra något extra mysigt alldeles för mig själv. Men så på torsdagen efter jobbet men innan en annan aktivitet så hade jag lite tid över och fick för mig att jag bara skulle titta inne på Anntorps väv. Jag borde ju veta bättre för jag har hittills aldrig bara kunnat titta i den affären, till mitt försvar kan jag väl möjligen säga att jag sällan är där med tanke på hur nära jobbet Anntorps väv ligger. Hur som helst så kom jag ut därifrån med garn och mönster till en kofta och på fredagen hade jag inget behov av någon restur, bara en massa lugn till att sticka.

Bilderna gör absolut inte garnerna rättvisa men den vänstra är ändå närmast. Igen så har jag fallit pladask för garner från Östergötlands ullspinneri men för första gången mönster från Anntorp (definitivt inte sista). Det hela ska bli en ”Ulljacka i två färger stickad på längden!. Just att sticka på längden var oväntat roligt om än lite förvirrande för hjärnan. Eftersom den är i verkliga vinterfärger så försöker jag sticka så mycket jag hinner för att få den färdig innan våren kommer. Får se hur det går med det. Uppsala blir det en annan dag!

Tappan Zee

Jag stickar inte bara sjalar även om man kan tro det om man läser mina senaste inlägg. Just nu stickas de frenetiskt på en kofta och en tröja, fast inte samtidigt förstås. Koftan är Tappan Zee från senaste Knitty.

En mycket trevlig stickning, jag gillar verkligen att sticka koftor uppifrån och ned. Garnet är Elsebeth Lavolds Silky Wool (ull, silke och nylon) inköpt här. Jag besökte Carinas garnaffär när jag var i Sundsvall för en månad sedan och föll pladask både för garnet och för den fina garnaffären.

I söndags var det stickcafé på Riddersvik – ett härligt sätt att fira nationaldagen på.

Apropå Riddarmaskorna så ska vi sticka offentligt på lördag när det är World wide knitting day. Så kom till Vällingby centrum vid fontänen och sticka du också! Klockan tolv börjar vi och vi hoppas på vackert väder.

Mååål!

Jag har gått i mål! Det kändes länge ovisst om jag skulle hinna men med nytt material och goda hejarrop från KM så är den nu klar:

Min OS-stickning, Tea leave stickad i Araucania nature wool. Jag ställde alltså upp i grenen Sweaterboard när jag insåg att jag skulle vara tvungen att vara hemma på heltid, sjukskriven, under OS. Jag ville ha något som utmanade mig och som skingrade tankarna och det fick jag men framförallt så har jag haft kul när jag stickat den och jag är så nöjd med att jag hann färdigt med en hel kofta på 16 dagar. Nu kan vän av ordning säga att jag inte är färdig eftersom koftan inte är blockad men det bestämde jag innan att blockningen inte skulle ingå i OS:et.

Jag återkommer med fler och framförallt bättre bilder när koftan är blockad. Nu ska jag njuta av att sticka något annat.

Materialsport

Just nu känns det som jag kör 5-mil med min Tea leaveskofta, jag stickar och stickar men har ännu en bra bit kvar. I skidåkningen i OS har det pratats mycket om vallateamets fantastiska jobb och vikten av bra material och jag kan bara hålla med – det gäller stickning också. Först ärmen stickade jag på ”gamla” bambustickor och jösses så trögt det gick, inget glid här inte. Tänk att för ett tag sedan tyckte jag att bambustickor var det bästa att sticka med och nu… Jag försökte få tag på Knit pro i rätt storlek på Syfestivalen men hittade inga men i går så hittade jag, hos Maria (förstås) så nu är det helt klart mycket roligare att sticka igen.

Bilden är tagen för några timmar sedan och nu är de nya stickorna igång på andra ärmen och nu är det roligt att sticka igen. Glad är jag för att jag kan ha sådana lyxiga stickor att sticka med.

Ni får gärna hålla tummen för att jag hinner färdigt, det känns lite ovisst just nu.

