Jag behöver inte vara bra på kemi!

För exakt ett år sedan skrev jag det här arga, ledsna och uppgivna inlägget och skolan och att ha  barn  med ”bokstäver”. Riktigt bra skrivet om jag får säga det själv och det får jag ju på min egen blogg!

Nu ett år senare är jag tillbaka på samma ställe som vi var förra året när jag skrev det arga inlägget, men förutsättningarna för detta höstlov ser helt annorlunda ut. Jag behöver inte vara bra på kemi och inte heller  matte, engelska ellernågot skolämne överhuvudtaget! V behöver inte pressa sig långt utöver vad han orkar och aldrig få känna att han är ledig. Vi umgås i perioder, pratar om livets väsentligheter och onödigheter precis som vi vill och precis som jag tycker att det ska vara när relationen mellan en mamma och en tonåring är som bäst. I perioder gör vi det vi gillar mest fast var och en för sig. Väldigt trevligt och avkopplande, förutom att man tydligen måste laga mat eller i alla fall äta mat även vid sådana här tillfällen. I tillägg till det så sitter jag inte och jobbar halva dagarna heller, ett klart plus.

Hur blev det så här då? Mirakel? Nej fast det känns så ibland. V gick inte ut 9:an med godkända betyg i alla ämnen som behövdes, det saknades tre och tre rätt tunga betyg typ svenska, engelska och matte. För ett år sedan gav mig den tanken panikkänslor, nej inte skulle min son vara tvungen att gå om 9:an. Jo de skulle han visade det sig, för han var klokare än jag (och skolan) och vägrade pressa sig för hårt för att kunna gå ut i våras. Efter en del letande hittade vi en skola som kan det här med neuropsykiatriska handikapp, för sådana skolor finns. Det har blivit en ofantlig skillnad, V har gått från att vara ”problem” till att vara en elev som alla andra, snarare den med minst ”problem”, jag har fått gå från att vara en mamma som ständigt kunde förvänta sig mail, sms och telefonsamtal från skolan i en argoch/eller uppfodrande ton till en tillvaro där det sällan larmas och när det gör det så är det alltid i en lugn och trevlig ton.

Jag njuter av det! Tror att V gör det också. Allt är inte det bästa i nya skolan men det är så mycket bättre att det gör skillnad, bidrar gör ju också att han bara behöver se till att få betyg i de ämnen han inte har. Så kanske är det bara ett andrum, men jag tror inte det, hur som helst tänker jag njuta så länge det varar. För är det något jag lärt mig under alla dessa år med diagnoser och annat så är det just det att njuta när jag kan. En svår konst som jag behöver öva på, men just nu njuter jag av att jag får vara mamma och inte behöver vara bra på kemi.

Annonser

10 thoughts on “Jag behöver inte vara bra på kemi!

  1. Härligt, det låter ju fantastiskt! Jag tänker att även vi som inte har barn med bokstäver skulle göra som du – njuta när allt är frid och fröjd. Överhuvud taget njuta mer av det goda i livet. =)
    /Ha en riktigt skön helg!

  2. Vad glad jag blir! Så härligt att det finns skolor med personal som förstår! Hos oss blev estetisk linje med musikinriktning en underbar vändning med lärare som förstår att ungdomar är olika och lär sig på olika sätt. Kram

  3. Så underbart!
    Det är inte roligt att vara Alma Svensson i Katthult: ”Vad är det med Emil, nu igen?” De som inte gjort hennes bekantskap in på bara skinnet förstår nog inte.

    Varmt grattis till er allihop.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s