Tack!

Tack alla ni som kommenterade mitt förra inlägg om skolan! Det värmer, styrker och glädjer! Det gör också att jag känner att jag vill och kan skriva mer om situatinen i en familj med flera (tre av fyra) med neuropsykiatriska handikapp. Jag har ju gjort det tidigare men ”kom av mig” förra våren när vissa saker jag skrivit på bloggen vändes emot mig.

Kemiprovet som var i dag gick inte alls bra tyvärr, sonen känner sig misslyckad och irriterad. Men vi  får ta nya tag i morgon. Jag funderar mycket på det ni skrivit inte minst de som delar mina erfarenheter som förälder till barn som ”avviker” och de som är lärare och sett vår värld från ”andra sidan”. Det är en ständig balansgång jag går, inte sällan på slak lina. Sonen känner sig ofta som ett problem och inte som en individ och jag känner mig som den där mamman som inte kan se till att mitt barn ”levererar”. Men jag vet också att jag har en son som har så mycket kunskaper som han inte alltid får fram, han är både smart och intelligent och jag är en mamma som ser min sons förmågor och stöttar honom.

Men som sagt ytterligare en gång tack alla ni som kommenterade!

Annonser

Utlottningar

Jag brukar inte hänga på utlottningar på olika bloggar men nu har det dykt upp två helt oemotståndliga utlottningar så jag gör ett undantag och hoppas på tur.

Först ut är Tant Kofta som lottar ut biljetter till syfestivalen i Borås och ett häfte med mössmönster – det vill jag ju så klart vinna.

Den andra utlottningen är det Sticka på landet som har och där kan man vinna helt oemotståndligt fint garn från fåren Kurt och Rune. Det vill jag också vinna såklart.

Tittut!

Tittar försiktigt in och säger – Hej! Är lite rädd att min blogg och mina läsare gett upp tron på min skrivförmåga, vilket i så fall är begripligt med tanke på hur tyst det varit här. Lika tyst har jag varit i kommentarerna hos er andra bloggare. Tja men nu är jag här igen men ambitionen att skriva med någorlunda regelbundenhet igen, ungefär som jag brukar. Vill man ”se” mig oftare är Facebook ett hett tips.

Jag börjar min återkomst med ett färgstarkt färdigt projekt:

Ett par Kristina till denna gång i Wollmeisegarn i påskgult. Färgen är svår att återge men den är väldigt väldigt intensivt gul, lite lite melerad och inte en färg jag skulle använda normalt sett, men det är ju Wollmeise… Mönstret Kristina som Ulricha gjort tycker jag är suveränt, sockan sitter som gjuten på foten.

Med tanke på att det regnar i dag och att det kommer bli höst om ett tag, oavsett om jag vill eller inte, så ska jag nog göra allvar av mina planer om att köpa mig ett par låga gummistövlar i glada färger.

Ett paket med rosa snören

Att känna att jag inte är ensam är en gåva eftersom någon annan då finns hos mig, inte alltid fysiskt men i tanken. Känslan av gemenskap har jag känt många gånger sedan jag kom med i stickbloggvärlden. Som i går på stickcaféet med Riddarmaskorna och som i dag när det låg ett paket i brevlådan när jag kom hem. Det låg där helt oväntat men så välkommet. Paketet i sig gör mig förstås inte mindre ensam men jag har fått vara i givarens tanke under hela dess tillblivelse. Det är gemenskap.

Tack Bohusstickan! Ditt paket är fantastiskt både garnet och börsen har jag tittat på och önskat mig! Vi delar mer än ett stickintresse tänker jag –  vi har båda att hantera smärta (och allt som följer med det) i våra respektive liv och i det är vi som individer ofta ensamma och möter oförståelse från många.  Därför skickade jag ett paket västerut för ett tag sedan och i dag fick jag ett paket. Det är ett paket som ger mig styrka, glädje och värme på flera sätt. Förutom att jag känner en speciell gemenskap så har jag även tagit tag i en av mina många små rädslor (ni får gissa vilken eller fråga) och det ger så mycket.

Jag önskar och hoppas att vi träffas någon gång i verkliga livet Bohusstickan!

Blogga -jag?

Det vill sig inte just nu med bloggandet. Det är inte så att jag inte hinner eller vill men på något sätt är det väldigt långt mellan tankarna i huvudet och mina fingrar. För i tanken har jag skrivit fler inlägg senaste veckan:

* Om min fina present från Yll & Tyll som jag fick av KM i fredags.

* Om mitt besök hos Eva i Stäket i torsdags.

* Om mitt möte med lille V:s skola i måndags.

* Om kafkaliknande telefonsamtal med sjukvården för att få tid för ett läkarbesök hos reumatologen.

* Om mina färdiga vantar som jag använder varje, varje dag och som jag dessutom fotat i någorlunda dagsljus.

* Om vad jag ska sticka under OS (ravelrystickningen)

Ja inte saknar jag uppslag i alla fall. Någon har i en kommentar tidigare skrivit att när man börjar skriva om sin bloggtorka så är man på g igen. Jag hoppas på det och hoppas att ni har tålamod med det magra bloggandet.

Tyst!

Tyst har det blivit här på bloggen ett tag nu. Jag kunde säga att det beror på att jag har väldigt mycket att göra på jobbet, för det har jag, jag kunde säga att det beror på att jag har väldigt mycket praktiskt att fixa med här hemma för det har jag också. Jag kunde säga att det beror på att jag inte stickar så mycket men jag brukar ju blogga om en massa annat så det skulle nog ingen tro på

Men sanningen är nog den att jag har så mycket tankar som jagar runt, runt i mitt huvud att det inte vill sig att blogga, även om jag vill och saknar det och er. Efter dessa år med så mycket svårigheter eller utmaningar beroende hur man ser det, har jag landat i en massa funderingar kring vem jag är egentligen. Jag tror att jag tappat bort mig själv! Eller som psoriasisförbundet skriver om psoriasis ”denna sjukdom som kan drabba både huden, lederna och självkänslan”. För mig har den drabbat två…

Och vinnaren är…

Aldrig kunde jag väl tro att jag skulle få så många besökare för att lilla jag skrev utlottning i subjectraden. Inte hade jag en aning om att det fanns bloggar enbart inriktade på tävlingar och utlottningar heller, så där lärde jag mig något nytt. Men glad är jag för alla besökare och alla kommentarer. Men gladast är jag som jag skrev när jag gjorde utlottningen för er som är här ofta och som stöttar och uppmuntrar. Glad för alla som jag har fått lära känna via bloggen i verkliga livet.

Jag fick  via Stickfrossas blogg tips om en slumpgenerator och den drog nummer 43 som vinnare av min utlottning. Bakom nummer 43 gömmer sig Eva i Stäket.  Jag hör av mig till dig Eva på mejl så kommer vi överens om leveransen. Än en gång ett varmt tack till er alla som var med!