Det går framåt

Det går framåt med min OS-stickning:

Kroppen eller vad man nu säger är klar och första ärmen påbörjad. Så här långt känns det väldigt bra, det enda är om ärmen möjligen blir lite tight men det tror jag löser sig med lite blockning.  Inte så många dagar kvar på OS så det är väl osäkert om jag hinner klart i tid, skulle tro att kanten är kvar att sticka men det är i så fall OK.

I dag fick jag ett akut behov av att sticka på något annat, jag som aldrig brukar hålla mig till en stickning har nu i en och en halv vecka hållit mig stenhårt till en.

Så här gick det då! Trassel, trassel och mer trassel och en massa irritation men ingen ny stickning – inte än i alla fall.

Röd flätkofta

Jag är färdig!!

IMG_4259

IMG_4261

IMG_4262

Jag är en urusel fotomodell, avskyr att befinna mig framför en kamera, den röda färgen är svår att fånga men bortsett från det är jag väldigt nöjd med min kofta. Faktum är att den är det första plagg (tröja, kofta eller linne) som jag kommer att använda av det jag gjort, det mesta i plaggväg har faktiskt aldrig nått fram till färdigt överhuvudtaget. Men med denna kofta tror jag att den prestationsnojan är på väg bort.

Lite kalla fakta om koftan:

Garn: Heavens hand

Mönster: från Yll & Tyll

Stickor: Knit pro storlek 5

Tidsåtgång: Påbörjad 6/8 2009 avslutad 20/9 2009

Det sistnämda är också något nytt och kanske banbrytande för mig, att fokusera mer på en stickning och göra den helt färdig inom en relativt kort tid.

Men nu är det dags att börja på något nytt frågan är bara vad och det ska jag fundera på lite nu.

Tre stickningar och en massa ont

Det forsätter att göra ont, ont och mera ont och jag försöker envist hitta sätt att hantera det på, ibland blir det lite bättre ibland blir det sämre. I morgon är det måndag och då måste jag ta kontakt med läkare igen eftersom en del av smärtan (migränen) kommer av biverkningar av cytostatikan som ska och gör lederna bättre. Just det att den medicin som hjälper mot lederna ger biverkningar i form av migrän är kämpigt för då blir ovissheten större om hur det ska  gå framöver. Jag vill veta, kunna planera, kunna drömma osv.

En sak som faktiskt hjälper när migränen härjar, inte när den är som värst men annars, är att sticka. Jo så är det, fast det gäller att hitta en stickning som kräver precis lagom med koncentration och det är inte alltid så lätt. Men i fredags när den värsta migränen lagt sig för då så började jag med denna:

IMG_4236

Inspirerad av Marie köpte jag mönstret till  sjalen Jeanne och började sticka i mitt alldeles nyinköpta Fleece artistgarn. Det blir så bra tillsammans garnet och mönstret tycker jag, det lite fyrkantiga i mönstret passar med det gråa och det funkade som ”migrändämpande” också. Ser fram emot att få den färdig då jag har en hel del i i garderoben som passar till.

Fast att ha bara en stickning i gång är inget för mig så i veckan har jag inspirerad av Eva börjat med ett par fingervantar också:

IMG_4234 Mönster är basmodell fingervantar i Johanna Wallins härliga Sticka småvarmt. Garnet är Shoppel Wolle Zauerball. Också en lyckad kombo tycker jag. Tänker mig att göra en basker till och försöka hitta lämpligt garn till en passande halsduk också. Sticka fingervantar är riktigt kul, pillrigt och inget för stela reumatikerhänder men det struntar jag i ;=).

Till sist och till slut så har jag avslutat och blockat en av mina koftor. Hurra!

IMG_4238 Min röda kofta stickad på tvären i Heavens hand med mönster från Yll & Tyll är färdigstickad och ligger blockad på dotterns säng!! Bra precis en månad efter start vilket måste vara rekord för min del. Nu återstår att fästa alla trådar vilket jag inte har några problem med att göra och så att sy ihop axelsömmarna. Nu väntar jag bara på att den ska torka och då helst innan dottern kommer hem och vill ha sin säng.

