Rune och jag!

Rune och jag har ett stormigt förhållande eller det är väl snarare jag som har ett stormigt förhållande till Rune. Rune är en halvvante från fina boken Vantar för alla årstider och har väl som sådan inte så mycket känslor. Först var jag inte speciellt förtjust i Rune när jag såg honom i boken, kan bero på att han är gul där och jag, tja jag tycker att gult är fult, i alla fall på mig.

Sedan köpte jag ett turkost tweedgarn hos tant Kofta och vips så slog det mig att jag skulle göra Rune i det garnet. Då blev jag störtförälskad i Rune <3. Men när det stod fel i diagrammet, eller snarare fel numrering av diagrammen och jag var lite för trött för att förstå det så uppstod första fnurran på tråden, nu är ju det strängt taget inte Runes fel, utan i så fall Runes mamma. Nåja när hjärnan kommit ur sitt sirapsstadie så förstod jag ju det uppenbara och så var det ljuv musik ett tag igen till jag kom till 6:e varvet i rapporten (15:e varvet totalt) där blev det bara fel och jag blev riktigt arg på Rune, fast det var mig själv jag borde bannat för 6:e varvet är inte svårare än något annat varv.

Hur som helst så gjorde jag slut med Rune, i flera veckor så tittade jag bort så fort han dök upp, men sen fick han komma tillbaka och ljuv musik uppstod igen och första vanten blev klar sånär som på tummen som jag sparat lite på. Började på nästa och gissa vad som hände på 6:e varvet? Jo jag blev arg på Rune igen, stackaren! Fast denna gång så gav jag mig inte, vi tog en paus bara ett par dagar och just nu är vi de bästa vänner igen. Nu är det två varv 6 kvar så det finna hopp om ett långt förhållande för mig och Rune, för som färdig halvvante sitter Rune perfekt på min hand och snygg är han också.

Eller hur?

20140406_180801 20140406_180827

Annonser

5 thoughts on “Rune och jag!

  1. Haha, det är tur att du härdade ut, för Rune är ju jättesnygg ju! Ibland behöver stickningar ligga till sig lite innan man ens förstår vad man gör fel eller att man tänker vilse. Ja, det är verkligen rofyllt att spinna, eller det är rofyllt när man kan det. Först är det mest frustrerande, men så är det väl med alla man inte kan. Och så känns det lite magiskt att kunna göra eget garn! 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s