Tystnad!

Hemma efter ett midsommarfirande som bjöd på väldigt lite dansande runt en midsommarstång, nubbande och annat traditionsenligt jox men dock god midsommarmat. Denna midsommar bjöd dock på en oändlig massa pratade så nu nyss hemkommen njuter jag av tystnaden. Vissa människor, som är hur snälla och trevliga som helst, kan bara inte vara tysta, kan inte låta bli att lägga sig i allt, de bara är så.

Men nu njuter och konstaterar hur beroende av tystnad jag är för att må någorlunda bra, det blir säkert så när en har ont jämt och stressen ligger nära, nära hela tiden. Det blir som smärtan blir mer skarp, pulsen ökar och koncentrationen minskar när det ständigt är ljud omkring mig som jag inte kan påverka. Till slut funkar det inte ens att sticka och då är det illa ;).

tekopp

Men behovet av tystnad är förstås individuellt, min pappa (som inte var den som pratade oavbrutet) sa innan vi gick, när jag sa att det skulle blir skönt att vila öronen; För mig är det lugnade med mänskliga ljud nära mig då kan jag koppla av. Pappa lever ensam och har en tystnad som inte är självvald och då blir det förstås en annan sak. Sen hör han i och för sig väldigt dåligt så pratet med nog mer ett lagom mummel.

Men jag behöver tänka mer på att ha det tyst omkring mig inser jag efter denna helg, bädda in mig i lite bomull!

Annonser