Så ska jag hitta något som är bra med allt det onda är det väl att det ger mycket tid för stickning. När inget annat funkar så går det alltid att sitta i mitt soffhörn och sticka. Ibland blir det till och med för mycket tid där, jag vill gärna välja själv vad jag gör och när men försöker acceptera att det inte är så just nu.

Jag sitter på läktaren

Jag har precis upptäckt att jag i gott sällskap sitter på läktaren i VM i friidrottsstickning, vilket känns bra även om jag är lite sugen på att kliva ned från läktaren och delta. Jag satt hela kvällen i går och tittade och stickade och det kändes så trevligt att chansen/risken för att jag kommer att sitta där fler kvällar är överhängande. Friidrott och stickning är en väldigt bra kombination tycker jag.

Om jag skulle vara med så är det nog i mångkamp eller långdistans som min insats passar bäst. Jag insåg i går att jag håller på med fem koftor!!! Och förutom att jag skulle behöva analysera mitt förhållande till koftor så skulle jag gärna vilja avsluta en eller flera av dem fast tre stycken som är kriteriet för mångkamp känns väl tufft, två kan nog gå annars kanske långdistans passar bättre där jag lite fritolkat ser det som en enda projekt av

”Långtråkig”, eller åtminstone lite mer enahanda, stickning som man får draghjälp igenom tack vare mästerskapet. Alltså ett projekt vars teknik och storlek man behärskar, men som utan VM antagligen hade tagit längre tid”.

Så här ser utgångsläget ut i dag på VM:s andra dag:

IMG_4178

Den äldsta koftstickningen, där det som återstår är att blocka ärmarna och sy ihop. Är av och till lite avogt inställd till färgen men garnet Heavens hand och mönstret (från Ninas första bok) är bra så därför borde den sluta ligga som UFO.

IMG_4179

Här är två projekt som jag absolut inte kommer hinna med att göra klart till den 26/8, det grå är en flätstickadkofta i Visjögarn och mönster från Yll & Tyll, det blåa är början på en ljuvlig kofta av danskt garn och design.

IMG_4180

Det blå är en kofta med garn från Eva i Stäket och mönster från Drops, den skulle nog hinna bli färdig. Den fick ett tillfälligt stopp när jag såg hur olika framstyckena blev i färgen men med en och en halv ärm kvar så… Med på bilden är också mormorsrutorna som ska vara nederkant på en linsjal (Yll & Tyll), den koftan lär inte bli färdig förrän till nästa sommar.

Med på alla bilder är den senaste koftstickningen:

IMG_4176

Också från Yll & Tyll både garn (Heavens hand) och mönster, påbörjad förra helgen. Den kan nog också bli färdig men kanske inte samtidigt som den blå och beiga…

Så nu när jag inventerat mitt koftläge och insett att jag är lite knäpp(are än jag trodde) så satsar jag på att göra klart två oavsett om jag kan kliva ned från läktaren och vara med i VM. Om inte till VM-slut så i alla fall till augustimånads slut.

Till slut, tack ni som kommenterade mitt förra inlägg. Jag kämpar på, jag har mejlat min läkare, städat i den takt jag orkar och bakat björnbärspaj och gjort egen björnbärsmarmelad och när jag gjorde den så fick jag känna lite av den där lyckan som kommer bara när jag gör syltar, saftar och bakar av eget.

Hemma igen…

Hemma igen för jag vet inte vilken gång i ordningen i sommar men nu är det slutrest för ett tag och vardagen tar vid på riktigt. Jag har jobbat en vecka så jag har tränat lite men nu blir det mer skarpt läge med skolstart och annat ”skoj” nästa vecka.

