Moderskärlek

När jag väntade (lille) V, mitt tredje barn, blev jag som många andra flerbarnsmammor (och säker pappor) lite nojig och tänkte att ett till friskt barn kan jag väl inte få. Funderade mycket på det och det jag oroade mig mest för var att få barn med ADHD eller Aspberger, hjärtfel, diabetes eller andra ”vanliga” somatiska sjukdomar tyckte jag kändes mer uthärdligt. Men inte ADHD!

Ja vad säger man, så här 16 år senare så vet jag att 2 av 3 barn har neuropsykiatriska handikapp och så även min man. Och det har verkligen varit och är utmanande, på många sätt inte minst utmanande för mina egna fördomar. Men det har också varit otroligt lärorikt och mycket kärlek. Den som påstår att personer med neuropsykiatriska handikapp inte kan ge uttryck för känslor eller visa känslor vet inte alls vad de pratar om.

Jag älskar alla mina tre barn mycket allaihopa (men skriver inte om ett av dem här men älskar hen precis som de andra), det tar sig olika uttryck, ter sig på olika sätt och är nog olika intensivt i olika skeden av våra liv. Jag tror att om man som mamma och barn  upplever stora svårigheter, som sjukdom, olyckor eller handikapp svetsas ihop på ett speciellt sätt. Jag har inget att jämföra med för så har det varit med dem alla tre. (Lille) V och jag som exempel står varandra vädligt nära, vi har upplevt så mycket svårt tillsammans, nätter med stor ångest, dagar av raslöshet, ovisshet, veckor och månader med utmaningar som överstigit vår kapacitet/ork/förmåga. Vi har gråtit, skrikit men även skrattat. Det svetsar samman, det ger en stark närhet och en självklarhet i relationen till varandra.

Sedan gäller det som mamma att vara lyhörd och våga/vilja kliva tillbaka när krisen är över, barnet har växt och blivit äldre så att kärleken och respekten kan växa vidare till en annan nivå. Det är svår resa att göra, men det är skönt att komma ut ”på andra sidan”. Sedan kan ju nya krisperioder komma förstås.

Jag önskar givetvis att inget av mina barn hade behövt gå igenom de svårigheter de fick göra alldeles för tidigt i livet genom sjukdomar och handikapp. Jag önskar inte heller att som mamma behövt kämpa så in i h-vete för och med mina barn. Men jag är oändligt tacksam för den kärlek som vuxit sig stark under dessa perioder ❤

 

Annonser

3 tankar om “Moderskärlek

  1. du har i blogen alltid varit tydlig med att du älskar dina barn! och att dom alltid har varit en tillgång – inte bara för familjen, utan för alla!

    så visst älskar du dina barn intensivt och oavsett vad som händer:)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s