40-årsfesten i lördags var supertrevlig och Yrsa-sjalen (föregående inlägg) blev väldigt uppskattad av födelsedagsbarnet (och andra). Lite häftigt faktiskt att se folk stå och nypa och granska det som jag gjort själv (när de kollade runt på presentbordet) och säga att sjalen är snygg (jante har flyttar någon annanstans i dag). Dagen efter gick färden vidare till Örebro där jag förenade nytta (hjälpa pappa med diverse saker) och nöje dvs ett stickcafé hos Karin. Det förstnämda tänker jag inte säga mer om att fy sjutton vad svårt det är när ens föräldrar blir äldre och sjukligare (och dessutom är tjuriga som sjutton), jag vet inte riktigt hur jag vill göra. Stickcaféet hos Karin däremot tar jag med mig in i vardagen som ett härligt sommarminne, mycket skratt, massor med trevliga människor, gott fika och allt detta i den mysiga ladan med härligt garn

IMG_4137 IMG_4138 IMG_4139

Med på stickcaféet var Lotta som är bla stickdesigner (hennes företag heter Kraka men jag hittar det just nu inte på nätet) och hon hade precis designat en fantastiskt vacker sjal tänkt att göras i Karins härliga ullgarn. Jag föll pladask för det och även för Karins precis nyhemkomna kamullsgarn i ljuvliga färger och så speciellt att man bara måste åka dit till Karin och klämma på det (köpa är ju valfritt). På bilden i mitten syns mitt garninköp samt den kofta jag stickar på just nu. På bilden till vänster stickar Karin på Lottas sjal (därav koncentrationen) och jag ska förhoppningsvis i kväll när jag röjt upp såpass mycket att det går att röra sig här hemma samt handlat mat så vi har något att äta sätta igång jag med den sittandes i mitt älskade soffhörn.

Tack Karin, Lotta och alla andra för en härlig kväll och tack Marianne för skjutsen tillbaka till stan.

Minnen och ilandsproblem

I dag på morgonen har vi skickat i väg killarna på kollo på Barnens ö och dottern är på egen semester med pojkvännen så nu har vi barnfritt åtminstone tills på lördag. Skönt men det väcker också en hel del minnen från sommaren för två år sedan när barnen var i väg på kollo senast och jag var alldeles kallsvettig efter att ha lämnat i väg dem i dag. Då för två år sedan var vi mitt uppe i ett kaos som jag vanligen gör mitt bästa för att fötränga, både lille V (som inte är så liten längre på något sätt) och min dotter mådde dåligt, på helt olika sätt men med det gemensamma att vi inte visste vad det var som orsakade det hela och då inte heller vad vi skulle göra.  Lille V kom efter mycket om och men i väg och hade det sedan jättebra på kollo men med tanke på hur det varit under skolåret innan så var jag orolig hela tiden. Dottern kom i väg utan problem men sedan var det två veckors känslomässig berg – och dalbana (för både mig och dottern), ena dagen fick jag veta antingen av henne eller av personalen att hon var såpass sjuk att hon inte kunde vara kvar, nästa dag att hon kunde vara kvar. Hon blev kvar hela perioden och fick vara med och spela i slutföreställningen, vilket var jättebra för henne men jag som hade behövt de få dagarnas lugn och ro var inte långt från ett sammanbrott. Inte så många veckor senare blev hon inlagd på sjukhus och några månader senare hade vi diagnoser för båda men det visste jag ju inte då.

Medan min hjärna envist fokuserar på dessa minnen som jag vill hålla bort försöker jag fokusera på ett ilandsproblem – nämligen i vilken ordning mormorsrutorna ska vara på den kofta jag försöker göra:

IMG_4021

Helt slumpmässigt som ovan med risken att två rutor men samma färg på kanten hamnar bredvid varandra? Eller med någonsorts tanke bakom – och i så fall vilken?

IMG_4020 IMG_4019

Om någon undrar vad jag håller på med så är det Yll & Tylls kofta ”Vacker linkofta med mormorsrutor” (går inte att länka till men ligger under vuxen/lin). Det finns gissar jag en oändlig rad variationer hur man kan lägga dem så detta kan jag fundera på tills minnena lagt sig.